Vi får vänta

Sista veckan som student är här, på onsdag tar jag min examen. Men innan dess har jag en dag kvar på praktiken, dvs imorgon. Kommer kännas tomt när jag inte längre ska dit, och jag kommer verkligen sakna stället - men vem vet jag kanske söker jobb där sen och kommer tillbaka.

Hade praktik idag med, dock var jag inte där hela dagen eftersom jag och mannen hade tid hos SSK på RMC kl 13.00 idag. Besöket gick relativt bra, fått vårt stimuleringsschema, mannen har skrivit under samtycket till socialstyrelsen, gått igenom alla mediciner jag ska ta och så har vi bestämt startdatum. Vi var även iväg och lämnade våra blodprover, som läkaren ville vi skulle ta.

Tyvärr måste vi vänta, för vi hinner inte komma igång i tid inför deras semester (sista första mensdagen är den 13/6). Start datum är egentligen den 25/7, men eftersom jag måste medicinera för att få blödning så har de satt min startdatum till den 22/7. Så allt vi kan göra nu är att vänta och hoppas på att tiden går fort. Jag ska dock börja med vitaminer redan den 1/7, så att kroppen är väl förberedd inför vårt första inseminationsförsöket. 

Det känns jobbigt att vänta, särskilt när man inte själv väljer att vänta. Men tänker försöka se det från den ljusa sidan, vilket är att jag har 1 ½ månad på mig att nå min målvikt. Nu jävlar ska de två sista (minst) kilona bort! Och detta utan alla hormoner med deras biverkningar. 

Ska även ringa RMC i slutet av nästa vecka för att få veta vad våra blodprover från idag säger. Allt för att det ska flyta på bra när vi ska starta i juli.