Med tid och ork kommer här en uppdatering

Jaha, vet knappt var jag ska börja. Min värld är verkligen upp och ner, och det finns så många olika saker som stjäl min kraft och energi. Mycket utelämnar jag från bloggen, eftersom jag känner att det är för personliga saker som vissa inte har att göra med. Hade jag vetat att min blogg var mer anonym än vad den är i dagsläget hade jag antagligen skrivit ut så mycket mer. Både för att lätta på mitt hjärta och hjärna, men också för att visa att livet inte blir perfekt - med glädje och lycka - bara för att ens högsta dröm blir verklighet. För min del känns det nästan som motsatsen. 

Känns hemskt att ens tänka det, eller att ens säga det... Men vårt äktenskap var så mycket bättre, stöttande och givande när vi förlorade vår älskade Bella än vad det är idag. Att förlora ett barn fick oss att komma varandra mycket närmare, medan att sedan få ett levande barn har dragit isär oss.

Imorgon skulle jag äntligen börjat min KBT, men de ringde idag för att meddela att mötet imorgon är inställt då hon är hemma med sjukt barn. Kändes så tomt och tungt att få det beskedet, för det var något jag hade sett framemot - om än med viss oro och tveksamhet. Så nu blir starten antagligen nästa torsdag istället. 

En sak som är riktigt skönt, är att dopet är över. Och jag slipper stressa över allt som jag måste fixa och hinna med inför det. Dock så har jag lite kvar, och det är att fixa med tackkort. Får se om jag beställer färdiga eller om jag gör dem själv. 

Och dopet blev ganska så bra, frågar man andra så svarar de nog att det var hur fint och lyckat som helst - men de såg inte heller allt som skedde i kulisserna, eller fick gå med en klump i magen och "spela" en roll inför vissa personer på plats. Temat på dopet var rosa, rosa, rosa (olika nyanser) och så fjärilar och rosor. Mat och tårta var hemmagjort, men inte av mig. Tårtorna bakade min mamma och nästan all maten fixade mannens moster. Fick många fina och bra presenter, och inte en massa dubbletter heller.

Dopklänningen sydde min mamma upp åt lilltjejen, och jag hoppas verkligen att den kommer att komma till användning igen för syskon. Oavsett vilket som kommer den att sparas för många år framöver. 

Sen har vi även fått sluta cirkeln i och med att lilltjejen blev döpt. För hon döptes i samma kyrka som vi gifte oss i för 8 år sedan (i sommar). Och prästen som höll i hennes dop (vi hann innan hon går i pension), är samma präst som vigde oss och som höll i begravningen/urnsättningen för Bella. 

Här kommer lite bilder från de senaste 2 veckorna: 

En av alla turer med bilen för att fixa olika saker inför dopet.

Lokalen där vi höll dopkalaset (Bild från kvällen
innan när vi precis färdigställt dukningen).

Lokalen där vi höll dopkalaset (Bild från kvällen
innan när vi precis färdigställt dukningen) - andra hållet.

Sista fixandet timmen innan dopet. Med blommor och dryck. 

Eftersom huvudpersonen (och en gäst) inte behövde bestick och tallrik,
fick det bli en ros i servetten för bordsplaceringen. 

Dopklänningen som min mamma sydde.

Första tofsen i håret skedde idag (15/4), och det behövs
om lilltjejen inte ska ha håret i ögonen.