Jodå, all kramp, smärta och illamående som jag haft sedan i tisdags har varit "växtvärk" för VUL idag visade på att den ena av de två äggblåsorna nu var 15 mm och den andra var 12 mm (jämfört med i måndags när båda äggblåsorna var 10 mm). Så de behövde tydligen lite mer tid att växa till sig.
Läkaren räknar med att jag ska få ägglossning till helgen, men vi ska göra detta försöket utan att ta Ovitrelle sprutan. För att se om det kan hjälpa med att låta naturen ha sin egna gång. Känns lite konstigt, men jag får väl ta till mig det som doktorn sa och hoppas på att naturens gång kommer fungera.
Idag pratade läkaren om "risken" att det kan bli en tvillinggraviditet om allt går som det ska, för den andra äggblåsan lätt kan komma att växa ikapp den andra. Hon frågade hur vi ställde oss till "risken", vilket både jag och min man inte ser som en risk. Mannen svarade snabbt att tvillingar har vi inget emot (kan vara för att jag inte sa något då jag fokuserade helt och hållet på skärmen), varav läkaren snabbt kontrade med att "det är lätt för dig att säga, det är ju inte du som ska vara gravid".
Stämningen under dagens besök/undersökning var väldigt trevlig och jag kände mig lite varm inombords, kände mig extra sedd och bemöt på ett väldigt ödmjukt sätt. Dock vill jag verkligen tillägga att vi blivit väl bemöta av alla i personalen på RMC, men något gjorde att det kändes extra bra idag.
Jämfört med måndagens besök, och hur jag kände mig då. Så känns det ändå som att det finns ett lite hopp inom mig idag, om att det faktiskt finns en möjlighet att det lyckas denna gången. Eftersom vi kör utan spruta denna gången så får mannen snällt köra iväg imorgon och köpa ägglossningstest till mig, så vi kan hålla koll och se om det blir någon ägglossning eller inte. Hinner inte själv imorgon då jag har obligatorisk närvaro i skolan mellan 8-17. Imorgon är det nämligen tid för opponering av våra examensarbete.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
torsdag 2 maj 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
För mig känns tvillingar lite som en "förbjuden dröm", girigt att hoppas på, men oj vad jag skulle bli glad :) Men absolut, innebär ökade rikser för en massa saker,, tuffare graviditet osv. Men om allt skulle gå bra - snavka om lyckoträff! =D
SvaraRaderaKramar
Det där med förbjuden dröm känner jag helt klart igen. Kan erkänna att jag och min man pratat en hel del om det, men det är nog mycket för att det är något våra läkare på RMC tagit upp med oss från första början i och med att jag har PCOS och då finns det tydligen en förhöjd "risk" med tvillingar. (Eller flerbörd som det så fint står i papperna).
RaderaKram
Kram <3
SvaraRadera