Kan knappt förstå att det är 11 månader sedan vår värld rasade samman totalt, och vi förlorade vårt så önskade och efterlängtade önskebarn. Vårt mirakel, vår lilla tjej, vår Bella. Om en månad är det hennes ett årsdag.
 |
| Älskade Bella |
När mannen kom hem från jobbet körde vi iväg till kyrkogården, tände ett ljus för henne och satte nya blommor i en vas till henne. Det var så fint vid graven idag, solen sken igenom molnen lite då och då. Sen har kyrkogårdsvaktmästaren varit där nyligen och gjort fint (tagit bort vissna blommor, löv, räfsat i stenen) med.
Efter att vårt besök hos Bella (lilltjejen som mannen kallar henne) körde vi iväg för att äta, hade helst kört hem istället - men jag kände verkligen att jag inte orkade fixa med mat idag. Vill knappast veta hur denna dagen hade känts om inte busfröet växt i min mage.
Mannen har även påmint mig under dagen att fokusera på att vi nu är nere på tvåsiffrigt till BF med busfröet, 99 dagar för att vara exakt.
Vad fin hon är, lilltjejen. <3
SvaraRaderaTvåsiffrigt är stort! Snart är det dags för nästa milstolpe, 28 veckor. Och sen är det bara ett litet, litet tag till innan det är dags för vecka 30. Du kämpar på så himla bra! Mängder av kramar till dig!
Tack!
RaderaAbsolut, när jag testade positivt vågade jag aldrig tro att vi skulle komma så här långt. Om en vecka går vi in i vecka 28, känns konstigt att det "bara" är en vecka till dess. Har inget annat val än att kämpa, även om det känns omöjligt ibland.
Kram
Åh, lilla vackra Bella. Jag önskar verkligen att ni aldrig behövt genomgå denna tragedi, det måste vara en enorm sorg, som man lär sig leva med, inget som någonsin läker.
SvaraRaderaSamtidigt är jag självklart glad för er skull, över att ni väntar busfröet. Bella kommer alltid finnas där och vaka över sitt syskon.
Stor kram!
Tack! Nä, det finns nog ingen man önskar skulle behöva uppleva den tragedin (fast ibland finns det vissa personer som man på gränsen önskar skulle få uppleva det).
RaderaSom du säger, det är något man lär sig leva med. Har fått höra några gånger att "det går över" och att "det är sånt som är vanligt". När jag fått den senare kommentaren har jag verkligen bitit tillbaka och mer eller mindre bett dem fara åt helvete.
Vår Bella kommer alltid att vara vårt första barn, och vi kommer alltid ha ett sår (som aldrig helt kommer att läka) i våra hjärtan.
Busfröet har världens bästa och vackraste skyddsängel, sin storasyster!
Kram
Jag begriper inte för mitt liv hur man kan säga så till någon, om något som man själv inte har en blekaste aning om hur det känns. En sådan enorm sorg. Det är ju faktiskt erat barn ni förlorat.
RaderaDet håller jag verkligen med om! Änglasyskon är hos en hela tiden :-)
Kram
Det värsta är att de orden är sagda för att "trösta".
RaderaKram
Så fin lilla gumman <3 Kram annette
SvaraRaderaTack. Hur ont det än gör är jag tacksam för tiden vi fick med henne (både under graviditeten och på sjukhuset) och alla bilder vi har.
RaderaKram
Fy tusan så orättvist livet är ofta. :( Ni är så tappra tycker jag. Själv kämpar jag med min sorg efter min älskade pappa som ryktes ifrån oss för ganska precis 3 år sedan, det gör precis lika ont idag som det gjorde då.
SvaraRaderaAlla som vet det minsta om sorg vet att det är ingenting som går över, livet går vidare vare sig man vill det eller ej.
Många kramar till er och fina fina Bella!
Verkligen. Och tack, ibland känner vi oss ganska starka - men oftast så är det ett öppet sår, ett sår som vi tvingas att lära oss att leva med.
RaderaKram