Det var det redan fredag, och imorgon är det lördag igen - vilket innebär byte av vecka. Jag går alltså in i vecka 33 (32+0) imorgon, så skönt och så ofattbart. Kollade i min app som säger att jag dessutom idag gått 80% av graviditeten.
Dagens inbokade aktivitet, var ett besök hos barnmorskan i förmiddags. Allt såg och lät fint. Hjärtat slår på som bara den, mitt blodtryck ligger stabilt inom gränsvärdena (även om det är högre än innan jag blev gravid, men så har det varit ett bra tag nu), vikten är vad den är (tack och lov så går det väldigt långsamt uppåt nu, och inte som de första 20 veckorna) och mitt sf-mått följer sin kurva exakt.
Busfröet ligger med huvudet neråt, vilket har varit ställningen de senaste veckorna. Undantaget har varit några gånger när busfröet lagt sig på tvären en stund, men sedan lagt sig med huvudet neråt igen. Fortfarande så har busfröet inte börjat fixera sig, vilket barnmorskan fortsätter att uppskatta när det gäller mig.
Vi pratade en hel del när jag var där idag, om allt och lite till (inte bara sånt som rör min graviditet) kom bland annat in på vaccinationer. Ska ringa och prata med min vårdcentral på måndag om influensavaccination, både för mig och mannen. För både vi (jag och mannen) och barnmorskan tycker att det är bra om vi vaccinerar oss, särskilt eftersom det finns en risk att busfröet kommer förtidigt och då blir det ett lite bättre skydd för busfröet om jag är vaccinerad.
Att vi överväger att mannen också ska vaccinera sig, är för att det är störst sannolikhet att det är han som skulle bli smittad och dra hem influensan till mig och busfröet. För han pendlar till jobbet med fullproppad buss och jobbar på kontor med många andra.
Det sista jag gjorde idag hos barnmorskan var att välja BVC till busfröet. Har valt att lista oss hos den BVC som ligger i samma lokaler som min barnmorska (och deras mottagning), för den tillhör nämligen den vårdcentral som både jag och mannen är listade hos.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar