Bella 4 år

Kontrasterna i livet. Igår blev vårt lilla Pyre 6 månader. Och idag är det 4 år sedan våra liv förändrades totalt, och lämnade ett tomrum i hjärt & själ som aldrig kommer att fyllas. Efter att jag och lillebror hade lämnat storasyster på förskola gick vi till blomsteraffären för att köpa blommor som hela familjen var och lämna vid graven ikväll efter kvällsmaten.

4 år som föräldrar, 4 år som föräldrar till en ängladotter, 4 år av saknad. 

Livet går absolut vidare, men det kommer för alltid att vara förändrat. Idag har vi tre barn, Busfröet och Pyret som vi njuter av att krama och mysa med varje dag. Och Bella som för alltid bärs med i våra hjärtan, och finns med oss i tankarna varje dag.

Pyrets bf

Idag är det den 7 mars, vilket innebär att vårt lilla pyre är beräknad till idag. Men med knappt två timmar kvar av dagen, vågar jag ganska så säkert säga att pyret är minst lika mycket tidsoptimist som sin storasyster och pappa.

I mitt flöde på facebook blev jag dessutom påmind om att det idag är exakt tre år sedan busfröet (och blivande storasystern) blev till inne på RMC. Kan fortfarande komma ihåg känslan av att sitta i det där väntrummet och stirra på välkommen texterna på väggen i väntan på vår tur. Den blandade känslan av uppgivenhet och hopp på samma gång. 

Annars händer det verkligen inte så mycket här just nu, tar dagarna efterhand som de kommer i väntan på att vårt pyre ska komma och berika vår familj. Kämpar på med renovering och inreda huset också. Men allt tar längre tid, särskilt med en gigantisk mage och en trotsig tvååring. 

2017 är här och har varit här ett tag

Insåg precis att det redan gått 22 dagar på 2017, och jag har först idag fått tummarna loss att gå in och uppdatera bloggen. Eller ja, tummarna har nog varit loss flera gånger om och jag har varit på väg in för att uppdatera den också. Men andra saker har kommit mellan varje gång. 

Året har börjat relativt lugnt, eller ja så lugnt det kan börja när man har en småtrotsig tvååring, är gravid (med cervixinsuffiens), har två hundar, snart ska flytta och en man som är iväg på en del möten och utbildningar just nu. Som en extra bonus har vi hunnit med några riktigt jäkliga förkylningar med.

Imorgon ska vi på TUL, dels för att se hur pyret mår och växer men också för att se om pyret har vänt sig med huvudet ner igen. Pyret valde nämligen att vända sig till att ligga i säte för ca två veckor sedan efter att innan dess legat med huvudet nedåt och varit ruckbar. 

Farväl 2016.

Då är sista året av 2016 här, och imorgon börjar ett helt nytt år igen. Så farväl 2016 och välkommen 2017. 

Jag hoppas ni alla får en trevlig kväll och natt, oavsett hur ni ska fira eller inte fira in det nya året. För vår del blir det en lugn hemmakväll, bara jag, mannen, busfröet, pyret i magen och våra två hundar. Blir en trerätters middag samt ostbricka vid tolvslaget. Och så blir det lite bingospelande och någon film. 

För ett år sedan valde jag att sätta upp nyårsmål istället för att skriva nyårslöften. Det inlägget finns här. Tidigare i veckan gick jag in och kikade på hur det har gått med mina mål för 2017. Och kunde ganska snabbt konstatera att målen jag satt var fullt rimliga, och att jag faktiskt uppnått alla utom ett. Och det jag inte har uppnått, skulle jag nog säga att det var det absolut svåraste målet för mig. Jag har jobbat på det, så jag har inte struntat i det åtminstone. 

Det här var mina mål för 2016: 

• Satsar på att jag ska nå min målvikt innan året är slut. Är fullt möjligt om inte det är så att vi lyckas med syskonförsök. Har nu ca 13 kg kvar tills jag nått vad jag tänkt som målvikt (svårt dock att sätta en målvikt när man aldrig vägt så lite). 
  -Nådde min målvikt i somras, och hann dessutom även att bli guldmedlem innan jag fick lägga Viktväktarna på"is" igen.
  
  
• I år ska jag anmäla mig och delta i minst två lopp (som är minst 5 km), oavsett om jag har någon att göra det med eller inte. Ett av dessa ska ligga nu på våren. 
  - Fick sprungit tre olika lopp innan jag blev gravid (med denna graviditeten), som gjorde att jag fick lägga löpningen på hyllan resten av året. Blev tre helt olika lopp, en halvmara, ett 5k lopp och ett 10k lopp.
  
• Har även som mål att jag ska komma upp i 4 miljoner steg under detta året (innebär ett snitt på ca 11000 steg/dagen).
  - Nådde målet med 4 miljoner steg redan 23/12. Att jag lyckades nå och klara detta målet är tack vare att jag såg till att samla på mig extra många steg under första halvåret, för sen har jag haft restriktioner i hur mycket jag fått lov att gå och röra mig.
  
• En plan för syskonförsök ska "spikas". Jag ska kontakta en specialist inom PCOS och stämma av med denna innan vi överhuvudtaget kör igång med eventuella IVF försök. Vi är redan uppe i ett år av syskonförsök nu, och inget har hänt än. Men bara under dessa dagar har vi hunnit spåna på en plan även om vi inte hunnit med att sitta ner och verkligen pratat om det (hann med en del när vi gick milen den 1/1).
  - Träffade läkaren i början av året och la upp en plan tillsammans med honom, och körde sedan igång direkt med hormonbehandlingar mm. Resten av detta målet har det ju skrivits en hel del om i bloggen, så ni vet alla som följt den att denna punkten verkligen är uppnådd nu. Är gravid i vecka 31 (30+3) nu, pyret mår bra och cerklaget gör sitt jobb med.
  
  
• Ska bli mer "egoistisk" och börja prioritera mig själv mer istället för att alltid tänka på alla andra och vad de tycker och tänker. Våga säga nej mer och faktiskt även lägga lite pengar på mig själv utan dåligt samvete (något som aldrig hänt).
  - Är det enda målet jag inte lyckats uppnå. 

Kommer att göra samma sak detta året, och sätta upp mål för 2017. Har dock inte formulerat färdigt dem än, men kommer att ta med det målet jag inte uppnådde i år. När de är färdigformulerade kommer jag att lägga upp dem i ett nytt inlägg, är åtminstone min plan. 

Cerklage och semester

Det blev aldrig någon uppdatering av bloggen efter att jag varit på specialistmödravården i Lund den 25/8. Hade tänkt det men besöket där kändes inte så bra och tryggt som jag hade hoppats och önskat. Kan inte förklara allt, men kan säga att jag inte alls fick något bra intryck av specialistmödravården i Lund. Ville bara gråta när jag gick där ifrån. Läkaren var mer än 40 minuter sen, hade inte så bra koll och fick ändå springa till den andra läkaren (Dag, som ska göra operationen) för att stämma av saker. Tack och lov för ett bra möte med narkosläkaren åtminstone, för annars hade jag nog brutit ihop inne på sjukhuset. 

Operationen blir den 15/9, så nästan två veckor längre in i graviditeten än förra gången. Och när jag frågade om sjukskrivning efter operationen, bara läkare svarar att "nä, men planen är väl att du ska jobba precis som vanligt". Hon frågade inget om hur det var förra gången eller ens om vad jag har för ett jobb. När jag påpekade vad jag jobbar med och hur mina arbetsuppgifter ser ut, svara hon bara lite hastigt att då får jag ta det med den andra läkaren när vi ses vid operationen. Så att förbereda min chef och arbetsplats så mycket som möjligt kan jag inte heller göra. Är ganska säker på att läkaren inte ens läst i min journal från förra cerklaget, för hon hade verkligen ingen koll.

När jag kom hem, tog jag mig direkt till kontoret och förlängde min semester en vecka extra och sedan la jag in om en veckas sjukskrivning i samband med operationen. Allt för att kunna förbereda min chef så gott det går, utan att avslöja allt för mycket. 

Dagen efter, på fredagen när jag hämtade busfröet på förskolan blev jag avslöjad. Så var "bara" till att berätta och förbereda dem för att vår lilla tjej snart kommer gå hos dem fler timmar och dagar i veckan. Favorit fröken blev så glad för vår skull, hon vet vad vi gått igenom och kämpat med. Hon har nämligen själv varit där, hennes dotter är resultatet av en lyckad IVF. 

Lördagen spenderade vi med att packa, lämna hundarna hos svärföräldrarna och sedan några mysiga timmar med V och hennes familj. Söndagen den 28/8 jobbade jag mitt sista arbetspass för ett tag, kanske sista innan jag går på mammaledighet nästa år. Det beror på vad läkaren kommer att göra. 

Och när denna veckan började i måndags, började vi den med en väldigt tidig morgon på flygplatsen. Och lite innan 07.00 i måndags lyfte planet som tog oss ner till Cypern. Veckan här nere har gått i en rasande takt, men vi har haft det otroligt härligt och njutit av värmen och att få vara här tillsammans. Vår lilla tjej älskar verkligen att bada, och hade lätt kunnat stanna i poolen från tidig morgon till sen kväll om vi inte hade tvingat upp henne för mat, vila och extra smörjning med solskyddsfaktor lite då och då. Frågan är hur det kommer vara nästa gång vi åker. Kommer vi att resa med två små då? En bebis och en som är minst 2-2,5 år?

Nu ska jag försöka att få lite mer sömn innan resten av familjen vaknar om ca två timmar. Har nämligen börjar vakna på nätterna för toabesök nu, och efteråt är det svårt att somna igen. Blir en liten ond cirkel det där, vaknar på matten och tidig morgon men svårt att somna om/känner mig ganska så pigg. Men kring 15-16 tiden på eftermiddagen börjar jag bli trött och det blir bra mycket tidigare kvällar än vad som är normalt för mig. 

Nu ska jag fortsätta att njuta de två hela dagarna vi har kvar här nere, innan vi åter flyger hem natten till tisdag. 

Det rullar på

Snart är min semester över, vilket innebär att vardagen och jobbet snart är här igen med. Dessa tre veckor har rusat iväg, och det känns som att jag knappt hunnit med något. Men jag har haft tre ganska så härliga veckor tillsammans med mannen och dottern. Vi har fått fixat en del hemma och hunnit umgås rejält med familj och vänner. Och de sista dagarna har det varit underbart väder, så det har blivit både strandhäng (dock bara fötterna i vattnet då det var alldeles för kallt för mig att bada) och häng på utomhusbad (där jag tog årets första dopp). Även blivit en resa till Stockholm och en vigsel. Och idag ska vi iväg på middag för ett par som gift sig tidigare i sommar. 

Graviditeten verkar fortsätta och utvecklas normalt. Och snart måste jag ta det stora steget och ringa till min MVC, för att berätta hur det ligger till och för att boka in ett första besök för denna graviditeten och sätta bollen i rullning för remiss till cerklage mm. Enligt uträkning (sista mensens första dag) går jag in i vecka 9 imorgon, men det stämmer inte. Jag går snarare in i vecka 7. 

Så här långt är en extrem trötthet och läckande bröst de enda riktigt tydliga symtomen. Har (peppar peppar) så här långt inte haft några blödningar i denna graviditeten, vilket är skönt men ändå känns lite "fel" med tanke på hur mycket jag blödde med busfröet. Har inga tecken så här långt på det klassiska morgonillamåendet denna gången heller, vaknar dock med ett litet sug i magen och hungrig på mornarna. 

Magen har redan fått sig en tydlig bula, speciellt ju senare på dagen det blir. Är väl medveten om att det främst är tarmen som bråkar och dummar sig. Men mannen skrattar och "hånar" den, och jag håller med honom. Det ser för "roligt" ut. Men visst, en viss misstanke om att denna graviditeten kommer bli synlig bra mycket tidigare än båda mina tidigare graviditeter finns. 

Semester 2016

Idag började min semester, mannen har redan haft en vecka och nu ska vi ha tre veckor tillsammans. Mycket av semestern består fortfarande av stora frågetecken, inga direkt spikade planer än. Men bröllopsdagen infaller om tre dagar och sen så sitter vi just nu och planerar för att åka upp till Stockholm några dagar nästa vecka. 

Oavsett vilket, ska det bli väldigt skönt och mysigt att få spendera veckorna tillsammans med familjen. 

Ett annat projekt under semestern är att bli färdiga med lägenheten, är en hel del att gå igenom och fixa med. Så blir det dåligt väder under vår semester lär vi åtminstone inte vara sysslolösa. 

Älskade farfar

Vaknade i morse till beskedet att min farfar dog under natten. Nog för att min farfar inte var purung längre, men han var en otroligt stark och tålig gubbe som lurat döden många gånger genom åren. I familjen har det alltid "skämtats" om att han har fler liv än en katt, för det är så  många gånger alla (även läkare och vårdpersonal) trott att han inte skulle överleva - men där han hämtat sig från alla möjliga allvarliga saker. 

När farfars särbo dog våren 2014, trodde vi nog alla att även han snart skulle dö. För han gav upp lite där och då, när han även förlorade sin andra kärlek till cancer. Men icke! Han hämtade sig, och knappt ett halvår senare fick han träffa vår lilla tjej för första gången. Kommer ihåg hur glad han var för vår skull när vår lilla tjej föddes och hur mycket han skröt om att de fått en ny tjej i släkten - med samma förnamn, som en av de äldre damerna på hans sida. 

Pratade med honom för bara några dagar sedan, för han fyllde år. Han mådde mycket bättre igen, han hade varit lite krasslig nu under vintern. Det hördes så på hans röst, att han hade mer ork och var friskare igen. Farfars röst har alltid avslöjat så mycket när han pratat. Han har aldrig kunnat dölja hur han mått, eller vilket humör han varit på när man pratat med honom. Innan vi avslutade vårt samtal bestämde han och jag att vi skulle komma och hälsa på nu i påsk, så det blev verkligen en chock när min pappa i morse kom med beskedet att han hastigt dog inatt på sjukhuset. 

Godnatt och farväl älskade farfar, du lämnar ett stort tomrum efter dig. Lova att pussa och krama vår älskade Bella från oss, och ge både farmor och din särbo E en stor kram med.

Detta har inneburit att dagen inte blivit riktigt som planerad, och veckan kommer nog inte heller bli det. Men vissa saker kan jag/vi inte skjuta på, utan de måste göras. Lägenheten jag nämnde i förra inlägget är vår! Så imorgon eftermiddag ska vi iväg och skriva på kontraktet på den, och under förmiddagen imorgon kommer en (har bokat in med mer än en) mäklare hit för att värdera lägenheten och ge offert på sitt jobb. Kommer antagligen att få den andra lägenheten den 1/6, så nu vill vi ha sålt denna så fort det bara går. För april månad har vi massor av saker inbokade, så den kommer rusa förbi i ett rasande tempo och vi vill helst inte stå med dubbla boendekostnader i flera månader. 

Förra veckan

Förra veckan rusade iväg fort som tusan. Och den största aktiviteten förra veckan var att vi inskolade vår lilla tjej på förskolan, gick så mycket bättre än vad vi någonsin kunnat (vågat) tro. Till och med personalen har utryckt förundran över hur bra det gått med inskolningen av vår lilla tjej. Hon visar redan tydligt att hon trivs, och att hon förstår att hon ska dit på morgonen. Det enda som är lite av ett bekymmer är att hon inte vilar så länge som hon egentligen skulle behöva, så det har slutat med att hon vilat en gång till och somnar redan i cykelsitsen på vägen hem. 

Fredagen avslutade vi på samma sätt som vi gjort sedan några månader tillbaka nu, med fredagsmys i form av badhusbesök. Resten av helgen har tog vi det ganska så lugnt då dagisbakterierna gjort sig påminda i form av att vi blivit förkylda hela familjen, så ingen löpträning för mig på några dagar nu och det kryper i benen. 

Har för övrigt tagit det stora steget och anmält (+betalat och tagit mig ledig från jobbet) mig till vårruset i tisdags, så nu ska jag genomföra mitt första riktiga lopp. Och därmed även genomföra det första av två lopp som jag har som mål att genomföra i år. Känner mig otroligt peppad, speciellt efter att ha förbättrat mitt personbästa några gånger de senaste veckorna. Och dessutom numera klarar springa 5k igen! - utan att sakta in för att hämta andan några gånger - sedan innan graviditeten med lilltjejen och mitt träningsstopp. 

På onsdag är det äntligen tid för mitt besök hos läkaren som ska vara bra på PCOS och PCOS patienter. Så bara därför tyckte väl kroppen min att det var perfekt att ge mig en spontan mens så här två dagar innan. Nåja, får ta och ringa och informera dem om det - men ser det inte som något större problem, är långt ifrån första gången jag ligger i en gynstol med mens/blödning numera. 

En liten lättnad

Idag har varit en riktigt stor dag för hela familjen, för idag var vi och hälsade på förskolan som vår lilla tjej ska börja på om en vecka. Var inte alls en av de vi hade ansökt om eller ens satt med som alternativ. Utan den vi valde av de två alternativ som vi fick välja mellan (och den andra ligger ca en mil utanför staden vi bor i). Denna ligger ganska så nära där vi bor just nu, men ändå så fel och absolut inte på det hållet vi letar nytt boende. Men vi hade inte så mycket val, och denna kändes som enda alternativet då.

Efter att vi tackat ja till platsen, började vi kolla upp förskolan desto mer (som alla föräldrar gör skulle jag gissa på) och insåg att det nog ska bli bra. Även om den som sagt ligger helt fel för oss. Frågat runt bland de som har/haft barn där och så gott som alla är nöjda, och de som har något negativt har haft samma som vi känner - att den ligger fel. Det finns många fördelar med den, de har en jättestor utemiljö (och en stor park utanför med) och relativt små barngrupper. Och för ovanlighetensskull har de även tillagningskök på förskolan. Men allt sånt där spelar ändå inte så stor roll när man inte träffat personal och inte varit på plats för att se. 

Men så idag, en vecka innan inskolning var vi på besök hos avdelningen. Och det gick så bra! De första 5-10 minuterna var vår tjej väldigt tveksam och försiktig, men sen så var hon "en i gänget" och lämnade oss i ett rum för att kolla läget i ett annat (utan att se oss). Hon var med och lekte och sjöng (personalen berömde även mannen min för att vara med och sjunga med barnen, var tydligen väldigt sällsynt att pappor sjöng med där) och deltog även i fruktstunden. Det var knappt att vi fick med vår tjej hem igen, och innan vi gick vinkade hon hejdå till barnen och kramade fröknarna hejdå. 

Fick frågan av fröknarna om vi ofta träffade andra barn och varit mycket på öppna förskola mm, då hon är så framåt och säker i sig själv. Och det kan jag inte påstå ändå, visst har vi träffat de andra i från BVC gruppen och medan jag var mammaledig träffade vi de andra mammorna och bebisarna från RMC gruppen en del. Sedan början på november har vi dock varit på några besök hos kyrkans babycafe, men inte jättemånga. Den plats vi nog träffar mest barn är när vi är och badar på fredagar, och där har hon väldigt tydligt visat intresse för de andra barnen. Dock har vår lilla tjej varit med bland vuxna ofta, då hon följt med mig på möten sen hon var ca 1,5-2 veckor gammal.

Och som rubriken lyder, nu känner jag en liten (ganska stor egentligen) lättnad inför att vår tjej ska börja på förskolan. Speciellt med alla skräckexempel som florerat på nätet och i media den senaste tiden. Kan ärligt säga att jag undviket att läsa de flesta, då jag känt att ångesten börjat byggas upp inför vår egen inskolning och förskolestart.

Dock gör det lite ont i mitt mammahjärtat att vår lilla tjej redan är så stor och ska börja på förskola, på sin 15 månadersdag dessutom. Stoppa tiden liksom! Jag är inte redo för det här, inte än... Hon är fortfarande min lilla bebis. 

Hejdå 2015 och hej 2016

Då var det nyårsafton igen, vilket också innebär att ännu ett år nått sitt slut. Detta året har gått i en ryslig takt till större delen, och även om det funnits otroligt många härliga stunder och dagar är jag glad att året är över. 

Innan jag glömmer det vill jag passa på att önska er alla GOTT NYTT ÅR! Jag hoppas ni får en härlig kväll, oavsett hur ni väljer att spendera det. 

Kommer inte ha några nyårslöften i år, dock har jag bestämt att jag istället ska sätta upp några mål för 2016. Håller fortfarande på att spåna lite på dem, för de ska inte vara omöjliga att nå. Men det är tre mål jag lutar åt, de rör min vikt, min träning och syskonförsök. Återkommer när jag satt upp mina mål helt och hållet. 

Nu är vi snart framme där vi ska fira nyår, blir med kära V och hennes familj samt hennes sambos brors familj. Så vi blir tre par och tre stycken ettåringar som firar in det nya året tillsammans. 

Busfröet 1 år!

Idag fyllde hon 1 år, vår älskade lilla tjej. Helt otroligt hur året bara rusat iväg. 

Dagen har gått åt till att fira vår lilla tjej med nära och kära, tyvärr blev det en del bortfall i sista stund men det blev ändå en härlig dag. Det har verkligen varit en underbar dag, men även en otroligt känsloladdad dag. Insåg idag att ärren efter allt som hände precis när vår lilla tjej kom till världen långt ifrån läkta. 

Fått kämpa mot tårarna flera gånger idag, speciellt när jag kom att tänka på: Att hon föddes 15.15, men det var först efter 15.20 som vi visste/vågade ens tänka tanken att vi äntligen hade fått vårt så efterlängtade barn, ett barn vi skulle få åka hem med.

Imorgon är det tid för 1 års besöket på BVC, med mätning, vägning och sprutor. Är spänd på att se hur stor vår lilla tjej blivit nu.

Helg

Efter en vecka utan ett enda arbetspass (är schemalagd så, på gott och ont), är jag nu tillbaka på jobbet igen. Denna omgången för tre nätter, hela helgen med andra ord. Och första jobbehelgen på 1,5 år. 

Men de "lediga" dagarna har sprungit iväg, haft saker inbokade de flesta av dagarna. Har även börjat planera lite inför lilltjejens 1 årsdag. Kan tyckas tidigt, men det är knappt två månader tills hon fyller år och med stor familj/släkt krävs det en hel del förberedelser och planering. Har lyckats med att bestämma dag, kalaset blir på hennes födelsedag 29/11. Även hunnit med att boka lokal för kalaset, för vi får inte plats hemma hos oss om vi ska ha hela familjen på en gång. 

Annat jag fått gjort under veckan är uppföljningsbesök hos kuratorn, träff med föräldragruppen från BVC, lämnat blodprover, shoppa en del (kläder till mig och lilltjejen, presenter mm), varit och hälsat på några släktingar och så har jag faktiskt varit ute med min syster (bara hon och jag) på puben. 

Förra helgen lämnade jag mannen och lilltjejen ensamma hemma och gick ut med min syster på puben. Första gången jag varit ute sedan sommaren 2013 (och sist var jag gravid med Bella). Så konstigt det kändes att sminka, fixa håret och klä upp sig, men det var riktigt trevligt att vara ut med min syster på tu man hand utan barn och män. 

Uppföljningen hos kuratorn var ganska så givande. Kom fram till en hel del och vi var båda väldigt överens om att jag har en lång resa och kamp framför mig, men att jag är på rätt håll. Måste "bara" börja lyssna ännu mer på mig själv och prioritera mig själv mer. 

Började dagen med att vänta ut klockan. Var fastande från midnatt och var tvungen att vara fastande samt vaken i tre timmar innan jag fick lämna alla prover inför besöket på RMC. Åtta trevliga rör blev det idag. Var så skönt att komma hem sen och äta "frukost". Så nu ska jag bara posta medföljande informationspapper från brevet, därefter är det bara att vänta på kallelse.

Bella 2 år

Idag är det 2 år sedan vår värld rasade samman totalt och den lilla glädjen och hoppet om att vi faktiskt äntligen skulle få bli föräldrar åt ett litet önskebarn krossades totalt. Idag är det Bellas 2 årsdag, och jag minns dagen och den helgen som om det var igår. Den dagen vi blev föräldrar, föräldrar utan ett barn. 

Eftersom det är Bellas dag idag, har jag (och resten av familjen) varit kalasklädd och även slagit på stort med att fixa till håret lite samt sminkat mig. Dock mindre lyckat med klänning, strumpbyxor och maskara när man besöker läkaren. Först en massa tårar till och från som till sist även får den vattenfasta maskaran att rinna och sedan så måste jag klä av mig näst intill naken pga klädvalet då läkaren ville göra ett EKG på mig med. Kommer tillbaka till läkaren senare, en sak i sänder. 

Förutom en stund på egen hand hos läkaren på vårdcentralen, så har jag spenderat dagen tillsammans med mannen och lillasyster. Vi har pratat, kramats, pussats, gråtit, gjort goda gärningar, hämtat blommor, besökt kyrkogården, skickat iväg en rislykta till Bella, haft födelsedagsfika, ätit god mat, läst bok för lilltjejen om änglabarn som godnattsaga och bara varit. 

Jag skulle ljuga om jag säger att dagen varit lättare i år, tror faktiskt inte att dagen kommer att kännas lättare längre fram heller. Hur jag upplever dagen (och datumet) har förändrats bara på dessa två åren, och kommer med all sannolikhet att fortsätta förändras. Men sorgen, minnena, ärren, saknaden och en massa annat bubblar upp och gör sig påmind.  

Att komma till kyrkogården och se att andra redan varit där idag - bland annat min pappa - och lämnat blommor och gratulationshälsningar. Värmer så att se att andra också tänker på henne, för att inte tala om att läsa de vackra små hälsningarna i korten de skrivit. Lika så de vackra ord och meddelanden som trillat in över mobilen mm under dagen. 

Åter till läkarbesöket och likaså största anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen sedan den 1/9. Efter otroligt mycket stress och en massa annat strul från chefens sida sedan jag ett bra tag innan jag kom "tillbaka" (började med semester som sagt, så jag har inte börjat jobba på "riktigt" än), men som jag av olika anledningar inte vill gå in på här. Slutade det med att jag fick flera ångest- och panikattacker, så förra veckan efter att stressen och ångesten till och med började visa sig rent fysiskt valde jag att lyssna på min kropp och sjukskriva mig istället. 

Och idag var jag hos en av läkarna på vårdcentralen som sjukskrev mig en vecka till tillsammans med recept på ny omgång av Atarax vid behov, efter att han grundligt undersökt mig och tagit diverse prover och tester. Kan dock konstatera att jag rent fysiskt i kroppen just nu mår bra. Blodtrycket låg på 140/80 (brukar dock vara lite lägre, men sämre dag att ta blodtryck på mig finns inte), pulsen var också ok, Hb låg på 147 och mitt socker på 4,7, urinprovet var utan anmärkning och likaså EKG. Eller jo, en anmärkning fanns det när det gäller mitt EKG. Det finns några extra slag då och då, fast inget som påverkar mig det minsta. Inget nytt för mig då de utrett det på mig tidigare, vilket jag hade kunnat berätta för läkaren om han nämnt varför han ville ha ett EKG på mig.

Så att jag varit tyst är helt enkelt för att jag har inte haft tid, kraft, ork eller lust att skriva. Har haft 1000 saker att skriva om, men det hjälper inte när inte lusten, tiden, orken eller kraften finns. Den kraft och ork jag haft har jag lagt på vår tjej här hemma, för med henne går allt i ett just nu. Inte en lugn stund någonsin just nu, och bestämd är hon med. 

Vill avsluta dagens inlägg med dessa orden: Även om jag känner mig som den absolut ensammaste människan i världen många gånger, så finns det trots allt en del som hjälper mig långt mycket mer än de vet, tror och inser, som ger en ork och kraft att fortsätta framåt istället för att bara ge upp. Idag är en sån dag då många av dessa gör sig extra mycket påminda, precis vad jag behövt. 

Blommorna, ljuset och presenten Bella fick av oss idag.

Inte längre föräldraledig

Så var dagen här, 1/9 2015 och nu går mannen på föräldraledighet och jag börjar jobba. Eller ja, på pappret är det så i alla fall. Men jag mjukstartar med att ta semester några veckor, har ganska gott om det eftersom jag spenderade större delen av förra året sjukskriven (och en del sparade sen tidigare). 

Kan inte alls påstå att jag känner mig särskilt peppad att börja jobba efter att varit ifrån under mer än 1,5 år och det är totalt kaos på flera nivåer. Har t.ex. Fortfarande inget schema, så det är verkligen tur att jag valt att ta semester nu. 

Och ja just det, just nu packar vi in oss i bilen för färd mot flygplatsen... För ca 07 flyger vi iväg för en vecka på Madeira, jag, lilltjejen och mannen. Är ett drömresmål som äntligen går i uppfyllelse, sen får vi se om vi hinner med något eller "bara" spenderar dagarna på hotellet vid poolen. 

Bra start på september, en månad som jag numera förknippar med sorg och smärta. 

Oj vad tiden sprungit iväg

Det var verkligen inte igår som jag var inne och bloggade eller kikade i de bloggar jag följer. Har inte haft tid, ork eller lust helt enkelt. Nu har mannen jobbat en vecka efter sina tre semesterveckor, och totalt har han nu sex arbetsdagar kvar innan han ska gå på föräldraledighet. Dock börjar jag inte jobba direkt, utan ska ha nästan tre veckor semester först. 

Så jag hoppas på att det härliga vädret håller i sig ett tag till, men kan erkänna att jag kollar runt en hel del på en ny resa. Har ett rejält sug på att resa iväg en gång till innan jag ska börja jobba. 

Vi har gjort en hel del sedan senaste inlägget, och främst har vi gjort dem bara vi tre (eller vi tre och hundarna), men en del saker har vi även passat på att göra tillsammans med vänner och familj. Allt har dock inte varit frid och fröjd heller, långt ifrån - men några härliga dagar har vi haft. Började i alla fall mannens semester med att vara på dop och sedan nästa "större" sak var att ha litet kalas (föräldrar och svärföräldrar) för mannen, med kaffe kakor och tårta. Sen har det blivit en del utflykter till museum, stranden, shopping, festivaler/marknader, kusinmys, fika och en hel del god mat och några glassar. 

Även fortsatt att leta hus, men än har vi inte vunnit/hittat vårt hus. Dock har vi varit hos banken och fått slutgiltigt besked om att vi inte måste sälja innan köp, utan vi har nu fått lånelöfte där vi får lov att köpa innan vi säljer. 

Har för övrigt hänt så mycket med vår lilla tjej. Hon bemästrar nu krypandet fullt ut och snabb som bara den är hon. Hundarnas matskål och vatteskål är superbra, för där kan man hämta mat och tvätta händerna/bada. Och inte tycker hon att hundmat är äckligt heller, för hon fortsätter att stoppa den i munnen. Snart blir hon 9 månader med, kan fortfarande inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon börjar äta mer och mer "riktig" mat, men är fortfarande en liten nattuggla. 

Eftersom jag snart ska börja jobba, är mitt enda fokus att njuta av dagarna med lilltjejen. Så vi får se när nästa inlägg kommer. Hade så mycket mer att skriva egentligen, men nu är vi snart framme hos min bror och hans familj (bilfärd på ca 1,5 h). Deras yngsta har fyllt 7 år, så nu blir det kalas för honom. 

Snart semester

Snart går mannen på semester, han ska bara jobba imorgon med. Sen har vi tre veckor tillsammans, och han ska börja "hårdträna" inför att det är tid för honom att ta över rollen som föräldraledig. För den 1/9 ska jag börja jobba igen och mannen ska gå hem och ta hand om lilltjejen. Kommer dock börja min tid tillbaka på jobbet med lite semester. 

Vet inte riktigt vad vi kommer att hitta på under mannens semester, men det kommer nog bli en hel del dagsutflykter. Och vädret kommer nog också styra en hel del över vad vi kommer att hitta på. Ska dock börja med att gå på dop i helgen och så blir det ett besök hos tandläkaren för mig på måndag för årlig kontroll. Fast viktigast av allt är att vi kommer få lite tid att vårda äktenskapet, så jag hoppas att inte mannen kastar bort det helt (han har en förmåga till det annars).

Något jag måste göra under mannens semester, är att lämna lilltjejen längre stunder. Det längsta jag varit ifrån henne var ca 2 timmar när jag var och storhandlade till dopet med min mamma. Och så en del när vi var på Liseberg, men då såg jag henne nästan hela tiden ändå - så det räknar jag inte riktigt. 

Men jag vill inte vara ifrån henne, om jag inte behöver. Jag njuter av varenda sekund jag har chans att få spendera med henne, och ser ingen anledning till att inte ta vara på dem. 

Vem vet, kanske hinner/orkar jag med lite fler inlägg under mannens semester. Har en del påbörjade inlägg när det gäller tankar och funderingar på syskonförsök/saknad/graviditet/längtan/sorg m.fl. 

Jag är kvar och jag saknar min blogg lite

Ni får ursäkta att inläggen på bloggen inte sker så ofta längre. Tiden räcker helt enkelt inte till på samma sätt längre, och då finns det vissa saker som går före allt annat. Plus att vår lilla tjej somnar sent, idag lyckades vi med det "omöjliga" och fick henne att sova precis innan 22. 

Ska nu dock försöka mig på att sammanfatta de senaste två veckorna, de veckor som gått sedan senaste inlägget. 

Började månaden med att besöka Bellas grav och fixa till lite där. Plockade också lite fläderblommor åt henne då det är en av mina absoluta favoriter. Fläderblomsdoften är verkligen sommar för mig. 

Lite sommarfint hos Bella

Vi har varit hos fotografen och valt ut bilder sedan vi var och fotograferade lilltjejen förra månaden, det slutade med att vi köpte alla digitalt - gick inte att välja bort någon - och tre (var av en till oss själv) förstoringar. 

Sen hade vi vår åttonde bröllopsdag den 7/7. Vi firade den lite, men långtifrån en härlig dag. Tror inte vi varit så stora ovänner som på den dagen (mannen hade tydligen "glömt" att förberedelser krävs när man har barn, han hade även "glömt" en del andra viktiga saker). Hann dock med en riktigt god fika på landet och sedan avslutade vi kvällen med att äta middag på samma restaurang som vi firade min examen 2013. Har inte varit där sedan dess, för det var då som Bella blev till och både sommaren 2013 och 2014 har jag varit gravid och inte velat/orkat vara där då. 

Riktigt god fika

Bröllopsmiddag för 2 1/2

Dagen efter bröllopsdagen försökte mannen kompensera mig lite för hur dålig vår bröllopsdag blev, så det blev en tur till Danmark. Spenderade först några timmar på Den blå planet och sedan blev det en del shopping med. Så den 8/7 blev en mycket trevligare dag.

Lilltjejen blev så fascinerad av alla fiskar på Den blå planet 

Att få fira en bröllopsdag som föräldrar MED barn har varit helt underbart och äntligen en dröm som gick i uppfyllelse. Har längtat och drömt om den dagen sedan vi gifte oss (och innan dess med om jag ska vara ärlig). 

Sen i lördags blev det en heldag i Göteborg och Liseberg. Åkte upp tillsammans med min syster och hennes två söner samt min lillebror och min pappa. Hade en helt fantastisk dag och det blev många skratt och karuseller för oss alla. Den enda som inte åkte något var min pappa. Till och med vår lilla tjej åkte karusell, och hon verkligen älskade det. 

Överlycklig tjej i Ponnykarusellen.

Nu är det vardag igen, och mannen är tillbaka på jobbet igen (han hade semester måndag - onsdag förra veckan). Men snart går han på semester, och lika så är det snart tid för oss att byta. Den 1/9 kommer han att gå hem och vara föräldraledig och jag ska börja jobba. Känns så otroligt konstigt, jag har varit hemma i 1,5 år nu och helt plötsligt så ska jag börja jobba igen.

Ska försöka blogga lite oftare och ventilera lite mer av vad som försiggår i min hjärna, men som sagt just nu är tiden en bristvara. Men jag behöver samtidig skriva av mig en del, känns tomt att inte skriva här så ofta. Så många gånger jag börjat, men ofta så slutar det med att det inte blir något för att lilltjejen vaknar eller för att tusen andra saker måste fixas. 

Kreta

Så var vi hemma igen, efter en välbehövlig och skön semester. Vår första riktiga semester sedan vi blev föräldrar, senast vi var iväg var när jag var gravid med Bella 2013. Dock fick jag inte vilat upp mig särskilt mycket under veckan, för lilltjejen var om möjligt ännu mer mammig och mannen hade inga som helst problem med att låta mig ta hand om henne hela tid så att han kunde njuta av sin semester. 

Sista dagarna (efter att jag fick ett mindre utbrott) så skärpte han dock till sig och tog mycket mer ansvar och avlastade mig en del. Lilltjejen lyckades även smälta mannens hjärta lite extra några gånger då, genom bland annat att somna mot hans bröst vid poolen, att sitta och leka på hans mage under parasollet, skratta och prata massor med sin pappa och att inte börja storgråta när hon inte såg mig. 

Att resa med lilltjejen har gått otroligt bra och smidigt. Kan varmt rekommendera att resa med liten, oavsett om man reser som vi "bara" vi eller om man reser med fler. Kan tänka mig att det är lite extra skönt att ha med någon annan, så kan den hålla koll en stund så att man kan få lite tid till att kunna bada (eller annat) i lugn och ro tillsammans utan att vara orolig för bebis. 

Vi gjorde en del utflykter också när vi var nere på Kreta, tror inte att vi någonsin varit så här turistiga på någon semester tidigare. Eller att ha legat så lite vid poolen/havet som vi gjort för den delen heller. 

Lilltjejen har trivts som fisken i vattnet, både vad gäller att bada och med all uppmärksamhet hon fått var vi än varit. Kan säga att det funkade så bra att resa med henne att vi redan kikar runt på ny resa. Det fungerade för övrigt utmärkt att ha med vår Emmaljunga ner, vi hyrde en speciell väska hos Airshells och hade vagnen i under flygresorna. 

Psykologen och 4 dagar

Idag är det bara 4 dagar kvar tills vi flyger ner till Kreta för en veckas semester och familjemys. Längtar något ofantligt till att komma bort och att bara få vara tillsammans med lilltjejen och mannen i en vecka, utan några som helst måsten eller saker att komma ihåg. Men samtidigt så är det massor av stress och resenerver som spökar. 

Fast jag vet att när jag väl sätter mig på planet och det lyfter så har dessa sista dagarna med all stress varit värt det. 

Idag har vi varit på familjesamtal hos psykologen igen, börjar närma oss slutet där nu. Har en tid efter att semestrarna är över igen, så vi får väl se hur det ska gå med 2,5 månads uppehåll. Blev ett ganska bra möte idag, och kanske kom vi något steg framåt nu. 

Annars har dagen bara sprungit iväg, en firma har varit här och spolat stammarna i hela fastigheten, jag har varit iväg på ViktVäktarna och så ett kort besök hos mamma med lilltjejen med. Sen har även yngsta hunden varit hos veterinären för sin årliga vaccination. Veterinären passade även på att kolla läkningen efter äldsta hundens operation (tog stygnen själv på henne igår), vilket såg fint ut. 

Nä, nu ska jag se till att fortsätta packa och även se till att förbereda inför morgondagen då vår lilla tjej ska fotograferas hos fotograf.