Idag har jag blivit utskriven från sjukhuset och fått åka hem till lägenheten. Just nu är mannen iväg och hämtar hundarna, medan jag halvligger i soffan och tittar lite på tv samt lite slösurfade på paddan.
Fick behålla kvällsmaten igår kväll och även det jag ätit sedan dess, vilket känns riktigt skönt. Innan kvällspersonalen skulle gå hem igår, kom läkaren in för att göra ett nytt ultraljud för att kontrollera vårt lilla syskon. Allt såg bra ut, den hade hicka och sparkade som bara den där inne. Så skönt att höra och se att allt såg bra med den lille, speciellt efter narkosen och operationen.
Fram till lunch spenderade jag timmarna med att sova, äta, kissa, ha ont och äta värktabletter. Runt 12.30 kom mannen till avdelningen och spenderade resten av tiden på sjukhuset tillsammans med mig. Så mysigt att få krypa upp i hans famn i sängen och ha hans hand klappandes över min rygg. Så låg vi när läkaren kom in för att kontrollera mig för eventuell hemfärd.
Pratade ett tag med läkaren, var inte han som utförde operationen (men jag träffade honom även i måndags). Är en kollega till honom, och han är den som opererar cerklagen i Lund. Så han vet vad det handlar om och har många års erfarenhet. Blev bestämt att jag skulle skrivas ut och få åka hem och njuta av några lediga dagar med mannen och hundarna.
Innan jag lämnade avdelningen blev det en skön dusch, med resultatet att jag behövde lägga mig ner en stund för då ökade smärtan igen. En av barnmorskorna, som jag haft turen att ha där varje dag (måndag, tisdag och onsdag) kom in och pratade lite med oss medan jag låg och vilade. Hon önskade oss all lycka till och hon hoppas att vi ses i november igen (eller möjligen om jag kommer för ett studiebesök) men inte innan.
På vägen till bilen blev det en promenad via apoteket - i snigelfart om ni frågar mannen! För att inhandla Ipren, panodil och movicol. Ipren och panodil för att slippa smärtan, och movicolen med på sitt egna lilla sätt. För jag kan säga som så här: att vara hård i magen (nästan så att det är stopp) och försöka sköta magen när man är nyopererad i underlivet är inget man vill uppleva. Har inte kunnat sköta magen på två dagar och efter ett försök under förmiddagen idag (misslyckat sådant) resulterade i mer smärta, värktabletter och fosterställning i en timme.
Vilken lättnad att läsa att allt gått bra! Försök rå om dig själv och vila upp dig ordentligt.
SvaraRaderaAv ren nyfikenhet, har din läkare sagt att du ska äta ipren nu efter din operation? Förstår att smärtgraden är annorlunda så att två alvedon inte biter ordentligt. Men man hör ju så ofta att man absolut inte ska äta ibuprofen som gravid.. Därav undrar jag vad din läkare sagt :-) Är det större hysteri än nödvändigt kanske?
Tack! Och jag måste säga att det är skönt att vara hemma tillsammans med mannen och hundarna igen.
RaderaNär det gäller frågan om Ipren (ibuprofen) så är det så att jag är ordinerad detta av läkaren, var själv lite orolig. Men han sa att de är bättre för mig, särskilt då de även är antiinflammatoriska. Har också hört att man inte ska äta dem under graviditet, men han berätta att det handlar om de tre sista månaderna. Var även inne och läste lite på fass.se och där stod samma sak:
http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19851206000039#pregnancy
Har själv inte ätit någon värktablett alls sedan sista försöket startade, då jag helst vill undvika det - men denna smärtan hade jag inte klarat av utan morfin (det lilla min kropp behöll), Panodil/Alvedon och Ipren.
Det förstår jag :-) Jag kände samma efter min operation förra året. Det är alltid bäst hemma! Tryggast.
RaderaOkej. Jag har tänkt lite på det där, jag är reumatiker och har fått godkänt att äta prednisolon. Det är ju också mot inflammation i lederna så att säga. Vet inte om det innehåller samma substans dock. Men jag har mått så pass bra att jag kunnat vara utan, än så länge iaf.
Det här med 3 sista månaderna har jag aldrig fått höra. Man blir ju inte klok på allt man läser egentligen! Nu sägs det ju att man inte ska äta alvedon heller. Men är det inte bättre att få väck smärta och feber än att må dåligt? Jag tror fostret mår bättre rent generellt av att vi mår bra :-)
Ja så känner man ju innerst inne. Skulle man få bestämma skulle man aldrig behöva ta något läkemedel som gravid..
Men nu har du genomgått denna operation för ditt barns skull! Självklart vet din läkare bättre än familjelivs forum (typ där man hamnar efter googling). Hoppas du mår bra snart igen! Kram
Ja, hemma är så mycket bättre! Har inga problem med att vara på sjukhus/hos doktorn/opereras/göra undersökningar/ta medicin - men att vara patient och inlagd på avdelning är det värsta jag vet!
RaderaStår till och med i min journal "pat. tycker inte om att vara inlagd patient". Tror det hänger ihop med att jag själv jobbar inom vården och har jobbat på sjukhus med, tycker inte om att vara "till besvär".
Tror som du att det är viktigt att mamman mår bra. Och sen känner jag att jag vågar lita på mina läkare och att de har koll på saker och ting.
Undviker att googla, eller jag googlar en hel del om cerklage - men går inte in på sidor som leder till familjeliv mm. Utan håller mig till sjukvårdssidor och avhandlingar från läkare/forskar (bla "min" egen läkare), och några bloggar om jag ska vara ärlig.
Kram
Jag känner samma faktiskt! Förstår dig, då jag också jobbar inom vården.. Sen är min sambo sjuksköterska också, blir fööör mycket vårdsnack som det är. Man känner sig liksom till besvär som du säger.
SvaraRaderaAbsolut :-) Läkaren kan sin sak. Mycket bra att du hoppar sådana trådar. Alltså då du googlar. Jag har inte heller googlat hemska saker. Mitt mål var att ta mig över v.19 (psykisk spärr) då vårat ma upptäcktes i den veckan, 2010.
Hoppas du mår bra!
Kram