Idag vet jag inte vad jag egentligen känner. Jag känner mig arg, ledsen, chockad, irriterad och för en stund var jag faktiskt lite glad och stolt över mig själv. Men jag får nog börja från början. Dagen började ganska så bra - sovmorgon och inget i kalendern förrän kl 16.00. Det kändes som att det kunde bli en bra dag. Tills det att jag nåddes av beskedet att en av våra tidigare vikarier och vän, förlorade kampen mot cancer.
Hon och jag har jobbat mycket ihop, skratta och gråtit tillsammans, i samma ålder, liknande intressen och hon var en helt fantastisk människa full av medkänsla, värme, glädje och empati. Efter missfallet i september, när hon själv kämpade på - var hon en av de som fanns där och som gav mig kraft att inte bara ge upp utan att fortsätta kämpa. Tyvärr kommer hon nu aldrig att få höra ett gravidbesked av mig igen, något hon väntade på och såg fram emot.
Efter att första chocken lagt sig, så är jag ändå "glad" för hennes skull - nu slipper hon kämpa och ha ont. För det har hon gjort i mer än ett och halvt år.
När klockan närmade sig 15.30 stack jag iväg på för att fixa det som var inbokat till 16.00 - och det som gör att jag känt mig lite stolt och glad. Att jag börjat fixa med en del saker som jag skulle gjort i höstas/vintras men har skjutit upp totalt sedan september.
Haft ganska mycket känningar (öm på höger sida - samma sida som de mogna äggblåsorna) i magen igår och idag, kan bara hoppas på att det är kroppen sätt att berätta att mogna ägg släppts och att befruktning lyckats. Men det är långt kvar tills vi får veta något, det är 13 dagar till TD (och ca 11 dagar till en mens om det inte gått och kroppen "sköter" sig som vid de andra inseminationerna).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar