Varför kan inte allt bara få flyta på och vara relativt lugnt? Skrev tidigare i veckan om att jag fått svamp och påbörjade behandling i torsdags. Efter behandlingen i fredags, hade jag lite stickningar och kände mig lite öm plus klåda. Men inget som jag reagera på, brukar ha en hel del klåda när jag har svamp och att man är öm är ju inte så konstigt då.
Men under gårdagen blev det värre och värre. Klådan ökade, blev mer och mer öm, stickningarna gick över till mer en känsla av smärta. Upplevde även att jag kände mig svullen i underlivet. Efter duschen bad jag mannen att titta och känna efter och se om han kunde se/känna någon skillnad från vanliga fall.
Han konstaterade att jag var väldigt svullen, röd och torr. Så det var bara att dubbelkolla biverkningarna och konstatera att jag antagligen lyckats få de där biverkingarna som förekommer - men i så liten utsträckning att de inte ens kallar dem sällsynta. Var bara att ringa sjukvårdsupplysningen och höra vad de hade att säga. Sköterskan misstänkte samma som jag själv lutade mot - allergisk reaktion.
Efter det har det varit en mindre cirkus. Fick besked av dem att ringa till Gynakuten idag, vilket jag gjorde när jag steg upp. Men där fick jag svaret att det är inget de tar hand om, utan det ska jag ringa till helgöppen vårdcentral om. Var bara att leta upp numret till vårdcentralen och ringa dem, där fick jag beskedet att de inte kan ta emot mig - för de har ingen möjlighet till gynundersökning eller kompetens till det. Utan fick då beskedet att ringa till sjukhuset och kolla med dem var jag skulle vända mig. Där fick jag beskedet att uppsöka akuten för vidare utredning.
Sagt och gjort, promenad till sjukhuset (bor knappt 3 min från akuten) och akutmottagningen. Fick träffa en sköterska som jag fick förklara hela morgonens cirkus för. Hon svarade med att de har heller ingen tillgång till gynstol, men att hon skulle gå och fråga läkaren om han kunde tänka sig att träffa mig ändå - och om inte, så skulle hon minsann hjälpa mig att få hjälp på rätt ställe. Men det blev ett ja. Så efter två timmar i väntrummet fick jag träffa läkaren, fick berätta allt ännu en gång till och han gjorde en ytlig undersökning.
Han tyckte inte att det såg "så illa ut", men konstaterade att jag var svullen och irriterad. Fick utskrivet en tablett mot svamp, för att avsluta den behandlingen. Sen blir det även lite Clarityn mot klådan. Sen sa han att han verkligen vill att jag ska boka in en tid för en ordentlig gynekologisk undersökning (då han bara kunde göra en ytlig idag) för att utesluta att det är något annat som gjort att jag reagerat så här (att jag skulle ha fått någon infektion eller liknande).
Så imorgon blir det till att jaga fatt i en gynekolog. Har nämligen ingen egen gynekolog längre. Så det ska bli "intressant" att se hur det går imorgon.
Hoppas verkligen att det inte är något (och om det är något - att det är snabbt åtgärdat), så att försöket inte blir uppskjutet. Är redan inne på 5:e dagen av Primolut, och om ca en vecka så borde mensen komma - vilket innebär att starten av hormoner borde bli om ca 10 dagar.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
söndag 19 januari 2014
Lugnt? Nä, varför skulle det vara det?
Etiketter:
biverkningar,
försök,
irritation,
känslor,
orättvisa,
Primolut,
Region Skåne,
stress,
tankar,
väntan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar