Vad jag saknar mest just nu.

Idag "gnällde" jag av mig lite till mannen. Kom fram till att det finns tre saker som jag saknar sedan tiden innan jag blev gravid med busfröet. 1. Min träning! (mina långa promenader och joggingrundor). 2. Att kunna ligga på mage. 3. Vårt "vanliga" sexliv (så ni som inte vill veta mer om det bör nog sluta läsa detta blogginlägget nu!!). 

Träningen: Trodde aldrig att jag skulle kunna sakna träningen så mycket, men det gör jag. Att vara ute och gå en mil är nog det bästa som finns för min psykiska hälsas skull. För det är då jag rensar huvudet och bearbetar många av mina tankar och känslor. 

Jogging/löpning - det jag aldrig kunde förstå varför folk ägnade sig åt (självplågeri). Som jag snabbt insåg var den mest passande träningsformen för mig, för då bygger jag inte så in i helskotta med muskler (har väldigt lätt för att bygga muskler, tack för det PCOS) och för att det funkar även med mina oregelbundna arbetstider. 

Min kondis är som bortblåst, så när busfröet väl är här - kommer jag verkligen få börja om från början och bygga upp den igen. 

Ligga på mage: Jag sover väldigt sällan på mage, min ställning är mer "framstupat sidoläge" (om ni gått kurs i första hjälpen vet ni vad jag menar). Men när jag vilar, eller känner att kroppen behöver sträckas ut - då föredrar jag att ligga på mage. Något jag inte kunnat göra på evigheter nu. Sen någon gång innan de satte in cerklaget. 

Ibland bunkar jag upp med gravidkudden och andra kuddar, så att det blir som ett hål i mitten för magen och så lägger jag mig så en stund. Men det blir inte samma effekt, eftersom jag inte ligger rak lång utan står nästan på alla fyra och vilar. Det är dock skönt för ryggen och ligamenten. 

Sexlivet: Vi har genom alla åren av försök och behandlingar ändå lyckats behålla ett sexliv som känts intimt, kärleksfullt och avslappnat. Något jag varit rädd att förlora med allt var försöken inneburit med att "ha sex enligt ordination" (ni som själv kämpar/har kämpat vet nog hur jag menar). 

Kan inte påstå att det är graviditeten (rent fysiskt) i sig som gör att sexlivet påverkas. För både när jag väntade Bella och nu när jag väntar busfröet är lusten större än vanligt. Psykiskt däremot är en helt annan sak.

Med blödningar som kom de första 12-14 veckorna, tappade man lusten en del och rädslan för att sex skulle starta nya blödningar gör inte att lusten blir särskilt stor. I samband med att cerklaget sattes in så kom också väldigt många restriktioner. Och bland dessa är sexlivet en av de som påverkas en hel del. 

Andra brukar skämta om att den enda gången man inte behöver använda något skydd vid sex är om kvinnan är gravid - för du riskerar inte att göra henne gravid. För vår del är det så att om/när vi vill ha sex nu så är det kondom som gäller! Anledningen? För att mannens spermier inte ska reta min livmoderhals och minska risken för infektioner. 

Kommer ihåg att jag frågade min läkare vid utskrivningen från sjukhuset efter operationen om det var "ok" att få orgasm (med gigantisk klump i magen, ännu mer för att min rumskamrat hade en massa besökare samtidigt). Jag var livrädd (ja, det kanske låter knäppt) för att han skulle säga att det skulle riskera allt med cerklaget. Men bara tanken på att min lust skulle vara lika stor som vid förra graviditeten och inte få lov att få orgasm på drygt 6-7 månader gav mig ångest och panik.

Läkaren sa till mig att det är klart att du ska få orgasmer om du vill, men vänta minst tills blödningarna och smärtan efter operationen är över. Och om vi skulle ha vaginalt samlag så använd kondom, samt akta oss för att reta livmoderhalsen och cerklaget. Men att det är viktigt att jag och mannen mår bra. Han tillade dock att om det skulle uppkomma förändringar längre fram, så kan visa bitar förändras. 

Jag ska dock inte klaga för mycket, för vi har hittat våra egna små lösningar för att ha våra intima stunder. Så jag kan inte påstå att vårt sexliv är som bortblåst. Bara att få ligga nära mannen - speciellt att få ligga i hans famn, betyder hur mycket som helst. Men att prata om det vi saknar och längtar efter är också något som uppskattas. Lösningarna vi har idag (tänker inte gå in på alla detaljer, lite saker tänker jag behålla privat) gör i alla fall att både mannen och jag är nöjda.

---

Nåja, nu har jag kräkt av mig om det jag saknar allra mest sedan innan graviditeten. Men hur mycket jag än saknar det, så är det helt klart saker jag lätt gör avkall på för att få vårt önskebarn. Ett litet syskon till vår ängladotter. Ett barn som gör oss till "föräldrar med barn".