Fredag, BVC och mys

De senaste dagarna har det gått i ett här hemma. Mannen har varit uppe i Stockholm med jobbet två dagar och vår äldsta hund blev opererad i onsdags, så jag har haft fullt upp med bebis och hund. Den andra hunden har inte varit hemma vilket underlättat lite. Till råga på allt har jag åkt på en rejäl förkylning som mannen dragit med sig hem från jobbet tidigare i veckan. Så jag känner mig nog mer död än levande just nu. 

Idag var vi på BVC igen, och denna gången för att vaccinera lilltjejen mot mässling. Eftersom hon får den så här tidigt kommer hon att behöva få den igen när hon är 18 månader, men vi känner att det är tryggare med en extra spruta än att vara utan vaccinationen nu ändå. Utan hade vi inte rest och med tanken på att det skett en hel del utbrott i Malmö senaste tiden känner vi oss tryggare så här. 

Efter BVC hälsade vi på min mamma på hennes jobb en liten stund, sedan tog vi en härlig promenad i underbart väder. Gick inom en blomsterhandlare och köpte lite blommor och gick in om kyrkogården. Lilltjejen var vaken så hon fick komma upp och vara med när jag fixade och dona vid Bellas grav. Så lillasyster satt och lekte med sin storasysters små figurer och stenar, blev alldeles varm inombords av att se det. 

För någon timme sedan kom mannen hem igen och han har även varit och hämtat hem den andra hunden, så nu är hela familjen samlad. Får se vad helgen har att erbjuda, men som det känns just nu kommer jag nog stanna hemma och nerbäddad större delen av den. Kanske börja så smått med att packa inför resan med, är inte så lång tid kvar då flera dagar försvinner till annat. En sak som jag måste fixa med i helgen är min lillebrors studentpresent, för på tisdag tar den lille skiten (fast han är ju inte så liten längre!!!) studenten. 

Sprutor och KBT

Igår var det åter torsdag och där med tid för ny omgång av KBT. Men innan jag hade min tid hos kuratorn så var vi på BVC för att lilltjejen skulle få sina 5 månaderssprutor som blivit uppskjutna nu när hon varit sjuk. 

Det gick så mycket lättare på BVC igår än förra omgång av sprutorna. Men det var nog mycket tack vare att hon blev distraherad av såpbubblor denna gången. En annan sak som skiljer är att hon denna gången varit mycket mer gnällig och mammig efter sprutorna. 

När mannen kom hem från jobbet blev det snabbt in till Malmö för att fixa med mina skor, reklamation. Sen blev det kvällsmat och så tog vi en lång och underbar promenad genom Malmö och några parker, innan vi åter körde hem igen. Hemma så nattade jag lilltjejen och sedan gav jag mig ut för ett nytt intervallpass. 

Gick hur bra som helst, men väl hemma hade det inte varit lika lugnt. Lilltjejen hade vaknat några minuter efter att jag gett mig ut, och sedan grät och skrek hon tills jag kom hem. Så väl hemma igen var det bara att lugna och natta om lilltjejen.

Idag har inte hänt så mycket, lilltjejen har sovit en hel del idag. Och varit väldigt klängig och mammig. Fast i eftermiddags tog vi en promenad bort till min mamma och hennes sambo. Träffade även mammas sambos ena son och hans två barn där. Där stannade vi på uteplatsen tills att mannen kom hem från jobbet. 

Och när det gäller huset vi var och titta på i tisdags, så är vi väldigt sugna. Vi har kontaktat mäklaren för att vi vill komma på en visning till, så att vi kan kolla upp saker mer noggrant innan vi antagligen kommer att lägga ett bud på det. Kan det vara så att vi äntligen har hittat ett hus vi vill ha, och som blir vårt? Vi får väl se. 

Frisk?!

Det finns hela tiden en massa saker jag vill skriva ner här, men tiden springer iväg och jag hinner inte med det. Oftanär jag har tid över är jag så slut att hjärnan inte orkar med att tänka efter vad jag ska skriva. Så det blir lite knackigt med mina inlägg. Och senaste vecka har jag verkligen haft fullt upp med sjuk bebis, så då har tiden varit ännu större bristvara. 

Men... Äntligen verkar det som vår tjej är frisk igen. Ingen feber sedan i fredags, inga större kräkningar sedan helgen, hon äter mycket mer och snabbare igen, ger mig rejäla kissblöjor och vi är tillbaka till 1-2 bajsblöjor/dagen igen. Imorgon blir det ett besök på BVC, främst för andra omgången av vaccinationen och 5 månaderskontrollen som skulle gjorts förra måndagen men då blev hon sjuk. Och så ska hon vägas och mätas, vill veta hur hon klarat sig genom den gångna veckan. 

Igår började jag förövrigt även köra igång med intervall träning för att bygga upp min totalt obefintliga kondition igen. Jag ska helt klart få tillbaka min form, och förbi med. Men nu kör jag på ett program för att under några veckor återigen kunna springa 5 km utan att stanna eller att "dö". 

Imorgon blir en ganska hektisk dag, eller eftermiddag och kväll i alla fall. Har lugnt på förmiddagen, men sen blir det som sagt BVC och sen så ska vi iväg och kolla på hus och så har jag min veckovägning hos viktväktarna. Längtar, även om jag känner mig lite stressad med. 

Kaos och sorligt

Igår var det underbart väder ute, och solen värmde ganska så gott när jag promenerade till nya kuratorn för mitt första samtal. Kändes ganska så bra, även om lilltjejen bestämde sig för att vakna och vara vrålhungrig - trots att hon åt precis innan hon somnade. Tider för våren är satta nu, så om knappt en månad ska jag starta helt.

Efter att jag varit där, blev det en sväng för att fixa med lite ärenden. Träffade min syster och hennes minste son som också var ute och gjorde ärenden. När jag var klar med butikerna promenerade jag hemåt, men kom att tänka på den äldre systersonens ord: "Att när solen skiner ner på oss, så är det de vi älskar som tittar på oss."

Så det blev en sväng inom blomsterhandeln som ligger på vägen hem till oss/kyrkogården, och köpa ett ljus och en fin blomma. Blev så nöjd med blomman. Blev ett mysigt besök vid graven, tillsammans med lillasyster.

Tyvärr kunde jag konstatera att vår fina gravsten (i betong) har spruckit och gått sönder under vintern. Så om jag var känslig innan, så blev jag det ännu mer då.Så nu måste vi beställa/köpa en ny åt vår lille Bella,

Idag var det tid för ett extra besök på BVC, för kontroll över hur det går med hennes vikt såg ut nu  när hon först fått lite extra efter vissa amningar och sedan den sista veckan kört med ersättning som hennes huvudsakliga föda. Det hade gått hur bra som helst och nu är hon tillbaka på sin egna kurva igen.

Efter BVC blev det en snabb lunch i solen innan vi sedan tog oss vidare till ett möte. Men dagens aktiviteter höll på att behövas ställas in med väldigt kort varsel. För jag skulle ta nyckeln till vårt barnvagnsförråd, för att vi skulle ge oss av till BVC kunde jag inte hitta den hur mycket jag än letade. 

Så med en trött och skrikande bebis, två hundar som undrade vad som hände ringde jag mannen (som först inte svarade) och efter långt om länge visade det sig att han hade tagit med sig den till jobbet. Lyckades få tag på vår "vice värd" på hans privata mobil och förklarade hur det låg till, jag hade tur och han hade precis kommit hem när jag ringde - så han gick ner i källaren samtidigt som mig och lilltjejen, och låste upp till oss. 

Resultatet blev att vi var sena till BVC och jag har fått skoskav på båda mina hälar. 

Veckan som gått

Ojojoj, denna veckan har verkligen sprungit iväg och det har varit fullt upp varje dag. I måndags var vi som sagt på BVC, och det har resulterat i att matningarna tar minst dubbelt så lång tid som innan. Men vad gör man inte för att ha en nöjd, frisk och belåten liten tjej. Lilltjejen fick även sin första vaccination, och den klarade hon över förväntan. Ingen feber, men hon sov mycket mer än i vanliga fall (vilket också är en biverkning - men en snäll enligt mig). 

Vårt söta underverk börjar ju bli stor som redan nu
kan hålla sin flaska själv. 

