Nu är vi officiellt klassade som sekundärt barnlösa med. I över ett år har vi nu ägnat oss åt syskonförsök utan att lyckas, vi började försöka direkt efter att min mens kom tillbaka i slutet av december 2014 (en månad efter att lilltjejen föddes). Men ingenting.
Några graviditetstester har också avverkats då mensen sen inte kom igen, för att sen komma två månader i följd med en cykel på ca 35 dagar och sen försvinna igen. Det blev tre (fyra om jag räknar den i december 2014) blödningar förra året, varav den sista framkallades med Provera i slutet av november.
Hade innerligt hoppats på det där "miraklet" man hör och läser om hela jäkla tiden, men inte - precis som vanligt för min del känns det som.
Men bollen har satts i rullning igen, igår fick jag äntligen tag på och inbokat en tid hos en gynekolog som tydligen ska vara väldigt duktig och ha mycket stora kunskaper om just PCOS. Så klart är det lite väntetid och kö, men fick en tid den 9/3. Intrycket av kliniken är väldigt positivt efter att ha pratat med dem i telefon, så jag hoppas jag känner det samma när jag kommer dit med.
Du får inte ta illa upp nu men jag tror inte jag förstår det här riktigt..sekundärt barnlös?det finns visst termer på allt..du menar alltså att om du inte blir med syskon då går du omkring och är klassad som sekundärt barnlös?
SvaraRaderaAlltså jag har en dotter och vi försöker också bli med syskon men en blir det så blir det och blir det inte jag då tänker jag leva och vara lycklig i det jag fått inte fälla tårar över ett syskon som inte blev.
Nu hoppas jag ju verkligen att det går vägen för oss båda..att syskon blir till..så stort lycka till!
Jag tog absolut inte illa vid mig av din kommentar/fråga/synpunkt om sekundär barnlöshet.
RaderaMen ja, det är en officiell term/diagnos. Om man aktivt försökt bli gravid med syskon i över året, blir man klassad som sekundärt barnlös.
Jag njuter av varje sekund jag har med vår dotter. Och jag väljer henne framför allt, och än har inget passat henne mer än ca 15-30 minuter. Går inte runt dagligen och tänker på det, men jag ska ärligt säga att när det kommer syskonbesked eller när frågor om "det inte är dax för syskon" då går tankar och känslor på högvarv. Och då kommer det även en del tårar och sorg, inte för det jag har, utan för det jag drömt och alltid längtat efter aldrig kommer ske och för att det är en diagnos/sjukdom som är anledningen till det.
Lycka till.
Jag kan absolut förstå hur det känner då jag själv/vi var barnlösa i många många år och ständigt kom det frågor runt omkring om barn och nu även om syskon men jag är öppen och ärlig i hur jag känner att ja vi försöker och hoppas men sen är vi väldigt tacksamma för den fina tjej vi tillslut fått.nånstsns handlar det om att känna sig nöjd och tacksam och ta vara på det som finns..du får förlåta mig men jag bara får känslan av ett missnöje när jag läste detta om att klassas som sekundärt barnlös..jag menar vad är då nästa grej?
RaderaOch alla andra som försöker som skulle ge vad som helst för att få det vi har..det är synd om dem..
Men som sagt det är min åsikt och jag önskar dig allt det bästa och lycka till!
Jag förstår verkligen vad du menar med sekundärt barnlös (som, ja, är en term). Att inte kunna ge sitt syskon (eller i ditt fall, ett syskon till) kan vara en mycket stor sorg. På samma sätt som det är en exceptionell lycka att få visa upp sin nya bebis för ett äldre syskon.
SvaraRaderaKanske är det enklare om man på något vis känner att man kommit i mål när första barnet föds, men med tanke på all turbulens och all sorg i ert liv tror jag inte att det var där du befann dig då.
Men nu har du anledning att tänka positivt. Det kanske inte sker något mirakel men möjligheterna att du ska bli gravid med lite hjälp framstår ju som mycket goda, efter Bella och lillasyster.
Önskar dig (och Karin i kommentarsfältet) stort lycka till.
Ja, känns ungefär som om jag nu gått från att "behöv förklara varför man inte har några barn" till att "behöva förklara varför man inte skaffar syskon till det barn man nu har".
RaderaOch jag håller med dig fullständigt i att allt som hänt innan, kring och precis efter att vår lilltjej föddes gjort att det inte känns som vi kommit i mål än.
Det som gör det lite lättare är att nu vet vi att det går, även om det krävs hjälp och en hel del sjukhus vistelse.
Kram
Jaha ja men då är ju vi också alltså sekundärt barnlösa ..fast vi är väldigt nöjda med vårt mirakel som kom till oss efter allt kämpande.det finns ju de som inga barn alls har..man känner sig ju lyckligt lottad så ett barn till är ju en bonus,vilken gåva!
SvaraRaderaJa, om önskan för syskon finns och ni aktivt försöker, skulle ni också klassas som sekundärt barnlösa. Och att vara sekundärt barnlös betyder inte att man är det minsta missnöjd med det mirakel man lyckats med.
RaderaTänkte rikta mig till "Karin" här med ett tillägg till dem som Votivi filii redan skriver. För vissa är det ingen stor sorg att inte bli med syskon till sitt barn medan för andra är sorgen lika stor, ibland större än första gången. Kanske har man en bild av hur ens familj ska se ut. Då kan det vara väldigt tungt. Det betyder inte att man är mindre lycklig över det/de barn man faktiskt lyckats få. Man ska nog vara försiktig med att värdera andras känslor. Det finns ju de som inte lyckas få ett enda barn men som ändå inte fäller många tårar över det medan andra kan bli väldigt deprimerande över samma sak. Rentav sjuka. Det betyder inte att den som inte blev så ledsen, ville ha det mindre utan bara att dessa två personer fungerar olika. En hanterar det genom sin sorg och en annan genom att se andra goda saker i sitt liv. Och inget av det är mer rätt än det andra.
SvaraRaderaLycka till nu båda två!
Klart att sorg kan vara på olika sätt för olika personer.Min sorg var länge jag antagligen inte bli mamma.Nu blev jag mamma till den underbaraste lilla tjejen.Men sorger måste man lära sig att hantera som att jag får ingen stor familj men jag är lycklig i det jag har och hoppas på syskon men hade jag ännu varit barnlös och någon med barn börjat beklaga sig över sekundär barnlöshet,då hade jag blivit ledsen.kan du förstå det?det finns något som heter mycket vill ha mer och barn är ingen självklarhet.Så i bland får man vara nöjd och lära sig hantera sina sorger.inte helt lätt men någonstans i mitt inre när jag ser på min dotter vill jag ha syskon men samtidigt är lyckan så total över att överhuvudtaget lyckats få henne att inget mer behövs..
RaderaJa det där miraklet. Det fick vi aldrig uppleva och kommer aldrig att få uppleva. Förstår vad du menar, man hoppas in i det längsta att det bara ska hända.
SvaraRaderaMen ni är inte ensamma. Vi fick hjälp med första och speciellt med andra.
Många tror att det bara är att skaffa syskon men så är det ju verkligen inte för alla.
Men jag är glad att vi inte gav upp.....och härligt att höra att ni fått en bra kontakt. All lycka till!
Tack Jullan! Släpper nog inte drömmen och önskan om att ett litet (gigantiskt) mirakel ska ske, men eftersom chansen är så pass låg och med tanke på hur många år det tog gör oss att få vår dotter vågar vi inte lägga för lång tid på det. Så det blir till att lägga upp en bra plan tillsammans och ta hjälp (hoppas jag) av läkaren som jag snart ska träffa.
RaderaKram
Jag kan inte förstå dig Karin i ditt sätt att förminska Votivi i hennes/deras känslor. hon har väl ingenstans skrivit att hon inte är nöjd med det hon har? Bara för att man har lyckats med att få ett barn så innebär väl det inte att man behöver leva lyckliga i alla sina dagar? Innan jag blev gravid så irriterade jag mig på personer som hade ett barn och "klagade" på hur jobbigt det var att vara sekundär barnlös, jag tyckte som dig, de har ju fått ett, var nöjd! Nu när jag själv äntligen är gravid så förstår jag absolut sekundär barnlöshet, bara för att jag lyckas med ett barn så innebär det ju fortfarande en djup sorg att inte kunna få ett syskon. Mitt barn kommer inte ha någon att dela livet med, ingen att dela hemlisar med och när han växer upp så kommer ha eget ansvar att hälsa på att skrupliga föräldrar. När jag var ofrivilligt barnlös så ägnade jag det inte en tanke, för då var mitt mål att lyckas med att bli gravid. Jag höll mig medvetet borta från bloggar, grupper osv som handlade om Syskonförsök, för jag tyckte det var jobbigt.
SvaraRaderaKarin, du är ju själv sekundär barnlös och jag förstår verkligen inte ditt kalla/elaka sätt att säga åt Votifi att sluta vara ledsen och vara nöjd med det hon har. Självklart är hon nöjd med det hon har men hon har väl precis samma rätt som någon annan att få drömma och önska sig saker? Varför förminskar du och jämför hennes smärta? Har man inget snällt att säga kanske det är bättre att du slutar läsa bloggen!!
Usch vad ni alla är elaka!detta är igentligen helt privat för mig men jag hade ett försök att bli gravid på inte otaliga inseminationen ivfer som somliga av er andra...så tack så mycket för hur ni kan totalt trappa ner en för att jag uttalat en åsikt,tack!tack du anonyma person,för den meningen.du tycker jag ska sluta läsa men samtidigt tycker du att du en rättighet att kasta dynga på mig som åtminstone skriver ut sitt namn..usch vilket folk det finns....
SvaraRaderaOm det hjälper, jag heter Sara, kan dock inte förstå hur jag blir mindre anonym för att skriva ut mitt namn! och nja, du har väl ingen aning om våra resor och hur många försök/problem vi hade på vägen.. /Sara
RaderaDu Sara..du har ingen aning om min resa,eller det jag gått igenom så uppskattar om du bara lägger ner...
Radera