Idag fick jag tag på "min" kurator. Har inte varit det lättaste. Sista träffen med henne skulle jag haft dagarna innan jag fick insatt mitt cerklage (så i slutet av maj), men det blev avbokat då kuratorn blev sjuk. Sen så har hon haft semester och flyttat sin arbetsplats från Malmö till Lund.
Så det har stått still, nu har jag inte varit i så stort behov av att träffa kuratorn under sommaren - men de senaste två veckorna (och speciellt de senaste dagarna) har jag känt ett ökat behov att träffa henne och få prata.
Det blev några samtal innan jag fick fatt i kuratorns nya telefonnummer, närmare bestämt 5 stycken. Men även om jag fick ringa runt och fråga/leta efter det nya numret känns det helt klart värt det. För genom att få tag på "min" kurator och boka in en tid med henne, slipper jag att gå till någon annan som inte är det minsta insatt i vår resa och allt vi gått igenom. För "min" har varit med oss sedan helgen när jag blev inlagd och vi förlorade Bella, var nämligen den kuratorn som hade beredskap då.
När jag fick tag på henne, visste hon nästan direkt vem det var (fick presentera mig lite) och vi fick bokat in en tid redan nu på fredag. Vi bestämde även att mannen skulle följa med denna gången, eftersom det är längesedan vi sågs och för att Bellas födelsedag närmar sig.
En lite mysigare och så mycket roligare sak med dagen har varit att jag lyckades filma en liten stund när busfröet levde loppan i magen! Busfröet tar verkligen igen sig efter några lugna dagar förra veckan. Extra mysigt var det att sedan skicka filmsnutten till mannen som var på jobbet.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
onsdag 3 september 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej. Grattis till graviditeten. Skönt att du lyckades spåra upp din kurator och fick tid hos henne. Jag förstår verkligen hur du känner kring att inte börja om med någon ny och sitta och förklara din situation igen. Det är svårt som det är med kontinuitet i vården.
SvaraRaderaTack så mycket. Ja, att slippa byta kurator känns riktigt skönt. Nu visste jag att hon skulle omplaceras, men det blev lite missar då sista träffen ställdes in. Men som du säger, att få kontinuitet inom vården är svårt.
RaderaKram