I dagarna är det 10 år sen jag var hos barnmorskan och tog ut min spiral - och efter diskussioner med mannen min (som på den tiden "bara" var pojkvännen min) så sattes det inte inne någon ny spiral. Utan vi visste att vi ville bilda familj, och vi ville vara en ganska så ung familj. Det är till och med så många år sedan, så jag inte ens kommer ihåg vilken dag det var längre. Men jag vet att det var efter den 17/3 av den anledningen att det gjordes efter att en massa personer i omgivningen hade fyllt år.
Så det är med en ganska tung, sorgsen, bitter, ilsken, och ledsen känsla jag nu inser att vi står kvar på samma (eller, nästan - för vi har vår lilla ängladotter) ställe som för 10 år (!!!) sedan. Det är nu jag också inser hur mycket bittrare och trött jag blivit på alla andras bebislycka. Som när man får veta att personer som inte ens varit ett par mer än 2 månader innan de helt plötsligt ska bli föräldrar 8-9 månader senare - dessa par fullkomligt hatar jag!
Om en vecka är det TD, och jag vet verkligen inte hur jag känner längre. I ren självbevarelsedrift har hjärnan och hjärtat bestämt sig för att räkna med blödning till helgen, minus på testet på TD och ett samtal till RMC för att boka in möte med läkare för att lägga upp vår IVF plan.
Lågan av drömmen och önskan om att det har gått vägen kommer lite då och då - men hjärnan ser till att släcka den så fort det bara går. Allt för att försöka mildra ett eventuellt misslyckat försök.
Stor kram! Det kanske inte hjälper det allra minsta men jag vet att de titne finns någonting jag kan säga som får det att bli bättre. Så du får en kram och jag hoppas det i alla fall känns bättre i en sekund eller två!
SvaraRaderaTack! Den hjälpte mycket väl i alla fall för en liten stund.
RaderaKram
Ja det är verkligen orättvist! Jag förstår helt och fullt din känsla att du hatar dessa par, så har jag också känt många gånger. Men en vacker dag, kanske runt hörnet eller längre bort så kommer ni att ha detta bakom er, på ett eller annat sätt. Jag håller verkligen tummarna för er, ni finns i mina böner ska ni veta! Ett barn kan verkligen läka många sår och jag hoppas så att ni får uppleva det inom en snar framtid. Kram
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att det är så, att vi en vacker dag har detta bakom oss. Helst så snart det bara går, för detta blir bara jobbigare för varje vecka som går.
RaderaKram
Jag håller med dig, hatar dessutom alla med kommentarer som det var inte planerat. Kan spy på dessa människor...vi e inne på 6:e året och har oxå en liten ängel. Jag håller alla tummar att vi någon gång ska slippa lida och bara längta bort livet. Någon gång måste vi ju ha lite tur tycker man. Kram
SvaraRaderaTack, för att du säger det. Känner mig inte lika hemsk, elak och ensam nu - när jag vet att jag inte är ensam med den känslan.
RaderaSenast jag råkade ut för den där kommentaren om "att det inte var planerat" kunde jag inte hålla mig. Utan sa rakt ut: Hur fan kan två vuxna människor säga att en graviditet inte är planerad? Om de verkligen inte vet hur en graviditet uppstår ska de fan inte ha sex heller.
Hoppas verkligen att det snart är vår tur, för varje år som går blir verkligen tyngre och tyngre.
Kram