Söndag

Vågar/kan fortfarande inte riktigt förstå att jag är gravid. Och att vi är någonstans mellan vecka 6 och 8 (utgår man från sista mensen är vi i vecka 8, men med en totalt oregelbunden mens och obefintlig ägglossning - går det inte att säga säkert än).

Spenderade fredagen med att ringa runt till olika mottagningar, för att få boka in ett tidigt ultraljud. Men eftersom det är sommar är det lättare sagt än gjort. Än har vi inte fått någon tid, och imorgon när jag är ledig igen ska jag ringa till några privata kliniker.

Har som sagt en läkare i familjen, pratade en del med honom igår. Var skönt att få prata av sig, och få ventilera mig en del. Att få lov att säga allt som oroar mig och alla saker som gör mig rädd. Han var dock tydlig med att säga att oavsett om jag gör ett ultraljud nu eller inte, så är jag gravid (testerna är korrekta) och att jag måste försöka att ta in det och få lov att känna glädje.

Känner mig riktigt gnällig när jag säger det, men jag önskar att jag haft tydligare biverkningar. Det enda jag känner av är att jag är trött, riktigt riktigt trött. Vet inte hur många timmar jag sover per natt, men det är mycket mer än normalt.