Vaknade hungrig, törstig och kissnödig redan vid 04 och kunde åtgärda en av tre saker, stiga upp och göra ett besöka på toa för att tömma blåsan. Men äta och dricka fick jag snällt låta bli. Var inte lätt att somna när jag la mig helt slut igår kväll heller, för även om jag var trött så var jag ju hungrig med. Men är det fasta som gäller, så är det (från 22.00).
Lyckades tack och lov att somna om efter toabesöket och fick sovit några timmar till innan det var tid för mig att stiga upp, klä på mig och ta mig till barnmorskan för min första sockerbelastning under denna graviditeten (kommer bli minst en till längre fram).
07.40 var jag där, och 07.50 fick jag den "underbara" sockerlösningen (tur att jag tog med en hel citron, för annars hade jag aldrig fått ner det - har väldigt svårt för söta och sockrigt saker just nu). Någon minut senare var all lösning nere och en två timmar lång väntan startade.
Var ganska så orolig för hur värdet skulle ligga efter två timmar, för senast jag gjorde en sockerbelastning - fick jag veta att jag fått diabetes. Vilket innebär att värdet var alldeles för högt, skulle det bli så nu med? För även om jag inte är diabetiker längre, så tillhör jag ju verkligen riskgruppen.
Men jag oroade mig i onödan, för efter två timmar var mitt blodsocker 4,9 (mitt fastevärde på morgon låg dessutom på 3,9) så ingen diabetes här inte! Inte än i alla fall. När jag var klar åt jag världens godaste banan och drack en flaska kranvatten, hade nämligen lyckats tänka efter innan jag lämnade lägenheten på morgonen. Att få dricka och äta något som fyllde magsäcken var så skönt.
Medan jag väntade på att de två timmarna skulle gå, blev det även ett extra samtal med min barnmorska. Uppdaterade henne om gårdagen, då hon inte kunnat ta del av informationen från läkaren än. Vi gick även igenom provsvaren från proverna vid inskrivningen - inga konstigheter, samma vanliga blodgrupp, antikroppar för rubella, inga blodsmittor osv, hade även riktigt bra järnmätttnadsvärde (så hon tror inte jag kommer behöva extra tillskott på väldigt lång tid).
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad skönt att läsa om ultraljudet! Och att ditt blodsocker ligger bra :-) Hoppas du får ha ett bra värde under hela graviditeten. Kram!
SvaraRaderaJa, de där ultraljuden är nog det enda som kan lugna mig riktigt just nu. Hoppas värdet kommer vara bra resten av tiden med, men när jag inte får träna eller röra mig särskilt länge (får bara gå kortare sträckor) känns det som att risken för att få problem med sockret ökar ännu mer.
RaderaKram