Idag är det dagen, dagen som jag (vi) fasat för sedan i september. Idag är det nämligen dagen som Bella var beräknad att komma. Men så blev det inte, istället spenderade mannen dagen på jobbet och jag har fixat och förberett för att spendera natten (och två nätter till) på jobbet.
Dagen har varit "lättare" än jag trodde, men det har nog med helgens negativa resultat att göra. Lite bekymmer har det varit, kroppen har varit orolig och att få ordentligt med sömn har inte gått. Vaknade tidigt, somnade om - men vaknade 15 minuter senare. Och så har det fortsatt, lyckades dock att få till 3,5 timmes sammanhängande sömn under kvällen.
För mannen har dagen varit svårare, men vi har haft varandra och under dagen har det blivit många små sms med små kärleksförklaringar och stöd.
Har läst igenom din blogg och den kamp och sorg ni fått gå igenom. Sänder styrketankar och hoppas det ska gå vägen för er!
SvaraRadera/J
Det kan inte varit den trevligaste läsningen du varit med om direkt. Tack, för att du hoppas på att det ska gå vägen för oss - känns skönt att veta att andra hoppas, när man själv inte vågar eller orkar.
RaderaKram.