Idag började mannen sin semester, så nu blir dagarna lite annorlunda (får jag hoppas) jämfört med när han jobbar. Dagen har spenderats med att jag först varit en sväng hos tandhygienisten för årlig kontroll, blev ett trevligt besök med tänder och tandkött i toppform (återhämtat sig ordentligt jämfört med senast och är bättre nu). Och sedan kom vänner och deras barn och mötte upp oss för en eftermiddag och kväll tillsammans.
Spenderade eftermiddagen på Malmöhus och tittat på deras nyöppnade akvariet, som så många andra när vädret inte är så härligt med sol och värme. Blev även att vi kikande på de andra utställningarna när vi var där och hade tid över innan de stängde. När vi kände att vi var färdiga, tog vi och promenerade iväg för att äta middag tillsammans också innan vi skildes åt för denna gången.
Annars är kvällarna just nu kaos, lilltjejen vägrar sova och skriker flera timmar i sträck och det enda som funkar någotsånär är min famn. Det har lugnat sig lite igen men i lördags var den värsta natten sedan hennes kolik släppte. Men då visste jag knappt var jag skulle ta vägen, hon var otröstlig (testade verkligen allt, och inget hjälpte) men somnade tillslut av ren utmattning runt 4.30.
Men med undantag för en väldigt jobbig natt lördag till söndag, så har det varit en härlig och händelserik helg. På fredagen var vi en snabb sväng på Ikea och köpte lite saker som vi behövde. Var sedan på dop i lördags för ena vännens dotter, var en trevlig tillställning med god mat och trevliga människor. Söndagen blev väldigt seg efter så lite sömn, men vi fixade lite med projektet att börja barnsäkra hemmet en del. Fick bland annat dolt och gömt så gott som alla sladdar som finns här hemma i tv-bänken med alla spelkonsoler mm. För lilltjejens nya favorit sysselsättning är att ta sig fram och dra i alla sladdar.
Får se vad vi hittar på imorgon, inget som är planerat än.
Läser fler bloggar än din där situationen är ungefär densamma. Jag slås i ditt fall av att du känns så . . . lakonisk. Var finns glädjen, nyfikenheten, stoltheten och den överväldigande glädjen över barnets framsteg och utveckling? När gläds ni tillsammans, du och din man, över barnet? När sitter ni tillsammans med tårarna rinnande för att ni älskar ert barn?
SvaraRaderaVilket otroligt skuldbeläggande inlägg! Vad vill du att hon ska läsa det för?!?!
RaderaVem sitter med tårarna rinnandes över sitt barn? Har två ungar och så jävla trött man är de första åren har man väl inte tid att sitta å böla. Antar att du inte själv har barn. Att du lever i tron att livet med barn är rosenrött. Ledsen att behöva förstöra din verkligen men man dansar inte på moln när man blivit förälder. Det är ett heltidsjobb utan rast där du inte kan stämpla ut! Tycker hon som har bloggen ständigt uttrycker sin lycka över dottern. Hon har inte klagat alls ju. Herregud.
RaderaMen, vilken konstig kommentar! Sättet att uttrycka sig skiljer från individ till individ, från situation till situation. Det beror ju inte minst på syftet med bloggen, hur mycket tid som finns över till bloggande i en hektisk vardag med ett litet barn och hur öppen man känner sig kunna vara i förhållande till vilka som läser. Bloggen kan ju t ex främst vara till gör att dokumentera det som händer i vardagen och då kan orden kanske ha en tendens att bli mer "lakoniska". Dessutom har Votivi filii varit tydlig med att det finns läsare som hon inte känner sig bekväm med att lämna ut hela känsloregistret till och all info om hur situationen i familjen ser ut just nu, så att orden blir mer av "dokumenterande" karaktär är väl inte så konstigt kan jag tycka.
RaderaHåller med er andra så jäkla onödig kommentar ... Varför ens skriva nåt om man ska skriva sånt. Du känner inte henne ju... O sen vågar du inte skriva ditt namn... Hmm
RaderaJobbigt med kolik 😔 hoppas det försvinner snart. Jag har haft turen att ingen av mina två barn har haft kolik men känner dom vars barn haft det. O det är jobbigt när man inte får sova 💖 det betyder ju inte att man älskar sitt barn mindre för det. Många kramar Sandra
Mitt svar till dig "Anonym" finns här: http://votivifilii.blogspot.se/2015/07/mitt-svar-till-anonym.html
RaderaOch mina svar till er andra kommer här (men samlat skickar jag ett stort tack!):
Louise: Tack så otroligt mycket för din kommentar och svar på inlägget, hann till och med få upp den innan inlägget - så jag kände mig ganska stärkt innan jag läste det (kunde ju ana lite vad det skulle handla om).
Kram
Kärlek och trots!: Tack så mycket för de snälla orden, var skönt att höra att någon uppfattar att jag är överlycklig över min dotter, började nästan tveka och undra om jag glömt bort att nämna det. Och ja, var det brist på tid innan - så ligger man på minuskontot med tid numera. Kan inget annat än att hålla med om att all verkligen inte är rosenrött och små skimrande moln att bli förälder.
Kram
livetsunderverk: Så bra och tydligt svar, och så fint du skriver om mig. Värmer i hjärtat att ha dig bakom mig. Och precis som du är inne på, just nu är tiden verkligen knapp och bloggen ligger absolut sist i prioriteringsordningen - så när tid finns, blir det ganska kortfattat och kanske lite torftigt ibland. Men jag vill ändå ge mina läsare chansen att få veta lite hur allt utvecklas för mig, vår lilla tjej, äktenskapet osv.
Kram
Sandra: Tack, kunde inte sagt det bättre. Vi kan i alla fall hoppas på att det är någon som inte känner mig. Kolik är hemskt, vår lilla tjej hade det de första två månaderna. Så det är nog spåren av den tiden som gjorde natten så mycket jobbigare med för mig (det positiva var att mannen nu äntligen förstod hur de första månaderna var för mig). Att hon är extremt mammig och skrikig just nu misstänker vi är mer på grund av den utvecklingsfas hon befinner sig i just nu.
Kram
En liten tanke från en långtida läsare som är dålig på att kommentera om att just natten efter dopet var så kaotisk... När sonen var spädis så blev det alltid mer kaos och svårt att sova efter att han fått mycket nya intryck. Vi märker fortfarande av händelserika dagar med oroliga nätter och mardrömmar nu när han är drygt 2, och det kan nog tänkas vara så ett bra tag. Det förändrar ju inget, men jag kan känna att det är lättare att stå ut när en ser ett samband, mycket nya intryck = orolig och dålig sömn. Hoppas ni får sova bättre några nätter nu, det behöver en ibland. /Koffeinisten i högra hörnet ;)
SvaraRaderaSå kan det säkert vara till viss del. Och precis som du skriver så förändrar det inget, men gör det ändå lite lättare. Vår lilltjej har dock aldrig varit så särskilt påverkad av saker som sker runtomkring, men nu är hon mitt uppe i en ny utvecklingsfas och den spökar nog också extra mycket just nu. Försöker just nu att inte planera något dagen efter större händelser/tillställningar, men inte alltid så lätt. Sista två kvällarna har varit ganska så lugna och natten till idag sov hon ganska så bra (även om hon somnar sent).
RaderaKram
Ibland när jag läser det du skriver känns som att du och mannen glidit ifrån varann lite grann sen lill-tjejen föddes..Lätt hänt kan jag tro,du verkar ha mesta ansvaret...
SvaraRaderaMin man jobbar obekvämt så jag har ju mesta dels ansvaret för vår tjej och visst i mellan varven är det tufft men jag vet han har det tuffare för jag får nuet med vår tjej.Ibland har jag gråtit av trötthet och min man kan inte komma hem och kramas fast jag vet han vill.ibland kan det kännas frustrerat men ändå i allt vi älskar varann och vi kan gråta av lycka tillsammans när vi ser lillan och tänker på vår resa och kamp för henne.Att se lillan skratta,sitta och leka det värmer..hoppas du och mannen kan hinna med varann under ledigheten,glöm inte bort varann...<3
Helt riktigt, vårt äktenskap är långt ifrån vad det var för både ett och två år sedan. Men de värsta sprickorna har helt klart kommit sedan lilltjejen föddes.
RaderaVi jobbar en hel del på det, och går på familjesamtal hos en fantastisk psykolog som vi blev remitterade till av BVC. Hoppas också att vi lyckas hitta tillbaka till varandra, speciellt innan det är tid för oss att "byta roller" nu i höst när han ska gå på föräldraledigt och jag ska börja jobba igen.
Kram
Vår dotter har inte kolik men nätterna asså..ojojoj dessa nätter det tar på krafterna.
SvaraRaderaSkönt att du och din man har hjälp tillsammans allt kommer säkert lösa sig.
Vad det gäller kommentaren från "anonym"här ovan kan bara säga det är klumpigt skrivet men såna personer har ju också tillgång till bloggvärlden tyvärr:(
Lycka till med allt.Jag har följt din resa sen Bella och tänk att det bara är en dryg månad mellan våra tjejer nu!Det är så kul:)
Kram
Tack. Kolik eller inte, nätter med lite sömn och/eller skrikande bebis tär verkligen på en både fysiskt och psykiskt. Vad kul att höra att våra tjejer är så nära varandra.
RaderaKram