I tisdags var det bara att stiga upp tidigt och lasta in allt i bilen, fy vad man behöver ha mycket med sig trots att det bara handlar om en natt (tur att vi lämnade av hundarna på vägen, för annars hade det varit proppfullt i bilen). Resan upp gick smidigt och bra, och vi fick vårt rum direkt på morgonen när vi kom upp. 

Och vår lilla tjej behövde inte sova i vagnen, utan det blev tillslut att de hade fixat med en resesäng åt henne. Så med vårt babynest och annan kudden (den de hade var för tjock för henne) sov vår lilla tjej som en liten prinsessa i den sängen. 

Tisdagen gick snabbt och smidigt, med några avbrott för amning. Men hon accepterade att spendera den mesta av tiden ensam med pappa (och alla andra som var på konferens som hon charmade). Var värre för mig, så här mycket har jag inte varit ifrån henne överhuvudtaget. Fast att jag visste att de var på andra sidan dörren gjorde det ganska så lätt. 

På kvällen blev det trerätters middag på slottet, och vi hade sån tur att lilltjejen somnade precis innan middagen skulle serveras och sov sedan fram tills det att jag hade två tuggor kvar av min efterrätt. Hade jag vetat att det alltid skulle vara så, hade jag inte tvekat det minsta med att gå på fin fin restaurang. 

Del av det dukade bordet på slottet

Sista timmarna av konferensen på onsdagen kändes riktigt sega, men det var nog för att jag bara ville att den skulle ta slut så att vi kunde köra och hälsa på vännen och hennes familj när vi ändå var i krokarna. Onsdagskvällen spenderade vi hos henne, med fika, massor av snack, bebismys, kvällsmat och att ladda batterierna (både själsligt och bokstavligt att labba upp batteriet på mobilen). Är trist att vi bor så "långt" ifrån varandra numera, men så blir det ibland. 

Torsdagen innebar först att vi skulle till BVC igen, för att gå på föräldragruppen - men det var bara vi som kom, så det blev inställt. Istället för att köra hem om, körde vi istället direkt till Lund och vårt avslutningssamtal med kuratorn där. Fy vad tomt och konstigt att gå där ifrån, men samtidigt en lättnad. För att ha nått till avslutningssamtalet innebär att jag/vi lyckats att uppfylla/klara av alla  små delmål vi haft på vägen. 

Sista gången i det väntrummet - hoppas jag. 

Igår passade vi på att shoppa loss lite mitt på dagen  då mannen hade sin sista semesterdag (för denna gången). Fick köpt både bärsele och en babysitter (vår lilltjej sitter inte helt bra i den vi lånat, men hon gillar det - så väl värt att investera i en egen). På kvällen började jag också på allvar att fixa med inbjudningskorten till dopet. Fick gjort nästan hälften, men det innebar också att det blev en väldigt sen kväll.  

Idag har jag fortsatt med korten när tjejen sovit eller varit hos sin pappa, så nu är hälften klara på framsidan. Insidan kan inte fixas förrän vi vet var vi ska vara efter dopet. Vad morgondagen har att erbjuda vet jag inte än, eller jo det gör jag - men det är inget jag är sugen på, så om jag kommer på något annat skulle jag bara bli överlycklig. 

Och när det gäller relationen med mannen kan jag säga som så här: Det började ganska så bra i början av veckan, men nu är det återigen nere i diket. Känns verkligen som att det aldrig kommer ta slut, om jag inte bara ger upp. är så trött på att inte komma någon stans längre.

De korten som jag blivit "färdig" med.

BVC och vaccination

Idag såg morgonen lite annorlunda ut, för idag påbörjade mannen sin semestervecka med sovmorgon. Medan jag väcktes av lilltjejen tidigt på morgonen, och att somna om ville hon inte - inte från början, men när hon fick ligga och mysa med mig i vår säng gick det till sist bra. 

Efter lite fixande och ätande var det tid att köra iväg till BVC för vår lilla tjejs 3 månaders besök (även om hon blir det först i helgen). Idag var det mätning, vägning och så första två sprutorna i vaccinationsprogrammet. Hon följer sin kurva fin fint på både huvudomfång och längden, men vikten har avstannat en del och hon följer inte längre sin egen kurva. På tre veckor har hon bara gått upp 200 gram. 

Så nu ska vi ge henne ersättning efter varje gång som hon ammat, och se om hennes vikt kommer tillbaka på hennes kurva. Och istället för en månad till nästa besök, blir det nu återbesök om två veckor för kontroll av hennes vikt. 

På 3 månader har hon blivit 10 cm längre och ökat med 1050 gram. För idag var hon 62 cm lång och väger 4885 gram. Och med hennes vikt, så hoppas vi på att hon inte ska få feber för hon ligger under lägsta rekommenderade vikt för febernedsättande. Har dock fått klartecken att ge henne Panodil om hon får hög feber, så jag känner igen orolighet för det. 

Här hemma råder det fullt ös, för att fixa i ordning inför morgondagen när vi ska köra iväg och bo på slott. Jag ska vara på konferens i två dagar, och mannen ska få extra mycket kvalitetstid med lilltjejen under tiden. Och så får jag nöja mig med att mysa under amningstillfällena. Ser framemot att få sov borta en natt, och få alla måltider serverad. 

BVC och snö

Igår var det BVC på förmiddagen, det märktes tydligt att det var på förmiddagen för vår lilla tjej sov gott när vi kom dit. Så istället för att väga henne direkt, tog vi mammasamtalet först. Resultatet blev att hon skickade en remiss till BVC psykologen för familjesamtal och så bokade hon in mig på ett besök hos min läkare på vårdcentralen . Så imorgon ska jag till vårdcentralen och så får vi se hur vi går från det. 

Sedan på kvällen var det gruppmöte med fullmäktigegruppen, denna gången var inte lilltjejen lika trött och det märks att hon är inne i en utvecklingsfas just nu - för på kvällarna är hon kinkig och ingenting passar henne. Men vi var med på större delen, sedan när hon vaknade till ordentligt promenerade vi hem i snön (just det... det snöade ordentligt på dagen nere i södra Skåne, och den la sig också. Får se hur länge den ligger kvar.).

Idag har vi inte gjort mycket, lilltjejen (och jag) var trötta i morse så vi tog en ordentlig sovmorgon - med lite amning, en del sömn och massor av mys. Hade gärna varit ute på en långpromenad, men konstaterade på rundan med hundarna att det var väldigt halt på sina ställen och då tappade jag lusten till det. 

2 månaders koll

Idag har jag och vår lilla tjej varit hos BVC på 2 månaders kontroll, och därmed även läkarundersökning. Tänk, vår tjej har om en vecka funnits med oss i våra liv i två månader! Och fortfarande känns det ganska overkligt, att vi äntligen har ett litet barn - ett barn som är vårt och inte på lån av någon annan. 

Hon växer på, och är nu 59 cm lång och väger 4455 gram, och följer sina egna kurvor hur fint som helst. Vår tjejs längdkurva ligger över standardkurvan och vikten under. Så hon är lång och smal. 

Vi lyckades verkligen tajma besöket hos läkaren, och var där när tjejen var pigg och på ett strålande humör. Så det gick lätt för läkaren att undersöka vår lilla tjej. Så gott som allt såg riktigt bra ut, och extra plus för hennes pigga och klara blick samt starka nacke. Det enda så läkaren hade lite oro över var att hon är så blek. Efter lite prat mellan läkaren, bvcsköterskan och mig blev det beslutat att jag och tjejen skulle iväg till vårdcentralen och laboratoriet där för att ta ett blodvärde på lilltjejen. 

Hennes blodvärde låg på 114, vilket var helt normalt och därmed kunde läkaren också helt utesluta att blekheten är på grund av det. Med största sannolikhet har min lilla tjej bara ärvt sin pappas bleka hudton (får väl se i framtiden om hon då också har ärvt fräknar av honom). 

När mannen kom hem passade vi på att köra iväg och handla lite, vill och vågar inte besöka större butiker på helgerna när tjejen är så liten. Så att passa på mitt i veckan på kvällarna är perfekt. Fick äntligen köpt hyllor som vi ska sätta upp vid hennes säng, som vi ska ställa hennes mjukisdjur och andra prylar. 

BVC

Inatt hade vi vår första riktigt jobbiga natt. En liten tjej som var helt förtvivlad, hon bara grät och skrek. Efter att ha gjort alla de vanliga sakerna (mat, ny blöja, mys, sång, napp, mat en gång till) utan någon som helst effekt och en fortsatt förtvivlad dotter, började jag fundera på om det inte var så att hon hade magknip (nu när jag inte äter antibiotika, så har hon ju inte heller diarré längre). Så vi plockade fram en pysventil, och jodå nog var det magknip alltid. 

Efter det blev hon lugnare, men det tog lång tid innan busfröet verkligen kunde komma till ro igen och tillslut somnade. Vid fyra kunde jag äntligen lägga mig, tror nog jag somnade innan huvudet nuddade kudden. Blev inte många timmar sömn, för lite efter åtta var det bara att stiga upp igen (med en sjuhelvetes huvudvärk - som utvecklats till migrän under dagen) för att göra mig och lilltjejen färdiga och ta oss till BVC. 

Första besöket på BVC gick bra, busfröet har fortsatt att gå upp i vikt - men det går långsamt för henne. Sköterskan sa dock att det inte är något att oroa oss för, då hon är så pigg och med när hon är vaken. När hon låg på skötbordet hos BVC, fokuserade hon hela tiden på deras mobil. Hon släppte verkligen inte blicken från deras mobil, det var så sött. 

När jag och busfröet gick från BVC träffade jag på "vår" präst. Blev ett riktigt känslosamt möte, och vi pratade en ganska lång stund innan vi skildes åt. Hon berättade att hon tänkt så på oss, men hade inte vågat ringa till oss. Fick en lång varm kram och dessutom så är det nu bestämt att det blir hon som döper vår dotter, tid och datum har vi dock inte bokat in. 

Ett lika starkt grepp som hon har om min tumme,
har hon om mitt hjärta.

En händelserik dag

Idag har vi verkligen inte legat på latsidan. Vi började dagen med att köra iväg och möta upp mannens närmsta vän för att äta lite brunch tillsammans, innan han skulle ta tåget hem till Stockholm (kom ner igår för ett möte). Var riktigt trevligt att träffa honom, och extra mysigt att han fick träffa busfröet redan nu. Annars hade det antagligen blivit först mot våren som han hade fått träffa henne (lutar åt att vi kommer resa upp till Stockholm några dagar då). 

En stund efter att vi kommit hem igen, kom vår BVC sköterska till oss för hembesök. Visade sig dessutom att vi har samma sköterska som min syster har till sin minsting (det finns tre sköterskor på vår BVC). Så det ska nog bli bra, vet att min syster är väldigt nöjd med sköterskan. Slipper även att skicka iväg papper för vilken vårdcentral vi vill att busfröet ska tillhöra, det gör hon åt oss. 

Efter att barnmorskan hade gått, var det matning och sedan lite påklädnad och fixande för att sedan ge oss iväg igen. Hade nämligen mitt sista sammanträde med nämnden idag. Kommer kännas väldigt konstigt i januari. Lämnar nämligen min nämnd efter 12 år (3 mandatperioder) och ska börja i en ny i januari. 

Fick bli rött för både mor och dotter dagen till ära. 

Eftersom mannen är hemma, följde han med och hade hand om busfröet medan jag satt i möte - tills det att hon blev hungrig, då fick jag ursäkta mig och gick ut och satte mig utanför sammanträdesrummet och fixade med det i lugn och ro. När mötet sen var klart, fick jag present från de andra i min grupp till busfröet. Och det märks att de känner mig en del, för Mumin är en av favoriterna. 

Presenterna från min partigrupp i nämnden

Som absolut avslutning var det sedan julbord tillsammans i nämnden. Kan erkänna att det kändes lite jobbigt att vara där idag, men samtidigt så rätt - så jag ångrar inte att jag gick. Att det var jobbigt, handlar mer om att kroppen fortfarande är öm, slapp och långt ifrån återhämtad efter förlossningen. Fast det är inte så konstigt när det bara är 11 dagar sedan. 

Men att få avsluta dessa åren, med att få ha vår lilla tjej med mig kändes som största vinsten. Äntligen har det jag drömt om så länge gått i uppfyllelse! Som bonus så charmade vår lilla tjej in sig hos alla ledamöter och tjänstemän. Och lite extra varm i hjärtat (och några tårar i ögonen) kände jag mig när tre olika ledamöter (män i medelåldern/övre medelåldern) som är barnlösa kom och kramade mig och gratulerade till vårt lilla mirakel.