Jag fortsätter att titta på mina tester, de är alla positiva - men jag kan fortfarande inte fatta det. Eller, jo det kan jag. Men jag vill inte det, inte än. Inte förrän morgondagens besök hos barnmorskan är avklarat. Jag vågar helt enkelt inte låta känslorna få komma fram än.
För vad som helst kan hända imorgon, och det är många steg kvar med. Och efter så många år utan ett plus är det helt enkelt omöjligt att verkligen tro på att jag nu har plussat flera gånger om.
Imorgon är det min sista semesterdag för denna omgången, och det sjuka är att jag bara längtar tills större delen av morgondagen har passerat. Jag vill bara att det ska bli vår tid hos barnmorskan imorgon. Känns extra skönt att mannen fått ledigt från jobbet för att följa med imorgon, för jag tror inte jag hade klarat av att gå dit själv imorgon.
Stort grattis till er, jag håller alla tummar för er nu! Hur gamla är ni? Har ni gjort många ivf? Kram
SvaraRaderaTack! Vi är 29 och 32. Vi har inte gjort någon ivf än, utan ståt i kö och gjort alla andra stegen innan. Då min/vår läkare inte ville sätta oss på ivf direkt.
RaderaKram
Din moster blir så glad!!!! Tänker på er! ❤IR
SvaraRaderaTack, dock är det långt ifrån offentligt än. Allt vi gör nu är att vänta på att få se och höra ett tickande hjärta (minst).
RaderaKram
Men jösses! Här är jag borta från bloggen ett tag och då händer det här?! Det här HÄNDER!! Så underbart! Fanastiskt!! Grattis grattis grattis - vilka underbara nyheter!!
SvaraRaderaTack underbara du! Det känns riktigt bra, men som sagt vågar vi inte tro på det än. Detta var ju inget som skulle kunna vara möjligt för oss.
RaderaKram