Åt helvete!

Denna underbara måndag som började så bra. Vi fick äntligen påbörja vår tredje omgång med tabletter i hopp om att vi skulle lyckas denna gången, så var det lite som att sväva på moln. 

Men glädje varar aldrig länge! För lagom till att jag borde ha lagt mig så kom det fram till att mannen ljugit och brutit de löften han gav mig i somras.

Kan ärligt säga att vårt förhållande verkligen har sina upp- och nedgångar och vi har haft en hel del kriser genom åren. Vi har lyckats ta oss genom de flesta helt perfekt medan saker fortsätter att påverka relationen till och från. Ungefär samtidigt som min läkare skickade vår remiss till RMC så hade vi vår "senaste" kris. Det var på gränsen redan då att jag skulle ge upp vårt äktenskap och drömmen om en livstid tillsammans.

Jag valde till slut att ge honom en absolut sista chans, en chans som jag verkligen trodde att han skulle förvalt väl och visa hur mycket jag verkligen betyder för honom. 

Denna sista chans är nu sumpad totalt! Och hela mitt liv är i totalt kaos. Det jag trodde att vårt förhållande byggde på känns nu bara som lögner. Vårt näst in till perfekta liv är helt borta, och för tillfälligt så kan jag inte känna annat än avsky och förakt till min man. Och den position han nu satt mig i. 

Överväger starkt att avsluta behandlingen, då jag inte ser någon anledning till att fortsätta med den. Samtidigt så tar det emot något så in i helvete, för jag trodde ändå att det äntligen skulle vara vår tur att få bli föräldrar.

Borde ha sovit för länge sedan, ska upp 06.00 och ta mig in till skolan, för att där ha en heldag med obligatorisk närvaro i skolan. Får se hur denna natten slutar, för just nu ser det inte ut som att det blir så mycket sömn. Mörka och djupa tankar snurrar i huvudet och allt känns åt helvete!