Veckan som gått och stress

Den senaste veckan har verkligen gått i ett. Känns inte som det redan är fredag igen, men det är det och den är till och med snart förbi med. Helgen var inget att hurra över, långt ifrån och det var inte mycket som blev gjort. 

I måndags var det att fixa med sista sakerna inför min lillebrors student och även passa på att få köpt lite andra saker som vi behöver till resan. Och sen i tisdags var vi först och fixade med vår sittdel till vagnen (mannen hade semester då), upptäckte att det var fel på den i spärren för ryggstödet. Men det gick snabbt och lätt i butiken, och vi fick åka hem därifrån med nytt skelett i sittdelen. Sen på kvällen var vi och firade min lillebror som tog studenten. Så otroligt stolt över honom.

I onsdags hade mannen fortfarande semester och vädret var helt fantastiskt, så vi körde iväg på en härlig liten familjeutflykt. En av de bättre dagarna på väldigt länge! I går torsdag var jag hos frisören för att fixa till mitt hår nu inför sommaren. Lilltjejen skött sig exemplariskt och sov så gott som hela besöket hos frisören. Jag och min frisör kunde även konstatera att mitt hår äntligen mår så mycket bättre än vad det gjort sedan början av 2012. Det är inte längre tunt och katastrofalt torrt och sprött längre. Jag börjar få lite tjockare hår igen, och hoppas så att det håller i sig.

Idag har jag haft besök av underbaraste J. Blev en riktigt lång lunchdejt idag, med många skratt och långa och djupa samtal. Timmarna verkligen sprang iväg, men så mycket energi jag laddat på med idag. Midsommar ska vi för övrigt fira med J & F och deras tvillingar samt Js syster och hennes kille. Kommer bli en lugn midsommar då vi ska förbereda den överraskningsfest de ska ha på midsommardag. Och sen ska vi som sagt resa iväg midsommardag, så det gör också att vi vill ta det lite lugnt. 

Vet inte om jag nämnt det tidigare i bloggen eller inte, men något jag absolut inte klarar av längre är stress. Stress gör att jag mår väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt numera, har varit så sedan en tid tillbaka nu och jag har blivit tillsagd att verkligen lyssna på min kropps gigantiska varningssignaler och inte stressa. Lättare sagt än gjort, men det är också det som gör att jag inte uppdaterar min blogg särskilt ofta eller kommenterar i de bloggar jag läser (om jag hinner med det vill säga).

Allt stressar mig, mer eller mindre. Mest mer, även som saker som andra (och som jag själv alltid tyckt varit det) kan tycka är en struntsak ger mig oerhört mycket oro och ångest. Vi ska inte prata om hur mycket ångest och panik jag får av all stress som vår resa på midsommardag. Kan inget mer än att påminna mig själv om att snart ligger jag i värmen och det finns nästan inga som helst "måsten" och jag kommer få spendera en vecka med dottern och mannen.