Insåg nyss att det gått en hel månad sedan mitt förra blogginlägg, har verkligen inte varit ett planerat uppehåll utan är följden av en tuff och jobbig månad. Och för att jag inte riktigt vetat, haft lust eller tid att skriva något nytt inlägg.
Med tanke på förra inlägget, och vissa av kommentarer påpekanden vill jag börja med att förtydliga att det inte är jag själv som valt att sätta titeln sekundär barnlöshet på mig och min man. Utan det var faktiskt kliniken som jag bokat tid hos för att förhoppningsvis få en del svar och ett bra underlag till hur jag och mannen lägger upp våra fortsatta syskonförsök.
Och en annan sak som jag många gånger under den gångna månaden tänkt på utifrån "Karin"s kommentar. Att vi klassas som sekundärt barnlösa och att vi önskar, drömmer, hoppas, längtar, sörjer och kämpar för syskon ser jag inte alls som ett hån mot någon som är ofrivilligt barnlös. Och inte heller att vi inte skulle uppskatta den mirakel och otroligt efterlängtade dottern vi fått. Kan faktiskt ärligt säga att jag blev arg och irriterad över en del av kommentaren, för varför skulle det inte vara okej att jag och mannen vill ha syskon, att vi önskar och längtar och vad skulle det vara för "hån" mot ofrivilligt barnlösa att vi klassas som sekundärt barnlösa? Om jag och mannen skulle skilja oss och jag träffade en ny man som jag skulle vilja bilda familj med (och få ett gemensamt barn) - hade jag återigen klassats som ofrivilligt barnlös.
Och där har vi den mest brännande törnen för min del, att om man som jag ingår i en så kallad "klassisk traditionell kärnfamilj" och vi fortsätter att leva tillsammans, anses det inte helt ok att jag/vi önskar och drömmer efter fler än ett barn om vi fått hjälp via sjukvården. Men skiljer jag mig och skaffar ny partner, ja då är det helt ok. Till och med så självklart att jag då kan få "gratis" (vi vet alla att barnlösheten behandlingar via landsting/region inte alls är gratis) behandling igen via landstinget, så länge vi uppfyller kraven.
Den tydligaste och mest målande beskrivningen över barnlöshet och hela den världen, fick jag höra via en från patientföreningen för ofrivillig barnlöshet - Barnlängtan - Att vara ofrivilligt/sekundärt barnlös, kan jämföras med att vara blind. Bara för att du får en vit käpp eller ledarhund, kommer du inte vara botad. Du kommer inte kunna se bara för det. Samma sak är det med oönskad barnlöshet, jag blir inte frisk från mina diagnoser bara för att vår dotter finns i våra liv numera. Även om hon är det absolut bästa som någonsin hänt mig!
Jag tror att sålänge man önskar barn kommer det vara en sorg att inte kunna få barn hur och när man vill utan vara beroende av sjukvårdens och pengars hjälp. Jag hoppas att när men förhoppningsvis fått de barn man önskat och längtat efter så bleknar barnlöshetssåret till ett ärr.
SvaraRaderaBlir helt matt av sådana kommentarer som Karins. Lycka till i kampen mot ett andra barn. Här en text som jag tycker beskriver så bra: http://cecilia.ekhemmanet.se/den-andra-langtan-om-att-tillatas-onska-fler-barn/
SvaraRaderaOch du vet du..jag står för min åsikt..blir arg och frustrerad över att du inte verkar förstå själv hur det låter och kan kännas för andra som är utan..
SvaraRaderaMen som sagt jag står för min åsikt i att du borde lägga mer tid och kraft på barnet du fick efter en sån lång kamp och efter den sorgen du bär på...inget illa eller ont menat..
Men Karin, ge dig! Du har väl ingen som helst aning om hur mycke tid hon lägger på sitt barn och inte! Så alla som har ett barn ska aldrig försöka få ett syskon, eftersom det gör att barnet som finns får mindre tid? Så för att man försöker få ett syskon så innebär det att man inte är nöjd med det man har?
RaderaSjälvklart svider det för ofrivilligt barnlösa att höra om sorg efter nr 2 när man inte ens lyckas mer nr 1, Men det innebär ju inte att sekundär barnlösa ska hålla käften om sin sorg! Det innebär att den ofrivilligt barnlös kanske inte ska läsa en blogg som Syskonförsök! Innan jag blev gravid så höll jag mig borta från sådana bloggar, grupper, just för att jag tyckte det var jättejobbigt.
Ska en person med cancer inte kunna upplysa, beklaga sig över hens barnlöshet pga av cancern eftersom hen faktiskt överlevde och borde vara nöjd med det? Borde en person med svår kroniska smärta inte få beklaga sig över att hen inte klarar av att gå pga av den eftersom hen iaf kan lyfta armarna? Det finns grader i helvetet, och jag har ingenstans sett Votivi göra narr av ofrivilligt barnlösa, eller kräva att vi ska tycka mer synd om henne för att att hon är sekundär barnlös. Du kanske helt enkelt ska sluta läsa hennes blogg??
/ Sara
Och du Sara kanske borde ge dig och sluta vara så elak!
RaderaJag har aldrig gjort narr av någon nånsin.jag har som alla andra rätt att uttrycka en åsikt..det är många här ser jag som kastar ut sig elakheter utan att veta ett skvat om mig eller vad jag gått igenom.det är ingen rättighet ni har..usch vad elakheter..ja du gar rätt,ska sluta följa..trött på det här,ur löjliga förnedringen för en åsikts skull..
Vad exakt är det som är elakt i min kommentar? Jag har, tillskillnad mot dig inte förlöjligat din längtan eller sorg, vilket du gjorde för Votivi. Tror som du skriver att det är bättre att du slutar läsa istället för att klaga på den skriver bloggen.
RaderaTyck vad du vill..jag har inte förlöjligat nån..till skillnad från dig som kastar elakheter bara för att vi tycker och känner samma..
RaderaHar man en blogg får man nog räkna med att inte alla kanske håller med i allt man skriver.funns ingen anledning att kasta spydigheter omkring sig..
Har dom sagt inte klagat.har votivifili tagit illa upp så har faktiskt jag också tagit illa upp av alla elakheter..
Men du kan ju fortfarande inte ge ett exempel på vad i mitt inlägg som särkilt är riktat till dig och elakt! Jag har inte skrivit något om din kamp, jag har inte förlöjligat dina känslor, jag har inte gett dig "goda råd" att du ex ska spendera mer tid med ditt barn istället för att slänga ur dig elakheter på en blogg osv. Det finns inget i mina kommentarer som är elakt. Det handlar inte om olika åsikter, det handlar om du berättar för Votivi hur hon ska känna, vad hon får vara/inte vara ledsen för och att hon ska spendera mer tid med sitt barn istället för att sörja att det kanske inte blir ett syskon.
RaderaDet är MÅNGA som har reagerat på dina kommentarer, inte bara jag, så om du läser om dina kommentarer så kanske du inser att de låter onödigt hårda och dömande, medvetet eller inte från din sida, det vet jag inte. man kan uttrycka st på olika sätt och ditt sätt att utrycka sig på är onödigt och oerhört dömande, vilket du säkert märker om du läser om dem. Alla har rätt till en åsikt men alla åsikter behöver inte alltid vädras ute i det fria, det är inte en självklar rättighet att kränka andra!
Jag försökte så länge få fler barn men fick till slut ge upp av många skäl. Sorgen över att mitt barn inte har några syskon kommer nog tyvärr aldrig gå över. Trots det har hon så klart ett fullgott liv där hon får mycket uppmärksamhet och inget cirklar kring avsaknad av syskon. Jag tror ingen som är sekundärt barnlös på något sätt älskar eller uppskattar det/de barn som kom mindre. Hur kan man ens antyda det? Såret finns kvar och en sådan antydan är som någon kör runt en vass pinne i såret. För som många på sår är huden hel men tunn över det
SvaraRaderaDet här till dig votivifili..
SvaraRaderaJag ber om utsäkt om jag trampat dig på tårna.vi delar inte samma åsikt.jag tänkte inte att det skulle bli så här av det.jag hade tankar och åsikter och också känslor.ochvkönde bara det att det finns de som skulle göra vad som helst för att då det du redan har.det var allt.istället kastar folk elakheter omkring sig.det för mig är inte ok.har man en blogg får man nog räkna med att kanske inte alla tycker lika eller känner samma som jag gör.i övrigt önskar jag dig all lycka och en fin framtid.ta väl hand om dig och det du har och kanske kommer det fler barn eller kanske inte men ha det fint i ditt liv!
Önskar dig stort lycka till med syskonförsök!! Förstår så väl det du skriver oavsett om vi lyckas med att få syskon eller ej har vi ändå sjukdomen o sorgen den förvinner aldrig! Stöter på en del människor som säger att man ska vara lycklig över de barn man faktiskt lyckats få. Självklart är vi det, det är så dumt att bara säga så bara för vi uttrycker en längtan o en önskan om fler barn betyder det inte att vi inte är så otroligt tacksamma för de barn vi redan har. Är man barnlös har tydligen alla rätten att lägga sig i det är tråkigt för samma människor hade aldrig kommenterat ett annat par som haft lätt för att skaffa barn om de ex satt o skojade om syskonförsök. Men en sak som är ännu värre än oförståendes människors kommentar är medsystrars kommentarer. Dom som själv kämpar. Även om det är för första eller andra barnet är det en jävla jobbig kamp. Har man inte lyckats än förstår jag för jag minns själv hur jobbigt det var att läsa om syskonförsök men då slutade jag bara att följa bloggen jag kommenterade inte o la salt i någon annans sår som jag inte vet något om. Tror ärligt talat att inte Karin menade något illa. Utan tyvärr bara inte förstår din o vår kamp. Vi är alla i samma kamp. Vi måste stötta o hjälpa varandra istället för att anklaga våra medsystrar. Bra jämförelse det där med blind man blir aldrig botad. Jag önskar att Karin snart når sitt mål o får sitt barn och efter det hade varit spännande att höra hennes åsikt kring detta. Men oavsett detta så önskar jag att alla får de barn de vill ha. Ingen ska behöva lida så som vi gör. Massa kramar till dig votivifili du är stark o skriver så bra. Hoppas på lite tätare inlägg. Har verkligen saknat dig här! Stort lycka till med syskonförsöket. Kram cicci
SvaraRaderaVäldigt bra beskrivit och förklarat Cissi. Som du skriver så upplevde jag också det väldigt jobbigt att läsa om sekundär barnlöshet innan jag blev gravid, jag valde då som dig, att hoppa över de bloggar och forum som behandlade detta just för att jag tyckte att det var skitjobbigt. Nu när jag själv är där (är dock "bara" gravid med nr1) så förstår jag sorgen efter syskon mycket mer. Vi kan tyvärr inte ens försöka få syskon till vårt barn och självklart är den en sorg, oavsett att jag såklart är superlycklig och glad över att jag ens lyckades bli gravid så är det en djup sorg och bitterhet att vi pga av vårdens slarv inte kan få de antal barn vi önskar.
RaderaSara
Tack Sara! Stort stort grattis till graviditeten! Så roligt, hoppas att allt går jättebra för er ❤ så fruktansvärt tråkigt att läsa att ni inte ens kan försöka att få fler barn. Det är hemskt! Hemskt att vården ska vara den som ligger bakom det hela. Beklagar av hela mitt hjärta. Vi håller på med syskonförsök nu och hoppas så klart att vi ska lyckas men inget är säkert o inget tar vi för givet. Jag tror vi alla vet hur mycket vi älskar o avgudar de barn vi har eller de barn vi väntar. Men självklart vill vi ju ha syskon. Kan inte fösta bitterheten kring detta. Du som inte ens kan försöka hos dig kan jag förstå att det måste vara extra jobbigt men inte ens du är bitter över oss andra som vill o kan iaf försöka. Känns som en extra mognad o styrka hos dig att ha förståelse för dina medsystrar. Jag tycker att votifil o alla vi andra som pratar o planer syskonförsök det är ju inget vi gör mot Karin eller andra som kämpar. Vi gör det inte för att vara elaka vi gör det inte för att vi inte är tacksamma för de barn vi har lyckats få. Precis som du så kloka Sara skriver så er den en förståelse som kommer när man själv blir gravid. Barnlöshet består av så mycket sorg o längtan att jag tror att kroppen stänger av det andra för man kan inte hantera allt på en gång. Så är man i längtan efter sitt första barn är det bara det som gäller men när väl väntar sitt första barn kommer redan då den starka längtan efter fler om man velat ha det från början innan man drabbats av barnlöshetens mörker. Massa kramar till er alla som kämpar o stort grattis igen Sara! ❤
Radera