Idag har varit en jobbig dag, har känt mig allmänt ner och helt slut. Har fortfarande väldigt svårt för att våga tro och hoppas på att denna graviditeten är verklig och att det faktiskt inträffat. Är livrädd för att något ska gå/är fel.
Längtansfullt tills på fredag när vi ska till kliniken i Malmö för ett tidigt ultraljud, ska bli så skönt att få se hur allt står till. Och att få veta hur långt gånget det är.
Känns bra att jag ska spendera två nätter på jobbet nu, så att jag har något att göra och hålla mig sysselsatt. Och så sover jag medan mannen är på sitt jobb, så slipper jag sakna honom lika mycket under dagarna.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
onsdag 17 juli 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lycka till på fredag!
SvaraRaderaTack!
RaderaAllmänt nere och helt slut! Låter som ett gott tecken ;) Så känner msn sig under första trimestern! Lycka till på fredag!
SvaraRaderaFörsöker intala mig själv det, men det är svårt. Har en hel del symtom, men de är relativt milda. Sen har jag väldigt lätt att förtränga eller förneka hur jag egentligen mår. Och bara biter ihop.
RaderaKram