Så om ni någonsin ser en som springer igenom entrén och rusar upp till tredje våningen är det säkert bara jag som försöker komma ifrån platserna som jag absolut inte vill befinna mig på. För i entrén finns det ALLTID minst två nyfödda bebisar och nyblivna föräldrar. Och på andra våningen, till vänster är där vi var på när vi fick beskedet om vad som hänt. Och till höger är avdelningen där jag blev inlagd och födde Bella. Tredje våningen är den enda våningen jag står ut med numera, så det är tur att RMC, kuratorn och specialistläkaren alla ligger placerade på tredje våningen.
Hur som helst. Idag var det VUL, fick en läkare vi inte haft tidigare. Men det gjorde absolut inget, för hon var väldigt lätt att ha och göra med - och det märktes att hon kikat i våra journaler innan vi blev inkallade för mitt VUL.
Resultatet av dagens VUL:
- Slemhinnan ser bra ut, rätt tjocklek och allt.
- På vänster äggstock fanns det en blåsa på knappt 8,6 mm och några blåser som växt lite, men inte tillräckligt för att ens mäta.
Här kände jag en klump i magen, för det är på vänster sida som mina äggblåsor växt vid behandling (sen vi började på RMC). Och om största blåsan bara var 8,6 mm, så skulle det innebära att detta försöket varit sämst (av de försöksomgångar som fått äggblåserna att växa). Klumpen släppte lite när hon gick över för att kolla på höger sida.
- På höger äggstock fanns det nämligen också en blåsa, den mätte 14,8 mm. Även här fanns det någon blåsa som växt till sig lite grann, men som ändå var alldeles för liten för att räknas in.
Läkaren ordinerade återigen Gonal-F ikväll och imorgon kväll och så bestämde hon att jag ska komma in på ett nytt VUL på onsdag. Och om allt ser ut som det ska, blir det insemination på torsdag eller fredag.
Håller tummarna för att det växer till sig fint :-) :-)
SvaraRaderaStor kram!
Tack! Hoppas verkligen det. Får se imorgon.
RaderaKram
Jag gick med på rmc länge, många försök, avbrutna försök, missfall och allt var hemskt jobbigt. Fick ångest av att gå dit då de renoverade under en tid och man fick gå IGENOM bb för att komma till rmc. Tala om ångest och fattar inte hur de tänkte. Hur som helst tillslut på 8:e försöket på en annan klinik så gick det vägen hela vägen. Då fick jag äntligen gå till dörren mittemot rmc för där ligger ultraljud och spec. Varje gång tittade jag mot dörren till rmc och tänkte att äntligen får jag gå till rätt dörr. Senare fick jag även besöka sjukgymn. i samma byggnad och tillslut BB så min man och jag skojade om att nu har vi gått igenom alla avdelningar i den byggnaden. Håller mina tummar, när man minst anar det så vänder det. kramar Lina
SvaraRaderaSkönt att veta att jag inte är ensam om att tycka att det är (varit) riktigt jobbigt med besöken på KK och RMC. Varje gång jag springer förbi andra våningen kommer jag att tänka på vad min man sa till Sköterskan på avdelningen jag var inlagd på. Han sa nämligen att han hoppades att vi inom en snar framtid fick träffa henne igen, men under trevligare omständigheter. Och att cirkeln avslutas med att vi får lämna KK MED vårt önskebarn, Bellas lillasyster eller lillebror.
RaderaKram