Känner mig helt tom inombords, och jag är helt utmattad både fysiskt och psykiskt. Jag har lyckats bita ihop och överlevt två heldagar i skolan, men det har varit riktigt jobbigt. Att hålla på med MI (motiverande samtal) när man själv inte är ett dugg motiverad till något är extra jobbigt. För jag menar, redan måndagens heldag med MI var tuff och krävande. Men den var inget jämfört med tisdag och onsdag.
Nu är dock delkursen avklarad och jag har klarat den, vilket känns så skönt. Skönt för att jag lyckades sätta undan mina egna tankar och behov för att lyckas med MI och för att det innebär att jag inte behöver komplettera något på den delkursen. Kan helt enkelt lägga den bakom mig.
När det gäller kaoset som uppstod här hemma natten till tisdag, så vet jag fortfarande varken ut eller in. Har valt att fortsätta äta Primolut, för det ger mig ändå nästan två veckor tills ett beslut verkligen måste vara fattat. För att överhuvudtaget fungera har jag låst in allt som har med känslor att göra. Måste helt enkelt använda mig av hjärnan vid detta beslut.
Just nu så ser framtiden verkligen inte ljus ut. Men som sagt jag vet varken ut eller in. Tack och lov, så är jag ledig fram till 18.00 imorgon. Har ett möte då, men eftersom det är så sent så kan jag i alla fall ta en riktig sovmorgon imorgon. Så innan jag lägger mig ikväll ska jag komma ihåg att dra ner mörkläggningsgardinen i sovrummet. För här ska det inte riskeras att jag vaknar en sekund för tidigt på grund av en liten solstråle.
Nej, här ska det minsann sovas till varje liten del av mig och min kropp fått så mycket sömn att jag vaknar av mig själv. Hoppas att jag kan få somna utan att gråta mig till sömns inatt.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
onsdag 20 februari 2013
?
Etiketter:
förtvivlan,
hopplöshet,
känslor,
Primolut,
relationer,
sömn,
tårar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas du får sova och att situationen på något sätt går att rädda, vad det än är!
SvaraRaderaStyrkekram!
Det blev 14 timmars sömn den natten. Det hoppas jag nog innerst inne, men jag vet inte om jag vill erkänna det för mig själv.
RaderaKram
Gör ont att se dig må så här..du kommer klara det, det är jag söker på..hoppas bara det känns lättare snart.. Kram på dig min underbara!! / V
SvaraRaderaJag vet, men jag är förhoppningsvis snart "tillbaka". Måste bara reda ut hela situationen först.
RaderaKram