Oj, vad jag blivit dålig på att skriva i bloggen den senaste tiden. Anledningen är helt enkelt att jag är så in i bombens trött när jag kommer hem från min praktik. Vet inte hur många gånger jag somnat på soffan på kvällarna sedan min praktik började.
Mensen har fortfarande inte dykt upp, och det är nu två veckor sedan jag hade (om det gick som det skulle) ägglossning. Vid varje toabesök känner jag en klump i magen, allt av rädsla för att mensen ska komma. Men det är bara att fortsätta vänta... denna eviga väntan, men mer än så kan vi ändå inte göra.
Inser också att om inte försöket lyckas, så kommer vi att få vänta ett tag tills nästa försök. För innan vi gör nästa försök, ska vi träffa doktorn och lägga upp planerna för vad vi ska göra för behandling då detta är fjärde och sista försöket med Pergotime.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
tisdag 21 maj 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hejsan!
SvaraRaderaSnubblade över den här bloggen för några veckor sedan, av en slump, och har följt den sedan dess. Jag sitter i helt samma sits som du nämligen. Vi har försökt i 2.5 år, käkar hormoner och tar sprutor. Denna cykel hade jag ägglossning några dagar efter dig och går också i väntan nu.
Men din trötthet låter ju onekligen som ett symptom, plus att mensen är sen. När ska du testa? Jag är så nyfiken att jag dör.
Vänligen
En tjej i samma sits
Hej!
RaderaSå trevligt att du skrev, kan ju inte påstå att jag tycker det är trevligt med att du/ni är i samma sits som oss - men det är alltid skönt att veta att man inte är ensam.
Visst kan jag hitta några symtom, men de kan lika gärna vara symtom på att mensen är på väg. Försöker att inte känna efter för mycket, utan tar dagen som den kommer. Jag ska testa i slutet av veckan, och ärligt talat så tycker jag det är skönt att inte veta och känna det lilla hoppet inombords.
Kram
Kramar <3
SvaraRadera