Idag hade jag tid hos doktorn på vårdcentralen, för ett återbesök. Har varit ganska orolig över vad han skulle säga och tycka om att förlänga min sjukskrivning, speciellt då han ville träffa mig på vårdcentralen och inte ta det över telefon.
Insåg ganska snabbt att det inte handla om att han inte litade på mig utan att han ville jag skulle komma in för att undvika att FK skulle vara besvärliga (de har tydligen varit det en del när det gäller sjukskrivningar som förlängts över telefon). Så det var helt enkelt av ren omtanke från läkaren som jag fick dagens tid.
Vi pratade lite, han frågade, jag svarade. Han var lite orolig över hur jag verkligen mår, och tyckte verkligen att min sjukskrivning skulle förlängas, för min egen skull - så att jag ska hinna återhämta mig ordentligt, och bearbeta de känslor jag tryckt undan. För att kunna resa mig upp och orka kämpa vidare.
Dessutom kom jag äntligen ihåg att ta upp problemen jag haft med min rygg sedan missfallet. Han kände lite, och vi pratade lite om det med. Han tyckte att jag skulle ringa och boka en tid med någon av sjukgymnasterna, dels för att få övningar som kan hjälpa och för att se till att stärka ryggen inför nästa (hans ord) graviditet. Så då har jag något nytt att göra de närmsta dagarna.
Fick även ringt till närmsta (och ända i stan. Utanför sjukhusets - där jag vägrar gå efter att ha blivit riktigt dåligt behandlad av ena läkaren) gynekologen, fick beskedet att hon inte tar in nya patienter. Men efter att jag fått förklarat helgen händelser, läkarens inrådan om att göra en ordentlig kontroll och att vi är mitt uppe i infertilitetsbehandlingar så beslutade sekreteraren att ändå boka in mig. Så på fredag ska jag dit på kontroll, kan bara hoppas att jag inte börjar blöda innan jag tagit hela Primolut kuren (gjort det en gång innan nämligen) dag 10 är samma dag som besöket.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar