Då var det åter igen ett nytt år. Ett nytt år som ser ut som alla andra år, vi är ofrivilligt barnlösa och nu närmar vi oss 10 år av saknad, längtan, drömmar, sorg, förtvivlan och önskan. I år fyller jag även 30, något jag verkligen hatar. Jag skulle vara flerbarns mamma innan jag fyllde 30, det var ju det jag alltid trott och drömt om.
Jag är förvisso mamma, jag har Bella. Men i mångas ögon vet jag att jag inte betraktas som mamma, för jag inte har några levande barn. Men jag bar henne i min mage - i min livmoder, hon växte och bodde där i 17 veckor och 3 dagar. Vattnet gick, och jag har haft värkar och krystat för att föda henne. Så jo, jag är mamma. Mamma till ett barn jag aldrig kommer att få träffa igen.
Tolvslaget blev tårfyllt, och det var med smärta i hela kroppen jag lämnade 2013 bakom mig. 2014 kommer bli ett långt år, och jag kan bara drömma om att vi kan få uppleva lite av den glädje vi kände större delen av sommaren.
För övrigt blev gårdagen en mysig dag. Vi åt massor av gott, spenderade dagen i myskläder, tittade på bra filmer - med lyckliga slut (utan att det slutar med "och så fick de 9 månader senare barn och levde lyckliga i alla sina dagar slut") vi njöt av ansiktspeeling, kroppspeeling, ansiktsmasker, fotbehandling, hårinpackningar och mycket annat. Bara vi två och hundarna. Tillsammans.
Med en lugn nyårsafton i bagaget, blev dagen lite mer aktiv. Körde till skogen, möte upp svärfar, svärmor och deras hund. Sen så gick jag, mannen, våra hundar, svärfar och deras hund årets första mil. När vi kom tillbaka efter rundan, möte vi upp svärmor och det bestämdes att vi skulle äta middag tillsammans med dem.
Så dagen då de flesta knappt rör sig och beställer hämtmat (och bryter sina nyårslöften om att leva hälsosamt). Gick vi milen och åt nyttig, god och hemmalagad mat.
Hej!
SvaraRaderaJag vill be dig att inte stirra dig blind på din ålder. Visserligen kan man läsa än här och än där hur fertiliteten sjunker med åren, men jag fick mitt första barn när jag var 36 år och mitt andra när jag var 43. En bekant fick samtliga sina tre barn efter 40, och hon hade - så att säga - två livmödrar. Det var en vägg i livmodern, där den ena var för liten för att hon skulle kunna fullfölja en graviditet, så hon var dessutom därför tvungen att bli gravid (det vill säga få ägglossning) på "rätt" sida för att att det skulle fungera.
Tänk på att medelåldern för en förstföderska i Stockholm idag är 30,7 år. Det innebär att många får sitt första barn i långt högre ålder. Skillnaden för din del, är ju att du ju redan varit gravid - du kommer att hinna få alla barn du vill, det är jag alldeles säker på!
Jag önskar dig ett gott 2014!
/M
Jag vet att åldern inte är allt. Och egentligen bryr jag mig inte över den biten. Det är bara det att jag alltid drömt om att vara ung mamma, att jag skulle "vara färdig" och fått de barn jag ville ha innan jag blev 30.
RaderaMedelåldern har jag bra koll på, och många gånger har mannen och jag sagt att vi borde flytta till Stockholm för att slippa få frågorna "om inte vi ska skaffa barn snart" (har fått stå ut med den frågan i mer än 8 år). Här där vi bor är medelåldern mycket lägre (tror den ligger runt 24 år).
Antalet barn vet jag inte heller, dels handlar det om pengar, men också om vad min kropp ska klara av och hur mycket vi ska våga utsätta oss och vår relation för.
Kram