Hjälper mannen att bli färdig, för imorgon kommer han inte hem efter jobbet - utan han ska åka iväg med jobbet till Sundsvall. Hem kommer han först på fredag kväll. Kommer kännas tomt här hemma utan honom, tur jag har mina två tjejer och min värmekudde som håller mig sällskap här hemma. Har ju inte varit ifrån honom en enda natt den senaste 1,5 månaden, vilket inte tillhör vanligheterna. För när jag jobbar är vi ifrån varandra minst fem nätter/månaden.
Var inne i Malmö idag för att fixa lite saker och för samtal, passade på att kolla med apoteket på sjukhuset om recepten kommit (de har avtal med RMC, så de ska alltid ha medicinerna inne) när jag ändå var i krokarna. Det hade de, så jag hämtade ut Gonal-F där. (Var först upptaget när jag ringde apoteket hemma vid igår, och sedan hade de stängt - så jag fick inte pratat med dem igår)
Tänk att man kan känna sig så mycket "lugnare" när man är mitt uppe i behandling, än vad man gör medan man bara går och väntar på att få sätta igång. Vill verkligen att det ska gå vägen denna gången, men både hjärna och hjärta är väldigt tveksamma. Hoppas, hoppas, hoppas att det är detta försöket som ska ge oss ett litet syskon till Bella.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar