Idag har vi (främst jag och busfröet, men även mannen och hundarna) "firat"/njutit av att busfröet idag är 10 veckor större/äldre än vad storasyster Bella blev innan hon rycktes bort från oss. Äntligen känns det som att dagarna går lite snabbare, och för varje vecka som går nu börjar jag faktiskt njuta och tro på att vi ska bli föräldrar i år.
Busfröet har verkligen levt loppan i magen under dagen, så det måste ha varit en trött liten buse som skrämde oss i förra veckan. För nu är det fullt ös igen. Dessutom gillar busfröet att visa hur stor den har blivit genom att sparka upp mot levern och revbenen samtidigt som den slår mot blåsan eller ljumsken. Och som vanligt så är högersidan i mammas mage bäst, så magen är riktigt sned och ser helknäpp ut på morgonen/när jag vilar (när jag rör mig brukar magen rätta till sig lite och bli mer "normal")
Under kvällen idag blev det en tur med bilen för mannen och mig, så att vi kunde köpa hem lite blandade saker för att skapa ett minnesalbum. Har tänkt länge att jag skulle göra ett minnesalbum om Bella, men orken och kraften har inte funnits. Får se om jag hinner bli klar med det tills det är hennes 1 årsdag.
Albumet kommer innehålla allt från graviditetstestet, ultraljudsbilden, foton på henne och på oss som familj, Skatteverkets papper på att hon är registrerad som vårt barn, hand- och fotavtryck, dikter skrivna till henne, kort vi fick när andra fick veta vad som hänt och massor av annat. Ett sätt att samla allt på ett ställe istället för att det ligger på olika ställen.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
tisdag 2 september 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det låter som en fin idé. Jag har länge tänkt göra ett minnesalbum med min mamma som dog när jag var liten, men tiden den tiden, man ska ha tiden och när man har tiden så ska man ha orken. Inte helt lätt!
SvaraRaderaTack. Det går trögt kan jag berätta. Har börjat samla ihop sakerna jag behöver, och så smått går jag igenom alla foton vi har på henne - för att så smått välja ut de vi vill ha i albumet. Men själva albumet har jag inte börjat sätta ihop, av den anledningen du är inne på - tid och ork, och att de ska infalla samtidig.
RaderaKram