Jag känner mig helt tom, och allt jag egentligen vill göra är att krypa ner i min säng och dra täcket över mig. Men jag istället får jag bita ihop några timmar till (jobbar nämligen fram till 22.30) och ta mig igenom resten av arbetspasset.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
torsdag 11 april 2013
Tomhet
Sen jag lämnade RMC för ca sju timmar sedan, har jag funderat över vad det är för känslor jag har. Det är inte glädje, inte sorg, inte ilska, inte besvikelse och inte heller hoppfullhet. Men, för ca 10 minuter sedan slog det mig. Det jag känner är tomhet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar