Lördag

Just nu känns det som att jag bara väntar på att morgondagen ska komma, jag längtar i en skräckblandad förtjusning (är nog den mest passande förklaringen). Imorgon ska jag nämligen iväg på en träff med flera andra som också är/varit patienter på RMC. Ingen av oss som ska träffas imorgon är gravida eller har barn, men (tyvärr) är vi många som lyckats få se det underbara pluset - och sedan tvingats uppleva missfall (främst sena sådana, några har haft flera missfall). 

Kan inte direkt kalla det för en "bloggträff", men en del har bloggar - det var så jag kom i kontakt med dem via Libras blogg. Så även om jag har det stora nöjet att få njuta av mannen och hundarnas underbara sällskap idag, vill jag faktiskt att det ska bli söndag. För inte nog med att jag ska träffa alla dessa tjejer så ska vi ju också fika, något jag inte gjort på evigheter - kan man tycka att det är normalt att längta efter att fika?

Mannen överraskade mig ikväll förresten... (hans uppgift i spelet denna veckan) Han hade samlat ihop foton från åren vi varit tillsammans - främst från resorna vi gjort - och gjort ett bildspel. Var riktigt mysigt, även om vissa bilder inte borde finnas... Det är stor skillnad, på många plan - vilket inte är konstigt - det är många år. Tänk, snart har han och jag varit "vi" i 12 år. 

Och på tal om att vi varit ett par i många år, igår fick vi en kommentar av en angående vår relation. Hon menade att vi hade något speciellt, något som syns i vår blick när vi tittar på varandra, en blick som inte riktigt går att förklara, men som så många andra par (tydligen) saknar. - Kan ju bara tacka och ta emot, tydligen finns det ju något som andra ser hos mig och mannen, för det är många (vänner/bekanta/kurator/läkare/vårdpersonal) som säger att det är något visst band mellan oss.