30 dagar

Idag är det 30 dagar kvar till BF, och det är 13 dagar kvar tills cerklaget ska tas bort. Äntligen börjar tiden gå lite snabbare, vilket jag uppskattar en hel del - för det börjar kännas drygt nu, har varit hemma och spenderat större delen av dygnet liggandes i soffan eller sängen i över sex månader nu. 

I eftermiddags var det tid för nytt besök hos barnmorskan, och mannen var med för en gångs skull (tror det är andra gången han är med hos barnmorskan vid vanlig kontroll). Började med att sammanfatta graviditeten, och sedan pratade vi en del om förlossningen och tiden efter innan vi gick över till kontrollerna. Värdena såg bra ut, inga konstigheter denna gången heller. 

Men nu börjar det märkas att BF närmar sig, för idag när barnmorskan skulle känna hur busfröet ligger så kunde hon konstatera att busfröet verkligen börjat fixera sig. Huvudet är fortfarande lite ruckbart, men det är verkligen en stor skillnad jämfört vid senaste kontrollen då huvudet var helt fritt. 

Inte något som barnmorskan tycker är så bra för min del, eftersom det innebär att nu ökar trycket ordentligt på min livmoderhals. Även om hon förstår och håller med om att det är skönt för mig, speciellt när busfröet legat med huvudet ner så pass länge nu. 

Barnmorskan frågade oss även lite om vem som hjälpt oss med allt när vi förlorade Bella förra året, för tydligen så har hon en patient som nyss förlorade sitt barn i vecka 21. Och de har inte fått någon hjälp alls på sjukhuset och inte alls fått frågan om vad de vill göra med barnet (begrava själv, obduktion och allt annat) eller rekommenderade att ta ett sista farväl. 

Hon var ganska snabb med att ursäkta sig över att hon frågade, men hon kände att hon gärna ville fråga och höra med oss då hon visste att vi fått mycket hjälp och stöd. Och jag måste säga att jag tyckte faktiskt att det var skönt att få frågan, och på så sätt möjligtvis hjälpa vår barnmorska att hjälpa det paret som nu står inför allt det vi gjorde när vi förlorade Bella förra året.