Stress och tårar

Gårdagen var en riktigt jobbig dag. Grät nästan hela dagen, och jag kan inte säga att det var något specifikt. Så istället göra de saker som jag måste/borde ägna mig åt, så slutade det med att jag satte mig och fixade till en beställning av kort. Svärmor som beställt 10 kort. Så nu är jag näst in till klar med dom. Dock har jag kvar allt det som jag sköt upp. Vet inte var jag ska hitta kraften till att fixa allt som ska fixas.

Skrev i ett tidigare inlägg, att jag har haft turen att min man kunnat följa med till alla besök jag haft på RMC mm. Och det är väl egentligen tur i oturen, för anledningen till att han haft tid till det är att han blev arbetslös den 1/10. Det är en situation som är väldigt jobbig, då jag numera studerar vid Malmö Högskola. Samtidigt så jobbar jag så mycket jag bara kan. Jag har inget CSN, vilket egentligen är väldigt skönt. Men att studera på 100% samtidigt som jag jobbar 75-80% tar på krafterna.

Tankarna om studierna kommer och går. Vet inte hur jag ska klara av sista terminen. Har haft tankar på om jag ska göra ett studie uppehåll, men samtidigt så vill jag slutföra studierna och ta min examen. Men jag vet inte om jag tycker det är värt det just nu, för stressen som jag lever i nu är jobbig. Och till viss del undrar jag om inte den också kan vara till nackdel när det gäller att försöka bli gravid.

Har två grupparbeten och ett enskilt arbete som ska in efter nyår. Tack och lov så är jag i en underbar grupp. En grupp som har full förståelse när jag måste lämna skolan för att gå bort till RMC och att jag vissa dagar inte mår bra och är lättretlig. Valde att berätta för dem om vår situation och de har varit helt underbara och peppar mig. Är så tacksam för dessa underbara tjejer.

Känner mig fortfarande helt orkeslös och har ingen kraft till att ta tag i något. Det enda jag har i huvudet är telefontiden med läkaren på onsdag. Vill ha onsdag NU! vill veta vad nästa steg blir. Ska vi göra fler försök med hormontabletter eller ska vi gå vidare till nästa steg? Och när ska vi i så fall börja med nästa försök. Hade jag fått bestämma så hade vi börjat redan för en vecka sedan, tredje dagen på blödningen. Hatar tiden som bara springer iväg. Speciellt tiden mellan försöken.