Motsatser

Efter en gårdag på jobbet, jag helst vill glömma - var det skönt att idag få den totala motsatsen och få ett underbart arbetspass med underbara kollegor. Gårdagen lyckades "den berömda kollegan" förstöra totalt, och för första gången brast det för mig och jag höjde rösten och bad henne hålla tyst (och några andra ord) och inte säga ett ord mer till mig - allting framför brukaren. 

Blev för mycket när hon satte igång redan när jag kom (5 minuter innan mitt pass började) och jag skulle göra allt medan hon bara satt på röven i soffan och inte gjorde något på mer än tre timmar - för hon minsann är gravid (inte för det har någon betydelse när det gäller henne)... 

Jag bad brukaren så hemskt mycket om ursäkt för att jag höjt rösten och tappat tålamodet mm, och jag mådde sjukt dåligt över att det blev som det blev. Är inget en brukare ska behöva vara med om, i sitt egna hem dessutom. Ringde även chefen, som såklart inte var anträffbar. Men har fått pratat med henne idag, och berättat om gårdagen.

Det dåliga humöret och känslan satt sedan i resten av dagen/kvällen - ända fram tills det att jag somnade. Nåja, nog om gårdagen! 

Dagen började inte bra. Vaknade av smärta på högra sidan i magen (var som att få ett slag i magen - men inifrån. Kan inte förklara det på något annat sätt), det släppte lika snabbt som det kom - men var riktigt obehagligt och jag kan säga att jag hade sjukt mycket ångest inför toabesöket. Men den la sig ganska snabbt när allt "var som det skulle".

Redan under de första 40 minuterna på jobbet hann vi med flera omgångar av skratt, känns jätte konstigt att skratt. Skratta betyder att man är glad, det kan/får ju inte jag vara - eller jo jag får men det känns väldigt fel, för samtidigt så gör glädje och skratt att sorgen och saknaden av Bella byggs på och jag (nästan) får dåligt samvete över att vara glad.

Efter en lång, intensiv men riktigt bra dag på jobbet, är det ändå skönt att vara hemma igen. Hemma hos mannen och hundarna. Har några lyxiga chokladpraliner kvar sen i onsdags och jag tänker minsann äta några av dem nu innan jag slocknar av trötthet bredvid mannen (som spelar) i soffan.