Vecka 22 (21+0)

Hade en ganska så bra dag igår. Valde att överraska mannen, så jag och hundarna tog oss in till hans arbetsplats och väntade utanför när han slutade. Blev att vi åt kvällsmat innan vid sedan åkte hemåt igen. För att jag skulle slippa gå, hoppade jag av vid min mormor istället medan mannen tog sig hela vägen hem. Där han lämnade sin cykel och hämtade bilen istället. 

Blev en trevlig fredagskväll hos mormor, med god fika, samtal och så fick hon se bilderna på sitt barnbarnsbarn. Har tyvärr inte haft tid och ork att ta mig dit för att hälsa på sedan vi var på RUL. Men jag har åtminstone hållit henne uppdaterad via telefonen. 

Idag har varit en helt annan dag. En lång och jobbig dag, även om den egentligen började bra. Det är lördag, vilket innebär att mannen är hemma och ledig. Dessutom så började vi på en ny vecka, vecka 22 (21+0). Men hormonerna har varit överallt, tårarna har kommit konstant. Har bara känt mig riktigt ledsen och orkeslös. 

En av anledningarna till att dagen varit extra jobbig, är att jag tänkt så mycket på Bella. Hur mycket jag saknar henne, och hur ont det gör att vi aldrig kommer få se henne växa upp. Såg precis att det på måndag är hennes 10 månadersdag. Undrar om det är det som gör att hon är så närvarande i mina tankar (och drömmar) just nu. 

En av de sista bilderna vi har på vår älskade lilla Bella.