Så många tankar att hantera, så mycket att fundera över. Så mycket som bara ökar ångesten. Skjuter helt enkelt ifrån mig de flesta sakerna just nu, för just nu måste jag fokusera på behandlingen. Om detta försöket skulle lyckas, då har vi (mannen och jag) några stora beslut att fatta relativt snart - besluten måste fattas ändå, men de kommer nog se annorlunda ut då.
Börjar få en rejäl klump i magen med, ska snart börja jobba igen. På fredag är det åter till "verkligheten" när jag ska på och jobba natt fredag och lördag. Känns skönt på ett sätt, men samtidigt är jag nästan livrädd för att gå tillbaka (kan inte förklara, men det är så många tankar som far runt i huvudet).
Dagen har främst spenderats i sängen tillsammans med hundarna, biverkningar, lite frukt och annat gott, ramlösa och serier på paddan (bra att ha när man vägrar ha tv i sovrummet). Mitt sätt att försöka skingra tankarna lite och för att lugna vissa av biverkningarna.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
tisdag 4 februari 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår att det känns jobbigt att gå tillbaka till jobb. Försök tänka positivt och på vad det värsta är som kan hända. Det brukar få mig lite lugnare. Lycka till. Det kommer att gå bra.
SvaraRaderaKramar
Ja, det är någon form av skräckblandad förtjusning med att gå tillbaka. Vill tillbaka, men så blir det att man (eller jag iaf) stressar upp sig över allt och inget. Ska bli trevligt att träffa brukaren om inget annat.
RaderaKram
Lycka till med VUL idag! :)
SvaraRaderaKram
Tack!
RaderaKram