Insemination och jobb

Lite efter 15 blev vi inkallade för förberedelser innan inseminationen. Byta om till den sexiga sjukhusskjortan och låste in allt annat i skåpen, sen fick vi vänta ett tag. De låg lite efter, dels för att det blivit många patienter som hade insättning/insemination idag och för att några patienter varit sena och bidragit till förseningarna.

Men så blev det vår tur, dagens läkare var den enda som vi inte haft tidigare. Vilket blev lite lustigt för oss, då jag och mannen igår hade diskussionen om det fanns någon av läkarna (och nästan all annan personal med) som inte har sett mitt underliv. Då kom vi fram till att han var den enda som inte hade gjort det. 

Fick höra att han läst igenom vår journal och att allt i detta försöket ser "perfekt" ut. Så nu är det bara att hoppas på att det inte kommer någon blödning och att det om 17 dagar dyker upp ett så efterlängtat plus på stickan. Om inte, så måste mannen och jag fatta beslut i hur vi ska gå vidare.

Och nu är jag tillbaka på jobbet. Började 21.00 och när man blir så varmt bemött på jobbet, känner man sig verkligen välkommen tillbaka och saknad. Skönt med en riktigt bra start, dock är det sista timmen jag fasar för. Tänk att en timme av tretton kan få en att fasa för att vara tillbaka. Nåja, jag tänker fortsätta att tänka på hur jag kände när jag kom hit istället för att tänka på morgonen.

Förutom att jag ska vara vaken hela natten så känns det sjukt konstigt att inte vara hemma tillsammans med mannen och hundarna.