mår skit

För en stund sedan kom verkligheten ikapp mig, och jag mår riktigt riktigt illa och dåligt. Har jobbat hårt med att inte tänka på att vi är mitt uppe i ett försök och det har fungerat ganska bra. Har även ansträngt mig för att ha en positiv inställning och tänka positivt inför detta försöket. 

Och det har fungerat, fram tills idag. Allt som behövdes för att dra undan fötterna på mig, var en kommentar från en person till en annan precis sidan om mig. Om att personen hade något att berätta osv... Detta händ för ca en timme sedan och jag sitter fortfarande och försöker hämta mig. Det var inte vad jag befarade, men alla känslorna som jag fått om det varit det - de kom ändå. Så nu önskar jag bara att få komma hem och få bearbeta alla mina känslor. 

Det kunde knappast ske på en sämre dag. Är väldigt orolig inför morgondagens VUL. För tänk om... tänk om ingenting har hänt...

Om inget har hänt, eller rättare sagt - om detta försöket misslyckas, måste jag nog tvinga mig själv att verkligen överväga om jag ska be om att få ett litet uppehåll från försök eller om jag ska trycka på för att få ta nästa steg i vår behandlingsförsök för att få chansen att en dag få bli föräldrar till vårt lilla önskebarn.