Då är helgen och veckan snart över och slut, och en ny vecka börjar. Veckan som varit, har verkligen varit en lugn vecka och min kalender har verkligen varit tom (även för att vara sjukskriven). Veckan som kommer däremot, den är motsatsen. Och jag ser fram emot att det händer lite saker igen, tomma veckor är extra dryga när man inte kan/får gör så mycket.
Imorgon ska jag iväg på middag med mina kollegor, ska verkligen bli trevligt att träffa dem och få hör hur allt är. Saknar allt "skvaller". Sen på tisdag är det tid för kontroll hos läkaren och på kvällen är det andra steget av föräldrautbildningen. På fredag ska jag till barnmorskan och veckan avslutas med att jag ska träffa de andra gravida "RMC tjejerna".
I lördags gick vi in i vecka 32 (31+0), vilket känns helt overkligt, kan knappt förstå att jag nu skriver en trea först i veckorna. Men så är det. Idag är det 61 dagar kvar till BF. Och vårt ultraljud börjar också närma sig, mindre än två veckor kvar tills vi får se vårt busfrö igen.
En sak som är säkert är att sömnen inte längre är den bästa på nätterna. Jag vaknar varje gång jag ska vända mig, så det märks att magen börjar bli stor. Är verkligen inte lika smidig och flexibel som annars. Men hur jobbig och hur mycket magen än är i vägen, så älskar jag den över allt annat.
Äntligen har jag en mage som är rund och står rakt ut, en mage som man inte behöver fundera på om det är för mycket mat som ligger bakom. Utan en mage där det växer och utvecklas ett liv i. Sånt ligger jag och tänker extra mycket på när jag ligger sömnlös på nätterna just nu.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
söndag 28 september 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gud va härligt. Vill också dit snart :) kram annette!!
SvaraRaderaAbsolut! Älskar det verkligen även om jag konstant är livrädd för att något ska gå fel. Håller tummarna så hårt jag bara kan, för att det snart är du som vaknar på nätterna av att du inte kan vända dig i sömnen och att ett liv växer så det knakar i magen.
RaderaKram