Veckan som gått

Ojojoj, denna veckan har verkligen sprungit iväg och det har varit fullt upp varje dag. I måndags var vi som sagt på BVC, och det har resulterat i att matningarna tar minst dubbelt så lång tid som innan. Men vad gör man inte för att ha en nöjd, frisk och belåten liten tjej. Lilltjejen fick även sin första vaccination, och den klarade hon över förväntan. Ingen feber, men hon sov mycket mer än i vanliga fall (vilket också är en biverkning - men en snäll enligt mig). 

Vårt söta underverk börjar ju bli stor som redan nu
kan hålla sin flaska själv. 

I tisdags var det bara att stiga upp tidigt och lasta in allt i bilen, fy vad man behöver ha mycket med sig trots att det bara handlar om en natt (tur att vi lämnade av hundarna på vägen, för annars hade det varit proppfullt i bilen). Resan upp gick smidigt och bra, och vi fick vårt rum direkt på morgonen när vi kom upp. 

Och vår lilla tjej behövde inte sova i vagnen, utan det blev tillslut att de hade fixat med en resesäng åt henne. Så med vårt babynest och annan kudden (den de hade var för tjock för henne) sov vår lilla tjej som en liten prinsessa i den sängen. 

Tisdagen gick snabbt och smidigt, med några avbrott för amning. Men hon accepterade att spendera den mesta av tiden ensam med pappa (och alla andra som var på konferens som hon charmade). Var värre för mig, så här mycket har jag inte varit ifrån henne överhuvudtaget. Fast att jag visste att de var på andra sidan dörren gjorde det ganska så lätt. 

På kvällen blev det trerätters middag på slottet, och vi hade sån tur att lilltjejen somnade precis innan middagen skulle serveras och sov sedan fram tills det att jag hade två tuggor kvar av min efterrätt. Hade jag vetat att det alltid skulle vara så, hade jag inte tvekat det minsta med att gå på fin fin restaurang. 

Del av det dukade bordet på slottet

Sista timmarna av konferensen på onsdagen kändes riktigt sega, men det var nog för att jag bara ville att den skulle ta slut så att vi kunde köra och hälsa på vännen och hennes familj när vi ändå var i krokarna. Onsdagskvällen spenderade vi hos henne, med fika, massor av snack, bebismys, kvällsmat och att ladda batterierna (både själsligt och bokstavligt att labba upp batteriet på mobilen). Är trist att vi bor så "långt" ifrån varandra numera, men så blir det ibland. 

Torsdagen innebar först att vi skulle till BVC igen, för att gå på föräldragruppen - men det var bara vi som kom, så det blev inställt. Istället för att köra hem om, körde vi istället direkt till Lund och vårt avslutningssamtal med kuratorn där. Fy vad tomt och konstigt att gå där ifrån, men samtidigt en lättnad. För att ha nått till avslutningssamtalet innebär att jag/vi lyckats att uppfylla/klara av alla  små delmål vi haft på vägen. 

Sista gången i det väntrummet - hoppas jag. 

Igår passade vi på att shoppa loss lite mitt på dagen  då mannen hade sin sista semesterdag (för denna gången). Fick köpt både bärsele och en babysitter (vår lilltjej sitter inte helt bra i den vi lånat, men hon gillar det - så väl värt att investera i en egen). På kvällen började jag också på allvar att fixa med inbjudningskorten till dopet. Fick gjort nästan hälften, men det innebar också att det blev en väldigt sen kväll.  

Idag har jag fortsatt med korten när tjejen sovit eller varit hos sin pappa, så nu är hälften klara på framsidan. Insidan kan inte fixas förrän vi vet var vi ska vara efter dopet. Vad morgondagen har att erbjuda vet jag inte än, eller jo det gör jag - men det är inget jag är sugen på, så om jag kommer på något annat skulle jag bara bli överlycklig. 

Och när det gäller relationen med mannen kan jag säga som så här: Det började ganska så bra i början av veckan, men nu är det återigen nere i diket. Känns verkligen som att det aldrig kommer ta slut, om jag inte bara ger upp. är så trött på att inte komma någon stans längre.

De korten som jag blivit "färdig" med.