Efter en lugn och skön förmiddag hemma, plockade vi ihop oss och begav oss till kyrkogården för att tända ljus och sätta blommor till Bella. Besöket på kyrkogården idag blev ett av de jobbigare, för både mig och mannen.
Det är ju inte bara så att det är Bellas månadsdag, för idag har jag gått in i vecka 18 (17+0), igår var det 13 år sedan min morfars sista andetag och bara ett stenkast från kyrkogården var ett litet tivoli igång (med alla ljud det innebär - ekande över kyrkogården). Många känslor helt enkelt.
Det är ju inte bara så att det är Bellas månadsdag, för idag har jag gått in i vecka 18 (17+0), igår var det 13 år sedan min morfars sista andetag och bara ett stenkast från kyrkogården var ett litet tivoli igång (med alla ljud det innebär - ekande över kyrkogården). Många känslor helt enkelt.
När vi pratat lite med Bella och morfar, begav vi oss vidare. Målet var att köra och handla, men vi bestämde oss för att ta en liten avstickare till min mormor för att hälsa på henne. Blev fika, massa prat och visade blommorna från kyrkogården.
Åh så fint ni gjort hos eran Bella.
SvaraRaderaLivet är verkligen inte lätt, känner med er. Jag hoppas syskonet kommer ta era hjärtan med storm.
Kram!
Tack A! Syskonet "försöker" redan nu ta oss med storm, men jag tror nog vi gör allt för att inte släppa in det i hjärtat riktigt än. För att "skydda" oss lite.
SvaraRaderaKram