Timmen innan jag skulle iväg på middagen, började bekymret med vad jag skulle ha på mig. För hur mycket klänningar och "finare" kläder jag än har hängandes i garderoben, är det inte så mycket som passar längre. Men jag lyckades hitta kläder till slut, efter ett antal olika plagg var prövade och ratade (förkorta framtill helt enkelt). Mannen lyckades dock fjäska in sig lite med att säga att jag kunde ta vad som helst, för jag är vacker i allt (undrar om han läst någon information om hur man fjäskar för sin gravida fru?).
Till slut närmade sig klockan 18 och det bar av till restaurangen för att möta upp mina kolleger och vår brukare. Vi var inte riktigt alla, men de flesta var där. Och ska jag vara ärlig, så saknade jag bara en av de fyra som inte var där (en av de som inte var där, har jag knappt jobbat med och en är vikarie för mig. Och den tredje som inte var där, är det nog ingen som vill ha att göra med).
Blev en riktigt trevlig kväll med god mat och massor av prat, skvaller och skratt. Efter lite mer än två timmar skildes vi åt efter ett stort kramkalas. Kollegorna påminde mig även om att jag absolut (!!) inte får glömma att skicka när busfröet är ute, helst i samma sekund. De längtar efter att få veta vem som har rätt om könet och att få träffa busfröet i verkligheten.
Magbild innan jag åkte iväg på middagen. |
Nu blir det sängen, för imorgon blir det "full rulle" (enligt mina upplevelser av de senaste månaderna). Först ett besök hos läkaren på eftermiddagen för kontroll och mättning, och sedan till barnmorskemottagningen på kvällen för föräldrautbildning.
Visst är det härligt att få göra positiva saker i sjukvården och inte bara harva på fertilitetsmottagningar. Plötsligt är det fokus på det friska. Skriver om detta också på min blogg idag.
SvaraRaderaAbsolut. Kan väl inte påstå att "jag älskar" att springa på Kvinnokliniken, men det känns skönt, säkert och tryggt.
RaderaKram