Då var det en ny vecka och måndagen är nästan över.
Idag började jag jobba igen, efter förra veckans sjukskrivning. Och jag är väldigt tacksam för att jag faktiskt sjukskrev mig förra veckan, för det hade aldrig gått att arbeta på mitt jobb de första dagarna efter operationen. Det fick jag bekräftat redan första timmen på jobbet idag.
Imorgon så är det min "ett årsvägning", dvs att imorgon är det ett år sedan jag verkligen tog tag i mig själv och påbörjade en livsstils förändring. Ska bli intressant och se om jag klara mitt delmål på minus 40 imorgon. Jag hoppas det, men jag kommer vara lika nöjd vilket som. FÖR jag har redan lyckats att gå ner så pass mycket som jag har (39,5 kg förra veckan), och det är inte många kilon kvar nu.
Utöver morgondagens vägning så längtar jag till onsdag, och samtalet med min doktor på RMC. Jag hoppas verkligen att hon ger mig lite trevliga nyheter i form av att vi snart ska påbörja nästa försök. Tänk att man kan längta efter att få proppa sig full av mediciner som får en att må skit, både fysiskt och psykiskt. Men om det funkar så är det helt klart värt det. Även om jag ligger i fosterställning med magsmärtor och pendlar mellan glädje och ilska, tårar och skratt, hopp och förtvivlan.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
måndag 4 februari 2013
Ny vecka
Etiketter:
känslor,
nedräkning,
operation,
relationer,
RMC,
tankar,
vikt,
väntan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar