Har nog inte druckit kaffe på närmare ett halvår, slutade med det i samma veva som vi fick pluset - av den enkla anledningen att jag hade svårare för att sluta med pepsi maxen, men ville minska mitt koffein intag så mycket som möjligt.
Men idag började jag dagen med kaffe. För även om jag la mig i sängen relativt i tid igår, för att få sova tillräckligt med timmar blev det bara ca 3 timmars sömn. Spenderade närmare fyra timmar med att försöka somna, var helt slut - ingen ork överhuvudtaget - och allt jag ville var att somna. Men det gick inte. Kroppen och knoppen var helt för orolig, stressad, ångestladdad och tankar som var alldeles för jobbiga för att klara av.
Så när jag vaknade idag, konstaterade jag att det inte funkar med örtte idag. Jag behövde koffein för att orka, för att komma igång och komma iväg. Blev en kopp här hemma och sen så blev det en stor termosmugg som följde med mig när jag lämnade lägenheten. Det var så gott, hade glömt hur gott mitt älskade nymalda kaffe är (köper det i lösvikt, hela böner. Med rostning/smak: Irish cream, som vi maler själv hemma).
Anledningen till att jag behövde komma upp och iväg var att jag hade ett möte idag, var osäker på om jag skulle dit - velat fram och tillbaka hela veckan. Är trots allt sjukskriven, men samtidigt gör det att jag kommer ut och att jag träffar andra, istället för att isolera mig totalt (och ett möte med ett gäng "gamla gubbar" är ganska snällt, finns liksom ingen risk för att det ska bli en massa gravidprat där inte).
Igår kväll bestämde jag mig för att jag testar. Klarar jag inte det, så kan jag "bara" gå där ifrån - vilket är totalt tvärtom jämfört med jobbet. Målet var att försöka vara med under förmiddagen, men jag klarade att vara med hela mötet. Genom att jag gick till ett helt annat ställe för att äta lunch, så att jag kunde få vara ifred, ensam, osocial och skingra lite tankar. Sen slutade mötet tre timmar tidigare än vanligt - tur, annars hade jag inte orkat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar