Tystnaden beror inte på att någon bebis kommit, utan helt enkelt för att jag inte orkade/hade tid att skriva i bloggen igår.
Har verkligen varit extra trött de senaste dagarna, så det har blivit en hel del tupplurar och extra mycket vila. Förhoppningsvis är detta kroppens sätt att säga att det nu närmar sig och den vill samla så mycket energi som möjligt, och inte något tecken på att jag håller på att bli sjuk.
Tittar jag på hundarnas beteende, så verkar det också som att något stort är på väg att hända. För de lämnar mig inte ur blicken, och helst ska de båda två ligga uppe på mig vad jag än gör. Den yngre av hundarna är extremt klängig och vaktar mig hela tiden, jämfört med hur hon är i vanliga fall. Hade hon fått bestämma skulle jag få gå och bära runt på henne här hemma nu.
Idag är det för övrigt 8 dagar till BF. Och imorgon är det åter igen den 21:e, så det blir (tror inte att busfröet behagar att komma ut i natt) ännu ett besök på kyrkogården och Bellas grav med lilla syskonet kvar i magen istället för i vagnen.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
torsdag 20 november 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åååå vad kul de här ska bli är så glad för dig:) snart så kommer han/hon:)
SvaraRaderaTack! Nu vill jag bara att bebisen ska komma, jag (och alla i vår omgivning) vill så gärna veta vad det är för ett litet busfrö som gömmer sig där inne.
RaderaKram