Spruta ikväll med, denna gången var det lite annorlunda. Mannen var nämligen den som injicerade innehållet idag. Brukar vara jag som gör allt samman medan han står sidan om och "hejar på", han tycker inte att han ska göra det när jag är utbildad inom området och gör det på en "handvändning". Men jag tyckte det var på tiden att han skulle få testa på att ge mig injektionen idag, och det gick hur bra som helst. Nästa gång ska han nog få testa att göra alltsamman (om han vill).
Jag vill att han ska få känna sig så delaktig som han kan tänkas vara och vill vara. Vi är trots allt två som gör denna resan. Och vi har "turen" att hans arbetsplats låter han gå iväg "titt som tätt" (på betald arbetstid) under behandlingarna, så han har varit med vid varje besök (kanske en eller två gånger han inte har varit med) vi haft på RMC sen 1 ½ år tillbaka.
Biverkningarna är relativt lugna, lite öm över magen, någon ny finne (har kvar några sen mensen), extra känslig (bebisbesked idag som fick mig att bryta ihop totalt). Sen har huvudvärken satt igång, men den är (enligt tidigare erfarenheter) mer pga abstinensen av koffein. Nåja, hellre lite extra huvudvärk under behandlingen - än att behöva fundera på om jag fått i mig för mycket koffein sen i efterhand.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar