Nu har mannen gått på lite ledighet igen. Ska bli skönt att ha honom hemma för avlastning. Och inatt förstod han hur de jobbiga nätterna har varit för mig, för inatt var han vaken med mig under timmarna som vår lilla tjej var vaken.
Idag har vi varit uppe på kontoret och hämtat min julklapp och visat busfröet för de som var där idag. Chefen har semester denna veckan, så hon får skylla sig själv.
Om bara några minuter är det julafton, och jämfört med tidigare år känns det väldigt mycket lättare i år. Att jag inte alls är i fas och därmed inte faktiskt fattar att det är julafton är en anledning, den andra är så klart att vi i år inte är mitt uppe i behandling/försök utan kommer få fira den med vårt lilla önskebarn i vår famn.
Räknar med att morgondagen kommer bli ganska så stressig för oss. Vi ska vara hos min syster vid 13 tiden, och innan dess ska vi lämna hundarna hos mannens mormor och morfar. Att passa tider är verkligen ingen hit just nu, och det kommer nog ta ett tag innan vi kommit in i det. Tar längre tid med allt när man har en liten bebis som inte kan klockan utan enbart följer sina behov.
För att minska lite på stressen, och för att få besöka Bellas grav i lugn och ro. Körde vi dit idag istället, och fick tänt ljus och satt hennes julklapp där.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
tisdag 23 december 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar