12 år

Idag är det 12 år sedan mannen i mitt liv, blev mannen i mitt liv. Känns helt overkligt att vi har varit ett par i så många år, var har åren tagit vägen? Skulle ljuga om jag säger att det har varit helt fantastiskt rakt igenom (vi har haft en hel del kriser och kaos), men överlag så tycker jag verkligen att det har varit 12 underbara år.

Dagen till ära hämtade mannen mig på jobbet i morse, sen körde vi och köpte bullar för att ha en riktig lyxfrukost med nybakade bullar. Efter frukost (lunch för min del) så var det bara att fixa till inför andra nattpasset innan jag gick och la mig. 

Nu är det bara att fixa i ordning det sista, sen bär det av till jobbet. Något som varit positivt, (om jag nu ens vågar skriva det - för risken är väl att det blir tvärtom då) är att de jäkla flytningarna minskat. Plus att brösten varit ganska så ömma och känsliga. Om allt är som det ska är jag nu gravid i vecka 7 (6+0). Får hoppas på att det är goda tecken, och tecken på att allt  är som det ska på torsdag när vi ska på uppföljningsultraljud.