Livet som tvåbarnsmamma

Långt mycket senare än jag hade tänkt, så kommer här ett första inlägg sedan inlägget i mars som berättade att pyret/lillebror fötts. Nu närmar sig lillkillen hela fem månader och jag kan inte fatta varför tiden måste rusa iväg så jäkla fort!

Lillebror är otroligt lik sin storasyster på många sätt, men redan nu har vi också sett stora skillnader mellan dem båda. Lillkillens personlighet träder fram mer och mer. 

Livet så här de första fem (knappt) månaderna som tvåbarnsmamma har haft sina upp- och nedgångar och likaså gett en hel del prövningar och tankar. När lillebror var drygt 10 dagar hamnade jag på sjukhuset en fredagkväll, med skyhög feber och ett bröst som bara blev större och större samt mer och mer ilsket rött. Visade sig att min mjölkstockning hade utvecklat sig till mastits (infektion i bröstet). I nästan en veckas tid var jag inlagd med intravenöst antibiotika, de första tre dagarna svarade jag inte alls på den och var ganska så borta. All kraft gick till att ta hand om min nyfödda lilla kille, och att sakna dottern som var hemma med sin pappa. Först när jag skrevs ut har jag förstått hur dålig jag var och hur oroliga läkarna var över mig. Min sänka låg en bra bit över 300 och fortsatte att stiga två dagar trots att jag hade intravenöst antibiotika nämligen, så läkarna på kk/gyn hade en del kontakt med infektionsläkare med för rådfrågning.

Innan jag hamnade på sjukhuset fungerade amningen kanon, och lillebror ökade i vikt precis som han skulle. Under veckan på sjukhuset fortsatte han öka, om än lite långsammare, trots att jag enbart ammade från det friska bröstet. Men sen plötsligt rasade han i vikt. Och på 1 månadskontrollen vägde lillebror plötsligt under sin födelsevikt igen. Blev en tuff tid den kommande månaden, med att kämpa på att försöka få igång full produktion i båda brösten igen, nässpray för att få mjölken att släppa/rinna till rejält även i det sjuka (men på bättringsvägen) bröstet, tillmatning osv. Efter knappt en månad på det sättet slutade lillebror att amma helt dagtid. Däremot fortsatte han amma lite drygt en månad till nattetid innan han helt vägra brösten och gick över helt till ersättning.

Och i den vevan började mitt psykiska mående bli sämre. Är sjukt hur känslig jag är för hormonskiftningarna i min kropp, och hur mycket det påverkar mig. Dock valde jag att ta kontakt med min VC när jag kände igen mina varningssignaler denna gången, så har fått utskrivet medicin som jag nu tar dagligen och så har jag inbokats för att gå till kuratorn på kbt igen.

Huslivet älskar jag! Att kunna gå ut och in hur som helst och känna sig fri på ett helt annat sätt än med lägenhet. Visst, att ha hus har sina nackdelar också! Sånt som att helt plötsligt behöva köpa musfällor och jaga mus i huset (under vasken valde den att "flytta in" för övrigt). Och mängden spindlar som envisas med att komma på besök får mig nästan att dra av mig håret i panik titt som tätt.

Men att påta i trädgården, ta hand om växter, häckar, blommor, bär och gräsmatta är underbart. Likaså att bygga rabatter, spaljé och staket (sistnämnda har knappt börjat dock, en del grundarbete kvar innan dess). Att tapetsera och måla inomhus, att få huset att bli vårt och kännas "oss" är helt fantastiskt. De kvällar/nätter jag somnar och sover som bäst, är helt klart de som kommer efter en heldag i trädgården med en del tungt arbete.

Äktenskapet då? Jo, vi firade vår tionde bröllopsdag i juli. Känns helt klart overkligt att vi redan varit gifta i 10 år, samtidigt känns det som minst det tredubbla ibland. Prövningar fortsätter att komma till och från, vissa tuffare än andra. Men då båda fortfarande älskar varandra finns det helt klart något att kämpa för. Om några dagar går mannen på sin semester, vad som händer under den har vi knappt bestämt. Men några utflykter, fixande i huset, träffa vänner och goda middagar ska det nog gå att få till. Vi är otroligt sugna på utlandsresa, men känner att vi vill avvakta tills efter lillebror blivit 6 månader så att han kan vaccineras mot mässling innan vi ger oss ut i världen med honom med.

Och busfröet då? Hon som nu blivit 2,5 år och har den fina titeln storasyster, hur är det med henne? Jodå, hon älskar sin lillebror. Åtminstone 95% av tiden, hon gillar inte när han gör mamma upptagen precis när hon vill något ibland. Och hon uppskattar absolut inte när lillebror får tag på hennes saker. Omvänt är det dock självklart att allt som är lillebrors, är även busfröets saker. Om drygt en månad ska hon börja på ny förskola och en avdelning för de "stora" barnen (avdelning med barn från 3 år). Hon har växt så det knakar och var precis under metern och vägde drygt 14,5 kg vid sin 2,5 årskontroll på BVC.  

Hon är framåt och envis, men ändå lite blyg till och från. Utvecklingsmässigt ligger hon i framkant i mycket, dock är hon senare i sitt tal. När hon blir 3 år ska vi ha uppföljning med bvc på den biten, fram tills dess ska vi fortsätta kämpa på som vanligt med det här hemma. Blöjan hade hon nästan lagt helt när vi flyttade till huset. Men väl här vägrar hon nu nästan att gå på pottan alls. Livrädd nästintill. Så dagarna består till viss del även om att erbjuda henne pottan/toa och fråga om och om igen om hon vill gå på potta/toa. 

Tänker inte lova något, för då kommer det väl aldrig. Men har jag tid och lite ork över nu när mannen går på semester så ska jag se till att skriva ihop förlossningsberättelsen för lillebror också. Och vem vet, kanske börjar det komma lite nya inlägg framöver i bloggen. Eller så bestämmer jag mig för att "överge" denna bloggen och startar en som inte skrivs anonymt. 

Pyrets bf

Idag är det den 7 mars, vilket innebär att vårt lilla pyre är beräknad till idag. Men med knappt två timmar kvar av dagen, vågar jag ganska så säkert säga att pyret är minst lika mycket tidsoptimist som sin storasyster och pappa.

I mitt flöde på facebook blev jag dessutom påmind om att det idag är exakt tre år sedan busfröet (och blivande storasystern) blev till inne på RMC. Kan fortfarande komma ihåg känslan av att sitta i det där väntrummet och stirra på välkommen texterna på väggen i väntan på vår tur. Den blandade känslan av uppgivenhet och hopp på samma gång. 

Annars händer det verkligen inte så mycket här just nu, tar dagarna efterhand som de kommer i väntan på att vårt pyre ska komma och berika vår familj. Kämpar på med renovering och inreda huset också. Men allt tar längre tid, särskilt med en gigantisk mage och en trotsig tvååring. 

Bella 3 år

Grattis på 3 årsdagen älskade Bella!

Har svårt att förstå att det faktiskt gått tre år sedan hela vår värld rasade samman. Att det är tre år sedan vi fick äran att bli föräldrar till den vakraste och finaste lilla änglatjejen i världen. Att vi orkat resa oss upp och på något sätt lyckats och vågat leva igen efter att ha upplevt den värsta dagen i våra liv. 

Jag kan ärligt säga att hela kroppen kändes extra tung när jag vaknade i morse. Hur tung dagen än blir idag, är jag så otroligt tacksam över att få vara hemma igen och inte fortfarande vara inlagd på sjukhuset även om jag får spendera dagen ensam. 

Mannen spenderar dagen på jobbet och busfröet är på förskolan, själv alternerar jag mellan sängen och soffan. Ska snart klä på mig, gå ut och förbereda inför kvällen med att köpa tårta och blommor (bor granne med bageri och blomsterhandel). När sen mannen och busfröet kommer hem, ska vi köra till kyrkogården och fira Bella på hennes 3 årsdag. Eller, ja det är så planen ser ut åtminstone. Får se hur det bli när de kommer hem. 

Förutom att det är Bellas 3 årsdag idag, så har jag även gått in i ny graviditetsvecka med pyret. Är nu i vecka 17 (16+0). Så nu kommer de för mig och mannen, värsta och mest osäkra veckorna. För att försöka lugna mig fokuserar jag på det positiva, att jag har extra besök hos MVC nästa vecka för att få lyssna på hjärtslagen och så ligger jag och tittar, känner och pratar med lilla magen. Jag har turen med moderkaka i bakvägg denna gången, så jag har faktiskt börjat känna av pyret så smått sedan lite mer än en vecka nu. Men det är svårt att känna igen och det är inte alltid så tydligt. 

KUB

Idag var det tid att få se vårt lilla pyre igen, för klockan 14.00 var det tid att göra ultraljudet för KUB.  Pyret är lika envis och bestämd som sin syster, var inte alls samarbetsvillig med barnmorskan i början  av ultraljudet. Resultatet på KUB blev riktigt bra, mycket lägre risk än vad risken är i min ålder.

Resultatet på KUB.

För att ingen ens ska behöva undra, så kan jag berätta att vi redan innan var helt på det säkra med att vi inte skulle avbryta om det visade sig att barnet har hög risk för down syndrom. Jag har växt upp och lever med diverse sjukdomar och funktionsnedsättningar i familj, släkt och vänner, och alla är lika underbara och har samma värde som oss "andra", som vi utan deras funktionshinder. Utan för oss handlade/handlar det om de andra kromosonavvikelserna som innebär att barnet ändå aldrig skulle överleva när det föds. Jag vet att jag inte hade klarat av att gå igenom en hel graviditet då, även om det hade varit mitt svåraste beslut att avbryta med.

Pyret hade växt på fint och stämde på dagen med vårt förra ultraljud. Så idag har vi förutom gjort KUB även gått in i en ny vecka. Idag är vi inne på vecka 13 (12+0). Vilket innebär att första stora delmålet på denna graviditet är uppnått, nästa är cerklaget och därefter att komma förbi vecka 18.

Pyret idag. Vecka 13 (12+0)

RUL blev bokat idag, så den 11/10 är det tid för det ultraljudet.

Imorgon ska jag till specialistmödravården i Lund och träffa en läkare inför cerklage, lite nervöst är det faktiskt. Och efter det får jag skynda mig hem och se till att pack, för på måndag åker vi till Cypern en vecka. Bara vår lilla familj och all inclusive. Bara ta det lugnt och njuta, det är vår plan för denna resan.

Semester 2016

Idag började min semester, mannen har redan haft en vecka och nu ska vi ha tre veckor tillsammans. Mycket av semestern består fortfarande av stora frågetecken, inga direkt spikade planer än. Men bröllopsdagen infaller om tre dagar och sen så sitter vi just nu och planerar för att åka upp till Stockholm några dagar nästa vecka. 

Oavsett vilket, ska det bli väldigt skönt och mysigt att få spendera veckorna tillsammans med familjen. 

Ett annat projekt under semestern är att bli färdiga med lägenheten, är en hel del att gå igenom och fixa med. Så blir det dåligt väder under vår semester lär vi åtminstone inte vara sysslolösa. 

Älskade farfar

Vaknade i morse till beskedet att min farfar dog under natten. Nog för att min farfar inte var purung längre, men han var en otroligt stark och tålig gubbe som lurat döden många gånger genom åren. I familjen har det alltid "skämtats" om att han har fler liv än en katt, för det är så  många gånger alla (även läkare och vårdpersonal) trott att han inte skulle överleva - men där han hämtat sig från alla möjliga allvarliga saker. 

När farfars särbo dog våren 2014, trodde vi nog alla att även han snart skulle dö. För han gav upp lite där och då, när han även förlorade sin andra kärlek till cancer. Men icke! Han hämtade sig, och knappt ett halvår senare fick han träffa vår lilla tjej för första gången. Kommer ihåg hur glad han var för vår skull när vår lilla tjej föddes och hur mycket han skröt om att de fått en ny tjej i släkten - med samma förnamn, som en av de äldre damerna på hans sida. 

Pratade med honom för bara några dagar sedan, för han fyllde år. Han mådde mycket bättre igen, han hade varit lite krasslig nu under vintern. Det hördes så på hans röst, att han hade mer ork och var friskare igen. Farfars röst har alltid avslöjat så mycket när han pratat. Han har aldrig kunnat dölja hur han mått, eller vilket humör han varit på när man pratat med honom. Innan vi avslutade vårt samtal bestämde han och jag att vi skulle komma och hälsa på nu i påsk, så det blev verkligen en chock när min pappa i morse kom med beskedet att han hastigt dog inatt på sjukhuset. 

Godnatt och farväl älskade farfar, du lämnar ett stort tomrum efter dig. Lova att pussa och krama vår älskade Bella från oss, och ge både farmor och din särbo E en stor kram med.

Detta har inneburit att dagen inte blivit riktigt som planerad, och veckan kommer nog inte heller bli det. Men vissa saker kan jag/vi inte skjuta på, utan de måste göras. Lägenheten jag nämnde i förra inlägget är vår! Så imorgon eftermiddag ska vi iväg och skriva på kontraktet på den, och under förmiddagen imorgon kommer en (har bokat in med mer än en) mäklare hit för att värdera lägenheten och ge offert på sitt jobb. Kommer antagligen att få den andra lägenheten den 1/6, så nu vill vi ha sålt denna så fort det bara går. För april månad har vi massor av saker inbokade, så den kommer rusa förbi i ett rasande tempo och vi vill helst inte stå med dubbla boendekostnader i flera månader. 

God Jul och trevlig fortsättning

Hoppas ni alla hade en härlig och bra julafton, hade tänkt att gå in och önska er alla en god jul men tiden räckte inte till. 

Veckan har varit fullspäckad för vår del, började julveckan med besök hos psykologen för vårt "avslutningssamtal" (men är välkomna att boka in ny tid om vi behöver), sen i tisdags var det bara att se till att fixa klart allt med julstäd, handling och klappar. 

Den 23/12 2015 var första gången jag (vi) hade julfirande hemma hos oss. Höll det väldigt enkelt med "jullunch" med mina föräldrar, lillebror och lillasyster med familj (de som bor i samma stad som oss helt enkelt, hade aldrig fått plats om våda mina äldre bröder med familjer också skulle kommit). Var också den dagen jag kände den där underbara julkänslan som jag hört talas om så många gånger förr, men aldrig upplevt. 

Några timmar efter att gästerna gått hem blev dock lilltjejen riktigt dålig, så fick bli en vända till sjukhuset med henne. Där kunde de dock konstatera att hon lät mycket sämre än vad hon var, så med recept och lite ordination kunde vi åka hem igen. 

Självaste julafton har jag inte jätte mycket att säga/skriva om. Förutom att jag är glad att den är över och överlevde den (har haft ångest inför årets julafton sedan förra året, och den har skapat många konflikter mellan mig och mannen). 

Idag är vi lediga, min brorson som fyller år idag ska inte firas idag - vilket vi gjort i alla år, vilket gör att dagen istället blev helt tom. Men vi har fyllt upp den lite genom att boka upp tvättstugan i eftermiddag/kväll. 

Underbar helg

Har haft en helt underbar och så energigivande helg denna helgen. Den började kanske lite skakigt, men så här när söndagen snart också är slut och en ny vecka ska börja, så känner jag i hela kroppen att denna helgen har varit en av de bästa på evigheter. 

Vi hade besök av V med sambo och dotter igår för att fira vår lilla tjej, då de blev sjuka när vi hade kalaset för henne för två veckor sedan. De skulle egentligen köra hem igen på kvällen/natten, men då klockan bara sprang iväg och både vår och deras tjej somnat bestämde vi att de stannade över natten. 

Jag och V fick tack vare det även chansen till att få lite kvalitetstid bara hon och jag, då männen spelade och döttrarna sov. Väldigt välbehövligt sådan, allt vi gick in på tänker jag inte skriva om här. Men som de av er som följt bloggen länge vet, blev vår relation verkligen prövad till (och över) gränsen då vi blev gravida i samma veva. Det jag kan och känner att jag vill dela med mig är i alla fall, att jag är överlycklig att vi tagit oss igenom det och att jag har V som vän. Skulle till och med säga att hon är min närmaste vän. Älskar dig så otroligt V (jag vet ju att du läser min blogg)!

Efter lite frukost och en hel del kaffe, blev det lite tid till tillsammans innan de begav sig hemåt igen. Resten av dagen har bestått av att förbereda för årets antagligen mest intensiva vecka för min del och med att fixa inordning här hemma efter gästerna. 

För nu blir det min sista arbetsvecka för detta året, med jobb på måndag, tisdag, fredag, lördag och söndag (dagtid, 12,5 timmes pass med undantaget för ett 7 timmars pass på fredagen) samt med långa möten under onsdag, torsdag och fredag. veckan efter går jag äntligen på mammaledighet igen nämligen och nästa arbetspass för mig blir den 1/1 2016 kl 21.00. 

Busfröet 1 år!

Idag fyllde hon 1 år, vår älskade lilla tjej. Helt otroligt hur året bara rusat iväg. 

Dagen har gått åt till att fira vår lilla tjej med nära och kära, tyvärr blev det en del bortfall i sista stund men det blev ändå en härlig dag. Det har verkligen varit en underbar dag, men även en otroligt känsloladdad dag. Insåg idag att ärren efter allt som hände precis när vår lilla tjej kom till världen långt ifrån läkta. 

Fått kämpa mot tårarna flera gånger idag, speciellt när jag kom att tänka på: Att hon föddes 15.15, men det var först efter 15.20 som vi visste/vågade ens tänka tanken att vi äntligen hade fått vårt så efterlängtade barn, ett barn vi skulle få åka hem med.

Imorgon är det tid för 1 års besöket på BVC, med mätning, vägning och sprutor. Är spänd på att se hur stor vår lilla tjej blivit nu.

Mitt svar till "anonym"

Vill börja med att skicka ut ett stort hjärtligt tack till alla er underbara läsare som varit så snabba med att "skydda och står upp för" mig från kommentaren som anonym lämnade i förra inlägget. Det har verkligen värmt inombords att få så mycket medhåll och stöttning i vad som egentligen kan anses vara en totalt onödig kommentar med väldigt mycket åsikter och till viss del skuldbeläggande mot mig. 

Så istället för att göra som jag vanligtvis gör, att svara direkt på kommentarerna  - kommer jag att göra detta inlägget som mitt huvudsakliga och samlade svar till "Anonym". 

"Läser fler bloggar än din där situationen är ungefär densamma. Jag slås i ditt fall av att du känns så . . . lakonisk. Var finns glädjen, nyfikenheten, stoltheten och den överväldigande glädjen över barnets framsteg och utveckling? När gläds ni tillsammans, du och din man, över barnet? När sitter ni tillsammans med tårarna rinnande för att ni älskar ert barn?"

Ja, vad ska jag säga egentligen... Jag tvingar absolut ingen att läsa min blogg, så om du inte gillar den behöver du absolut inte läsa den heller. Kan även erkänna att jag var tvungen att kolla upp vad lakonisk faktiskt betyder, och visst det kan säkert beskriva min blogg till stor del. Framförallt numera när jag inte har lika mycket tid över, och sällan hinner sätta mig ner en längre stund med bloggen.

Glädjen, nyfikenheten och stoltheten finns, och jag delar med mig av den till allt och alla i min omgivning. Att den inte finns med något nämnvärt i bloggen har sina skäl, främsta anledningen är väl för att jag inte har det behovet att dela med mig av det här då jag delar med mig av det i så många andra forum - som MIG, och inte anonymt som jag är i bloggen. Och tro mig, alla vet hur vår lilla tjej har blivit till och hur många år vi längtat och väntat på henne. Vet en del av mina läsare här som lätt kan intyga detta, då jag numera har öppen relation med dem främst över Facebook och via mail. 

Har under lång tid funderat på att göra min blogg offentlig, då vår resa överlag numera är helt offentlig - men det finns en hel del inlägg här som jag inte vill att alla ska läsa och veta om. Jag känner inte att alla i min omgivning behöver veta hur hårt denna resan tagit på mig, mitt äktenskap och hur det förstört relationer med både familj, släkt och vänner.

Och för att svara på dina frågor, Jag och mannen gläds var enda sekund över vår lilla tjej, vi har fortfarande inte kunna "lämna bort" henne till någon (mor- farföräldrar, min syster m.fl.) och det är inte för att de inte vill (de längtar och väntar, för att inte tala om köar) utan för att vi inte vill missa en sekund med henne. Och tårarna av glädje, de kan jag lova kommer ofta. Kan inte påstå att vi sitter tillsammans när det sker, utan det är sånt som sker i "farten" som när hon gör en ny grimas så att maten sprutar över hela köket eller när hon tittar på oss och bara ler... Ja, mest hela tiden. 

Men tårarna finns också konstant närvarande för saknade av vår lilla Bella. Att se vår lilltjej utvecklas och bli en egen individ mer och mer, väcker så oerhört många tankar kring Bella. Likaså finns det så otroligt mycket annat i vår vardag som tar kraft och energi. Vårt äktenskap, min depression och på gränsen till utbrändhet, längan efter och tankar om syskon, att börja jobba igen och att mannen ska gå hem på föräldraledighet, hundarna och för att inte glömma bort släkt och vänner. 

Jag är kvar och jag saknar min blogg lite

Ni får ursäkta att inläggen på bloggen inte sker så ofta längre. Tiden räcker helt enkelt inte till på samma sätt längre, och då finns det vissa saker som går före allt annat. Plus att vår lilla tjej somnar sent, idag lyckades vi med det "omöjliga" och fick henne att sova precis innan 22. 

Ska nu dock försöka mig på att sammanfatta de senaste två veckorna, de veckor som gått sedan senaste inlägget. 

Började månaden med att besöka Bellas grav och fixa till lite där. Plockade också lite fläderblommor åt henne då det är en av mina absoluta favoriter. Fläderblomsdoften är verkligen sommar för mig. 

Lite sommarfint hos Bella

Vi har varit hos fotografen och valt ut bilder sedan vi var och fotograferade lilltjejen förra månaden, det slutade med att vi köpte alla digitalt - gick inte att välja bort någon - och tre (var av en till oss själv) förstoringar. 

Sen hade vi vår åttonde bröllopsdag den 7/7. Vi firade den lite, men långtifrån en härlig dag. Tror inte vi varit så stora ovänner som på den dagen (mannen hade tydligen "glömt" att förberedelser krävs när man har barn, han hade även "glömt" en del andra viktiga saker). Hann dock med en riktigt god fika på landet och sedan avslutade vi kvällen med att äta middag på samma restaurang som vi firade min examen 2013. Har inte varit där sedan dess, för det var då som Bella blev till och både sommaren 2013 och 2014 har jag varit gravid och inte velat/orkat vara där då. 

Riktigt god fika

Bröllopsmiddag för 2 1/2

Dagen efter bröllopsdagen försökte mannen kompensera mig lite för hur dålig vår bröllopsdag blev, så det blev en tur till Danmark. Spenderade först några timmar på Den blå planet och sedan blev det en del shopping med. Så den 8/7 blev en mycket trevligare dag.

Lilltjejen blev så fascinerad av alla fiskar på Den blå planet 

Att få fira en bröllopsdag som föräldrar MED barn har varit helt underbart och äntligen en dröm som gick i uppfyllelse. Har längtat och drömt om den dagen sedan vi gifte oss (och innan dess med om jag ska vara ärlig). 

Sen i lördags blev det en heldag i Göteborg och Liseberg. Åkte upp tillsammans med min syster och hennes två söner samt min lillebror och min pappa. Hade en helt fantastisk dag och det blev många skratt och karuseller för oss alla. Den enda som inte åkte något var min pappa. Till och med vår lilla tjej åkte karusell, och hon verkligen älskade det. 

Överlycklig tjej i Ponnykarusellen.

Nu är det vardag igen, och mannen är tillbaka på jobbet igen (han hade semester måndag - onsdag förra veckan). Men snart går han på semester, och lika så är det snart tid för oss att byta. Den 1/9 kommer han att gå hem och vara föräldraledig och jag ska börja jobba. Känns så otroligt konstigt, jag har varit hemma i 1,5 år nu och helt plötsligt så ska jag börja jobba igen.

Ska försöka blogga lite oftare och ventilera lite mer av vad som försiggår i min hjärna, men som sagt just nu är tiden en bristvara. Men jag behöver samtidig skriva av mig en del, känns tomt att inte skriva här så ofta. Så många gånger jag börjat, men ofta så slutar det med att det inte blir något för att lilltjejen vaknar eller för att tusen andra saker måste fixas. 

Kreta

Så var vi hemma igen, efter en välbehövlig och skön semester. Vår första riktiga semester sedan vi blev föräldrar, senast vi var iväg var när jag var gravid med Bella 2013. Dock fick jag inte vilat upp mig särskilt mycket under veckan, för lilltjejen var om möjligt ännu mer mammig och mannen hade inga som helst problem med att låta mig ta hand om henne hela tid så att han kunde njuta av sin semester. 

Sista dagarna (efter att jag fick ett mindre utbrott) så skärpte han dock till sig och tog mycket mer ansvar och avlastade mig en del. Lilltjejen lyckades även smälta mannens hjärta lite extra några gånger då, genom bland annat att somna mot hans bröst vid poolen, att sitta och leka på hans mage under parasollet, skratta och prata massor med sin pappa och att inte börja storgråta när hon inte såg mig. 

Att resa med lilltjejen har gått otroligt bra och smidigt. Kan varmt rekommendera att resa med liten, oavsett om man reser som vi "bara" vi eller om man reser med fler. Kan tänka mig att det är lite extra skönt att ha med någon annan, så kan den hålla koll en stund så att man kan få lite tid till att kunna bada (eller annat) i lugn och ro tillsammans utan att vara orolig för bebis. 

Vi gjorde en del utflykter också när vi var nere på Kreta, tror inte att vi någonsin varit så här turistiga på någon semester tidigare. Eller att ha legat så lite vid poolen/havet som vi gjort för den delen heller. 

Lilltjejen har trivts som fisken i vattnet, både vad gäller att bada och med all uppmärksamhet hon fått var vi än varit. Kan säga att det funkade så bra att resa med henne att vi redan kikar runt på ny resa. Det fungerade för övrigt utmärkt att ha med vår Emmaljunga ner, vi hyrde en speciell väska hos Airshells och hade vagnen i under flygresorna. 

Semester!

Så sitter vi helt plötsligt på planet som ska föra oss ner till Kreta och en vecka av kvalitetstid, sol, bad, värme och lugn. Allt har gått bra så här långt, förutom att planet är lite försenat. Strax ska vi i alla fall lyfta. Problemet med att planet är försent är att lilltjejejen blev hungrig innan planerat och fick ett litet utbrott och har nog skrämt upp några av våra medpassagerare. 

Hoppas ni alla får en trevlig vecka och hade en trevlig midsommar med. 

Fredag, BVC och mys

De senaste dagarna har det gått i ett här hemma. Mannen har varit uppe i Stockholm med jobbet två dagar och vår äldsta hund blev opererad i onsdags, så jag har haft fullt upp med bebis och hund. Den andra hunden har inte varit hemma vilket underlättat lite. Till råga på allt har jag åkt på en rejäl förkylning som mannen dragit med sig hem från jobbet tidigare i veckan. Så jag känner mig nog mer död än levande just nu. 

Idag var vi på BVC igen, och denna gången för att vaccinera lilltjejen mot mässling. Eftersom hon får den så här tidigt kommer hon att behöva få den igen när hon är 18 månader, men vi känner att det är tryggare med en extra spruta än att vara utan vaccinationen nu ändå. Utan hade vi inte rest och med tanken på att det skett en hel del utbrott i Malmö senaste tiden känner vi oss tryggare så här. 

Efter BVC hälsade vi på min mamma på hennes jobb en liten stund, sedan tog vi en härlig promenad i underbart väder. Gick inom en blomsterhandlare och köpte lite blommor och gick in om kyrkogården. Lilltjejen var vaken så hon fick komma upp och vara med när jag fixade och dona vid Bellas grav. Så lillasyster satt och lekte med sin storasysters små figurer och stenar, blev alldeles varm inombords av att se det. 

För någon timme sedan kom mannen hem igen och han har även varit och hämtat hem den andra hunden, så nu är hela familjen samlad. Får se vad helgen har att erbjuda, men som det känns just nu kommer jag nog stanna hemma och nerbäddad större delen av den. Kanske börja så smått med att packa inför resan med, är inte så lång tid kvar då flera dagar försvinner till annat. En sak som jag måste fixa med i helgen är min lillebrors studentpresent, för på tisdag tar den lille skiten (fast han är ju inte så liten längre!!!) studenten. 

Morsdag

Min första morsdag som mamma med barn började med att jag fick present och blommor redan när jag öppnade ögonen i morse. Och jag hann t o m öppna presenten innan lilltjejen vaknade. Fick en fin och härlig body scrub från Rituals i årets sommardoft. Älskar verkligen att få bli överraskad.

Efter frukost, som jag förvisso själv fixande (så blir det lätt när man vill ha koll på sin mat) gjorde vi oss klara och gav oss iväg för att fixa lite allt möjligt. Fick bland annat köpt en dyna till lilltjejens vagn nu när vi strax ska gå över till sittdelen. Men än så länge finner hon sig för det mesta med liggdelen, antagligen eftersom hon oftast sover eller ligger och myser med snutte när vi är ute och går.

Har också hunnit med att köpa in en del behövliga prylar till resan med, så pengarna har verkligen bara rullat iväg idag. Något ännu större är att tjejen idag åt sin första riktiga "middag" med kyckling, sötpotatis och grönsaker istället för ersättning, och det fick två tummar upp av vår lilla tjej. 

6 månader

Idag blir vår lilla tjej, vårt busfrö 6 månader. Hurra för henne idag. Mannen har varit iväg sedan tidig morgon, först jobb och sedan AW men kom hem för drygt timmen sedan. Till en då fortfarande vaken och ganska så pigg liten tjej, eller ja hon höll ju nästan på att somna när hon åt sin inför natten flaska med ersättning - men blev direkt pigg när pappa kom hem.

Dagen började vi med lite mamma och dotter mys, sen fick hundarna också vara med på ett litet hörn. Efter gröten fixade vi i ordning lite och så blev det en drös 6 månaders bilder tagna med systemkameran. Lagom tills det att jag tänkte vi skulle gå ut slocknade lilltjejen, så hon fick sova och jag åt lunch i solen på balkongen istället för ute i naturen.

När hon sedan ätit lite, gjorde vi oss klara och klädde på oss och gick ut. Först en sväng med hundarna och när de var lämnade i lägenheten så promenerade vi till polisstationen och fixade med lilltjejens första pass. En helt underbar känsla att få stå där och säga att vår dotter behöver ett pass... VÅR dotter.

Lilltjejen charmade hela högen av poliser som befann sig på platsen, och det gick ganska så lätt att fixa bilden med. Två försök var vad som behövdes. Efter promenerade vi lite på stan och så shoppade vi loss en del inför Kreta. Köpte mina första riktiga plagg sedan en evighet. Bland annat en klänning som jag nog ska trivas i under varma sommardagar.

Imorgon ska jag för övrigt på ultraljud (vet inte om jag nämnt det?) på kvinnokliniken. Har tackat ja till att delta i en studie som inriktar sig på kejsarsnitt. Ser faktiskt fram emot att göra ett ultraljud för en gångs skull. Spolningen ser jag kanske inte lika mycket fram emot. Det de ska göra imorgon är att se hur mitt snitt har läkt och ser ut. Skulle de hitta något kommer jag få veta det och bli vidarskickad. Har vi sen turen att lyckas bli gravid igen, kommer jag att göra två ultraljud till där de tittar på hur graviditeten påverka/påverkas av snittet/ärret. 

Ska bli skönt att få en riktigt ordentlig kontroll av ärret efter snittet innan vi ens verkligen börjar med att sätta igång med syskonförsök.

Långhelg

Denna helgen har varit så mycket bättre än förra helgen! Även om den började lite skakigt. På gott och ont har mannen varit långledig med. Han har varit ledig från jobbet sen i torsdags, så även om han inte är den som automatiskt tar lilltjejen och avlastar mig när han är hemma - så har han gjort det så gott som varje gång jag hojtat till och bett honom om hjälp. Så att han har varit hemma har i alla fall gjort att jag hunnit med en del saker som inte hunnits med tidigare. 

 I torsdags var vi hos min mamma och grillade. Massor av gott att äta, sittandes ute och så lite rosé till som gjorde att sommarkänslorna vaknade till liv rejält. Blir första sommaren på tre år som jag kan dricka lite alkoholhaltigt om jag vill och är sugen. 

Mamma och jag hann även med att sy lite blandat till lilltjejen, bland annat en meps, byxor och klänning. Mer ska sys, men nu har vi i alla fall en meps som lilltjejen kan ha på sig i detta ombytliga vårväder vi har med iskalla vindar, strålande sol och ösregn. 

Fredag och lördag har vi tagit det ganska så lugnt då jag haft riktigt ont i mitt knä och ankel. Men vi körde iväg en sväng igår för att handla lite och passade samtidigt på att köra hem till min farfar och hälsade på honom en stund. Var ett tag sedan vi träffade honom sist, han skulle ha varit med på dopet men mådde inte bra och fick stanna hemma. 

Idag har det fixats och donats ute på balkongen. Under hösten och vintern har den blivit vårt "förråd" med all möjlig förvaring. Men nu när sommaren är på väg (och om vi har tur, försäljning) så behöver den röjas och piffas till. Efter lunch blev det dock paus med det för att hjälpa min lillebror med lite läxa. När det sedan var klart "passade" han lilltjejen (som verkligen är överlycklig när han är nära) så att jag och mannen kunde putsa alla rutorna på inglasade balkongen i lugn och ro. Var välbehövligt då de inte putsats på si så där 2 år. 

Ikväll blev det en promenad till kyrkogården för att hälsa på Bella. Och för första gången var lillasyster vaken när vi var där, så när blommor var planterade, ljus tänt och gamla växter bortplockade fick hon komma upp så hon kunde få se och känna på sin systers grav och lilla plats på jorden. 

Sen har vi såklart diskutera huset vi är sugna på en hel del i helgen. Vi ska dit igen på tisdag på en ny visning och kika lite mer noga.

Morgondagen ser ut att bli ganska så lugnt, men det kommer kännas konstigt (och samtidigt skönt) att vara ensam hemma med lilltjejen. Dock ska jag ringa till min vårdcentral då min ankel gjort mer och mer ont, och igår kväll började den svullna en del. 

31 år

Då var dagen här, min första födelsedag som mamma med ett litet barn i min famn. Idag har jag njutit till fullo, speciellt av att få spendera min födelsedag med min dotter - mitt barn. Dagen började med att jag fick en liten present innan mannen stack iväg till jobbet. En ny tidning och en mini trisslott, för att ha något att göra om jag fick tråkigt/tid över tills det att mannen kom hem från jobbet och jag fick mina andra presenter. 

Dagen har sprungit iväg, var på BVC och föräldragrupp på förmiddagen och sen direkt efter lunch var jag hos kuratorn och vi påbörjade KBT idag. Kanske inget man tänker sig vara passande på sin födelsedag, men jag känner att det var ett perfekt tillfälle - och en riktigt bra "present" till mig själv - att ändra mitt tankemönster och förhoppningsvis må mycket bättre. 

Solen har varit framme hela dagen och värmt så skönt. Att Magnoliaträden slagit ut är bara ännu en bonus, älskar verkligen Magnolia (den dagen vi har hus och trädgård kommer ett Magnolia träd planteras till minne av Bella). 

När mannen kom hem, hade han även med sig kvällsmat åt oss. Så det blev sallad och rött vin till kvällsmat här ikväll, och så blev det även födelsedagstårta i form av cheesecake. Och så fick jag mina presenter, ett aktivitetsarmband och ett guldhänge i form av ett hjärta med tre små diamanter (och en väldigt fin och vacker tanke bakom).  Av lilltjejen har jag fått massor av pussar, dregel, leenden, skratt och mys. Och att hon somnade lite tidigare än vad hon gjort den senaste tiden. 

Lilltjejen hjälpte glatt till att öppna mammas paket. 

4 månader

Idag blev vår lilla tjej 4 månader, och jag har aldrig älskat någon så mycket och så djupt på så kort tid - det är en sak som är säkert! 

Denna lilla hand har ett större tag om mitt hjärta än någon annan. 

Det här med sommar- & vintertid är inget hon har koll på, men jag fick 1 timmes "sovmorgon" idag. Tyvärr har resten av dagen varit helt upp och ner för henne när det gäller mat och sömn, men hon har verkligen varit på riktigt bra humör ändå. 

Hade hon inte varit så pigg och glad, så hade jag nog blivit orolig över att hon inte velat äta lika mycket som vanligt eller för att hon sovit lite mer. Men inte när hon har varit som idag inte, det har skrattats så hon kiknar, pratats och varit med och tittat på allt som hänt runt omkring henne. 

Helgen i övrigt har gått ganska så fort, var borta hos underbara vänner i fredags på middag och massor av snack och lite gott att dricka... För mycket gott att dricka för mannen, som sedan var utslagen hela lördagen. Så gårdagen kändes ungefär som vilken vardag som helst, när jag är ensam om att ta hand om lilltjejen - enda skillnaden var att han var hemma, men i sin egna bubbla. Tyvärr innebar det också att det som var planerat för gårdagen fick ställas in helt och hållet, så får väl se när det kan bli gjort.

Imorgon ska jag och lilltjejen iväg och träffa några av "RMC tjejerna" och deras små bebisar, ska bli så roligt att träffa deras små guldklimpar med. Har träffat den ena guldklimpen tidigare och de andra har jag sett på bilder, så det ska bli extra trevligt imorgon.  

Vuxensällskap

Dagen har verkligen sprungit iväg. Förmiddagen bestod av att fixa och dona lite i lägenheten innan jag och lilltjejen skulle få besök efter lunch. Runt 14 tiden kom sen min syster och hennes yngste son, så det blev kusinmys med tecknade filmer, paj, lek och bus och en massa prat. 

Var skönt att ha lite vuxensällskap, att få prata av sig en del. Och bäst av allt utan att bry sig/känna press om hur hemmet ser ut (förvisso skrev jag om att fixa och dona - men min syster är pälsdjursallergisk, och då är det självklart för mig att dammsuga ordentligt där vi kommer befinna oss). 

Känns också otroligt skönt att jag och min syster börjat umgås och pratar med varandra så mycket mer. Speciellt när vår relation för tre år sedan var totalt förstörd. En stor anledning är nog att vi båda börjat "öppna oss" och säga vad vi verkligen känner och tänker om saker och ting. 

Relationen med mannen skriver jag inte så mycket om, men det är för att det finns inget nytt att säga. Krisen är ett fortsatt faktum, och vårt äktenskaps fortsättning ett stort frågetecken. Ska bli intressant och se om hans vecka semester som började nu när han kom hem från jobbet, kan göra någon nytta eller bara förvärrar allt.